Enfrämling kommer du? jAek nej, vi kast Med ens å sido främlingskapets tvång. Dig Svea sluter 2 famn. O hasta Med samma kåa...z dit på samma gång. Och hjeltemodren, som med stjernkrönt panna Blandä fjellens isar sitter på sin tron, Skall möta dig, mild som en harpoton, Som Gerda hög och ljuf som Balders Nanna. Och många sagor skall hoa dig förtälja Om forntids skuggor, som i norden bo. Hvad vill du höra helst? O, du kan välja: Om Hjalmars mandom och om Ingborgs tro? Om Signe, som, då Hagbarth gick till döden, Sig offrade på samma dag, som han? Om Blenda, som med kraften af en man, Sia hembygds dalar värnade i nöden? Djupt klingar sången. Kraft och trohet trifvas Som tvillingfödda barn i Sagas land. På Sveas sköld blodröda runor skrifvas, Men trohstskransen slingras kring dess rand. Väl Thor med åskan kör i molnens sköte Och ljungar ned mot jeramängd klippas grund, Men Fröjas dufvor kutira ock i lund Och Walborg ilar till sin Axels möte. Svag får ej nordens höga qvinna vara, En lekfull docka ej, ej ystert barn; Ej smycka sig med purpurglansen bara Och väfva in sig ui flärdens garn. Hon får ej blekna, om ock nöden ställer, Som Sturens enka, henne främst en gång I faran, der det icke lek och sång, Men kraftig handling, hugfull idrott giller. Välkommen då! Må våra fäders dygder Dig mana upp till handling, fosterländsk, Och flyttad om till våra svenska bygder Må du, furstinna, sjelf ock blifva svensk. Då vid en högtänkt makes sida finna Du skell att norden också rosor bär, Fast drifvor hölja våra dalar här Och kalla norrsken öfver fjellen brinna. Du finna skall ett folk, som lätt man vinner, Om man med -käriek hastar det emot, Du finna skall en tro, som ej förbrinner, Om stormen också kommer med s.tt hot. Och Engelb:ekts och Wasas dalar gröna, Bekrönta utaf furuskogars prakt, e skola ställa upp en riddarvakt t Nassaus dotter, åt den unga, sköna! HERMAN BJURSTEN. ,