Aftonbladet – 8 juni 1857, sida 2

I ingar, ansåg han i afseende på frågan om undersökningarne, att man förblandade de allmänna undersökningarne om hutvudriktniogarne med dem, som pågå under sjelfva arbetets utförande. Befarade slutligen ej någon politisk våda af den stora jernvägspersonalen, som till största delen komme att bestå af banvaktare, lokomotivförare o. s. Vv. David Andersson från Halland försvarade i allmänna ordalag utskottets förslag och den förändrade ställning tal. sjelf intagit till jernvägsfrågan sedan sista riksdagen, och hvilken hade sin grund i det större förtroende han hade till en ansvarig styrelse än till partierna. Grefve Björnstjerna ville, i anseende till den långt framskridna tiden, endast uppshålla sig vid en eller snnan punkt i utskottets betänkande. Utskottet har, då det föreslagit ett system för Sverges blifvande jernvägar, veiat påpeka de olägenheter, som underlåtenheven af ett sådant systems uppgörande i andra länder framkallat. Tal. hade sig likväl icke bekant, att något annat land, med undantag af Ryssland, således på förhand uppgjort ett system. Att utan föregående noggranna undersökningar endast efter beräkningar, gjorda på papperet, uppgöra ett system, påminde om kejsar Nikolai sätt att gå till väga, bvilken, då fråga var om anläggande af jernvägen mellan Moskwa och Petersburg, ritade ut ett streck på kartan mellan dessa båda städer och förklarade, att efter detta streck skulle jernvägarne gå. Genom godkännande af detta system synes utskottet hafva velat binda händerna på kommande ständer, men måbända komma dessa redan vid nästa sammanträde att anse ett beslut i denna syftning af noll och intet värde. Våra mäktiga vänner i vestern, England och Frankrike, bafva icke några statsbanor, Preussen endast till ett antal af 90 sv. mil, och då föreslår utskottet för Sverge 150 mils statsbanor. Då man betraktar förhållandet med Enogland, der det visar sig till hvad höjd och makt ett väl ordnadt kreditsystem kan leda, behöfver man cke egentligen frukta för en skuldsättniog, men då man lånar, bör man likväl tillse, huruvida man kan beiala, i annat fall efterföljer man icke nämde ands exempel, som man vill taga till föresyn. Jernvägar böra byggas, och i ett fattigt land som Sverge, näste stambanorna utföras af staten, men man borde cke taga sig vatten öfver hufvudet. Utskottet deremot föreslår att börja på 7 olika ställen och bygga app 30 millioner på 3 år. Granskar man utskottets a betsplan, frestas man att tro, det utskottet genom lessa småbitar här och der velat värfva röster för itt förslag, eller att utskottet fruktar, det jernvägsebern skulle afsvalna, och derföre genom detta 8ystem vill binda rikets ständer. Tal. kunde icke gilla utskottets förslag, att Göteborgsbanan skulle ippdragas endast till Göta kanal. Detta vore icke någon ändamålsenlig slutpunkt, derigenom sättas icke ;venne olika intressen eller befolkningar i beröring ned hvarandra. Utskottets förslag att södra banan kulle sträckas upp till Lsgaådalen kunde icke talaen gilla, då undersökningarne icke gå längre än till Finjasjön. Upsalabanan vore visserligen af stor vigt ch komme att bära sig, men den motsvarar icke len regel utskottet uppstält, att banorna skola lägsas långt från vattendrag och på sidan om desamma ör att skydda mot anfall. Beträffande Södermanandsbanan, så finnes icke någon anledning att lägga öreningsbanan mellan Stockholm och Göteborg anorlunda än komiten föreslagit, och skriftliga bevis unna företes, att öfverste Ericson icke före 1856 änkt derpå. Man anser åsigten, att banan skall äggas norr om Mälaren, härröra från ett provinsntresse, likväl medgifver utskottet sjelf att såväl olkmängd som industri och rörelse äro långt större orr än söder om Mälaren. Hr Bildt påstår, att i jödermanland folkmängden på qvadratmilen är större n i Westmanland. Detta vore möjligt, men af detta käl måste banan i Westmanland läggas i dess minst efolkade och ofruktbaraste trakter, sådana som de, varigenom utskottet i allmänhet velat leda vestra annan; detta oaktadt visar sig, att om man sammanäknar folkmängden inom 2 mil omkring jernvägen hvardera provinsen, utgör deni Westmanland 148,000, Södermanland 93,000 personer. I afseende på röelsen, så är den betydligt större norr än söder om Aälaren; de norra provinserna nedskicka sina proukter på denna väg till Stockholm; i Södermanland innes endast en ringa spanmålsproduktion. Enligt ppgjorda kalkyler skulle den beräknade inkomsten f den norra vägen uppgå till 625,100 rår årligen. å deremot den på södra vägen skulle uppgå endast ill 247,000 rår. Om från denna inkomst afdrages nderhsliskostnaden, uppkommer en förlust för den ödra, då deremot den norra anses bafva en vinst af 0,000 rår. Utskottet ser likväl icke på pengar, utan illstyrker den södra såsom varande kortare. Den orde väl sålunda kosta mindre. Så är dock icke örhållandet. ty med inberäkning af Köping-Örebroanan, uppgår kostnaden till Hjulö för norra banan ill 17,450,000 rdr, då deremot banan söder om fälaren till Hjulö skulle kosta 19,700,000. Icke eller skulle man komma att åka för bättre pris söer än norr om Målaren, efter den är kortare, ty unerhållskostnaden är större på den senare än den förra; j heller fortare, emedan stigningarne äro större. I trategiskt hänseende är icke heller den södra bättre. Jet är gifvet, att jernbansträckningen kommet att töfva ett stort inflytande på en fiendes landstigning; igges den norr om Mälaren, skulle han från Norrelge hafva 5 å 6 mils marsch för att hinna till täket; lägges den söder om Mälaren, landstiger finåden vid Södertelje, och i samma stunden fiendens artyg lagt till, vore jernbanan afskuren. För öfrigt ore Södertelje en så vigtig strategisk punkt, att enden i alla fall, äfven om icke jernvägen der ginge ram, skulle rikta sitt anfall dit. Utskottet säger, tt jernvägen bör icke läggas längs vattendragen, medan de derintill stötande trakterna alltid hafva attenkommunikation att tillgå, utan bör gå genom rakter, som äro i saknad af kommunikationer för tt framkalla en lifligare rörelse. På kontinenten yser man en annan åsigt. Der ligga jernvägarne tmed de stora floderna, såsom Weser, Elbe, Seine, iaronne, Loire, Oise; de kunna bära sig i jemnbredd ed flodfarten, men, säger man, icke med sjötrafiken. Ivad vore orsaken att de i England kunna konkurera med trafiken på hafvet? Jernvägarne måste tå i förbindelse med vatten för att bära sig. Tal. nsåg icke, att en förening mellan Köping-Örebroanan och vestra stambanan borde leda till några örvecklingar. Sådava föreningar äro ganska vanga, icke blott mellan statsbanor och enskilta, utan fven mellan olika länders banor. I Paris kan man ga biljett för en resa genom Frankrike och Bel-l ven. Det är ingen nödvändighet att staten inlöser öping-Hult-banan. Hurudant bolaget än varit, har et doak skaffat staten 5 mils jernbanor, om baean! rages norr om Mälaren, utan rågon kostnad för! aten. Olyckligt vore, att den icke blifvit fortsawt! 1 Svartå. ågon nödvändighet att nedlägga öfver tre millioer på en förenad bangård funnes icke, då man vidl sltsjön kunde erhålla en för s mindre kostnad. andets ställning i finansielt bänseende vore icke så ördelaktig, då, oaktadt den stora exporten och del 5 mill., som hypoteksföreningarne dragit in i lanet, silfverfonden vore mindre än för 27 år sedan! jet är visserligen icke någon fara för realisationen, en att nu, då en svår penningkris är för handen,l kasta sig i ett vidtutseende lånesystem kunde tal. ke gilla; jernvägar böra byggas, men staten borde ske utföra alla; man kunde samla krafterna på ett ar de vigtigaste punkter, men öfverlåta åt den enkilta företagsambeten att fullborda jernvägsnaätet. fan borde derföre anslå en tillräcklig summa för tt bygga jernväg från Stockholm till Giresta och rån Giresta till Köping-Örebrobanan, hvarigenom esterbafvet förenades med Målaren och rikets förAmsta städer blott erhölle ett afstånd af 16 timmars äg. Den södra banan borde fortsättas till Finjajön; 260,000 rår anslås till bangårdar i Malmö och und, 150,000 rår till förberedande undersökniogar, ler inalles en summa af 401.000 rår. Tal. förorade slutligen ett anslag till banan vid norska gränen, hvilken vore af så stor politisk vigt, att riketsÅ sänder skulle handla högst oklokt, om de icke bevilide detsamma. (Forts.) s———— Bref från Upsala. röm af resande — Förberedelser till promotionen — Kransbindning m. m, — Marknad — Gäster från Finland och deras festliga mottagande — Premotionshögtiden. Upsala den 6 Juni. Annandag pibgst om aftonen tycktes de resandes ntal något förminskadt, ehuru man visste och märktel tt många ångbåtsfarare qvarstannat för att öfverara promotionsfesten, och dag:n derpå var staden ter sig tämligen lik. Men den 3 Juni, på midda en och ännu mera på eftermiddagen, visade dets tif KNdat af rasen da 2tnv härvint nå allan