Aftonbladet – 8 juni 1857, sida 4

andstigande hende, men ansög betastandet ar Södertelje samt förläggandet dit af en betydanle styrka till hufvudstadens försvar vara behöfigt i alla fall, äfvea oberoende af jernvägsanläggningen, och således icke böra hindra antagandet af sträckningen söder om Mälaren, hvilken han föredrog framför den norra, ehuru han gerna etkände, att andra kunde anse sig ha grundade skäl för en motsatt öfvertygelse. I alla händelser borde afgörandet af denna fråga icke uppskjutas. Skuldsättning för jernvägsbygnaderna kunde väl icke undvikas, men landet borde åtminstone icke för närvarande skuldsättas till högre belopp än 20 millioner, och man borde icke heller utes!utande bygga med lånta medel. Hvarken denl norra banan, eller den nordvestra, eller banan Jönköping-Falköping, eller ens den södrag snara fullbordende vore så angelägna som det snara sammanbindandet at Stock-) bolm och Göteborg, hvartill anslag derföre framför alla andra förordades. Professor Agardh gillade det Ericsonska systemet hvadl de föreslagna riktningarne anginge, och an-) såg dessa ha företräde framför de af jernvägskomiten föreslagna både ur den matematiskal synpunkten (ringare afstånd och mindre väg-l stycken) och ur den statsekonomiska, emedan staten, då den anlägger banor, ej skulle böra i första rummet se på en förbandenvarande trafik, utan söka att framkalla och lifva en sådan. Äfven ur sparsamhetsskäl vore de Eriesonska riktningarne att föredraga framför jernvägskomitns. Likväl ville han icke, att ständerna nu skulle fastställa något system,j utan endast hvad för deana statsregleringaperiod blifvit bestämdt att utföras, och skullel helst se om man i detta afseende tillsvidare stannade vid fullbordandet af de två påbörjade stambanorna. Hr N. Tersmeden uttalade sina betänkligheter emot statsskuldssystemetj och trodde, att de stora jernvägsplanerna hos oss komme ett eller annat årtionde för tidigt; det enda kkäl, som kraftigt talade för att re-j dan nu allvarligt gripa sig an med saken, vorel det militäriska, med afseende på hvilket talaren ville tillstyrka fortsättning af de två päåbörjade stambanorna från Malmö mot skånska gränsen och från Göteborg om möjligt till Örebro. Hr S. Heykensköld ville icke heller antaga systemet, innan noggrannare undersökningar blifvit gjorda, utan skulle blott rösta för fortsättning af södra banan intill Finjasjön och för den vestra till Örebro eller Halaberg. Pieter Jönsson från Jönköpings län tackade för de många lärorika upplysningar som blifvit lemnade, och i synnerhet för dem som kommit från finansministern, på hvilka talaren orubbligt wille lita, då nämde minister sjelf får bära ansvaret för dem. Han trodde bondeståndets ledamöter, om ock olärda, ha vuxit så mycket ur baraskorna, att de ej skulle låta bedåra sig af smicker o. 8. v. Hr Henschen yttrade sig, med anledning af grefve E. Sparres anförande, om sitt deltagande åj Upsala stads vägnar uti en deputation med afseende på jernvägsfrågan. En mängd anmälda ta ere, som af br landtmarskalken uppropides, voro icke tillstädes, och sammanträdet afslutades, såsom redan är nämdt, först v:d midnatten. I dagens sammanträde, som öppnades kl. 9 på f. m., uppträdde först frih. C. A. Raab, som önskade att man skulle gripa sig an med jernvägsarbetena med all den kraft, som kan härflyta ur egna tillgångar, och dertill bland annat anslå hela bränvinsskatten, samt att man under nästa statsreg!eringsperiod endast skulle fortsätta Göteborgsbanan till Örebro, Malmöbanan till Finjssjön samt bygga den lilla banan från Arvika. Frib. H. Hamilton framhöll den politisk-militäriska vigten afl jernvägarne, trodde att de företrädesvis ur denna synpunkt borde betraktas, ådagalade orättvisan af de beskyllningar, svm blifvit gjorda mot utförasdet af Köping-Hultbolagets arbeten och framstälde det förmedlingsförslaget att omkring 30 millioner rdr skulle under nästa stetsregleriogsperiod användas för arbeten på Göteborgsbanans fortsättande tills den träffar den blifvande Askersundsbanan, som äfven skulle börja byggas, för Malmöbanans dragning till Finjasjön, för bansträckningarne Stockholm—Upsala, Stockholm— Södertelje och Arvika— Magnor. Hr Palander ansåg de farhågor för utländsk skuldsättning, som af så många hade blifvit uttalade, för högst öfverdrifna, gillade systemet, men önskade att Blekinge ej i detsamma hade blifvit alldeles bortglömdt, samt att ej onödig kostnad mäste användas på präktiga bangårdar. Grefve Frölich höll ett längre föredrag, hvari han förklarade att han i början af riksdagen låtit hänföra sig af den kongl!. propositioneu, men nu vaknat ur denna hänförelse, och talade för öfrigt hvarjehanda om finansvetenskapen, om den skamliga bankrörelsenn, om nödvändigheten af statslån för bankens skull samt om representationsreformen. Hr Falhem utvecklade de åsigter han uttalat i sin reservation mot statsutskottets betänkande. Hr Gripenstedt upptog i ett längre och glänsande föredrag en mängd invändningar vcch anmärkningar, som blifvit gjorda emot hans förra anförande; visade de enskilta banornas olägenheter för det allmänna i främmande länder genom oredlighet i förvaltningen, som staten aldrig kunde kontrollera, och hvilket t. ex. föranledt Sardinien att med förlust öfvertaga administrationen af enskilta banor; anförde, att franska staten kostat 661 millioner francs på jernvägar, utan att på dem ha något inflytande; sökte ådagalägga, att den lämpligaste jemförelse, som i denna fråga kunnat ske, vore den emellan statsskulden å; ena sidan samt export och import å den andra, och att en jemförelse med nationalkapitalet ej kan ega rum, emedan det icke gifves något sätt att utfinna detsamma; fästade uppmärksamhet på, att det stora framäåtskridandet i våra statsinkomster skett, under det en mängd skattetitlar alldeles borttagits ur budgeten, och att man just genom den ökade trafik och industri, som jernvägarne framkalla, skall med ännu större framgång kunna fortgå på den vägen, att genom minskad beskattning söka ökade statsinkomster; upptog för öfrigt utförligt de af grefvarne E. Sparre och Liljencrantz gjorda inkasten mot den lemnade finansiella tablån samt emot statslånesystemet, och trodde, att svenska folket hade all an ledning att med mod och förtröstan gå framtiden till mötes. För öfrigt yttrade sig på förmiddagen Nils Larsson från Jemtlands län, som yrkade, att endast fortsättning af ce två påbörjade stambanorna skulle ifrågakomma; friherre A. C. Raab, som äfven uttalade sig emot systemet och visade önskligheten af att jernvägen genom Småland finge en mera östlig riktning. br Stolpe som yttrade sig emot samt Medin från Kronobergs län och grefve Platen emot systemet. Ännu kl. 4 e. m. pågår diskussionen. — Nea OL 2 oo Am 2