Till H. H. prinsessan SOPHIA af Nassau på dess förmälningsdag den 6 Juni 1857. Der Rhenen sina silfverperlor rullar, Med yppig fägring smyekande sin strand, Och sköljer gröna, drufvoklädda kullar Och skördar, ammade af solens brand, Der söderns Flora med sin purpurflagga Till mötes systern ifrån norden går Och båda smycka Nassaus rika vår, — Der, 0 Furstinna, stod en dag din vägga. Skön var din barndom der. Dess gröna öar I vårlig fägring glänste för din syn. De lågo stilla på de klara sjöar, Då solen glimmade ur morgonskyn. 7 0, det var frid och oskuld blott, som bodde I lundens skydd, vid rosenkrönta skär ... Det var din bårndoms arfvelott, — och der Ej någon sorg uti ditt. hjerta grodde. Steg du ej ofta från palätsets salar, — Från höghetens och flärdens villor skild, — Och bar omkring till nödens skumma dalar En himmelsk tröst, försonande och mild? Och glädjen blommade på nytt, och sorgen För strålen ur ditt ljufva öga vek, — Och åter — rosen lik vid mognad ek — Du hos din fader satt i fursteborgen. Så flöt din barndoms oskuldsfulla saga, Ljuf som en vårbäck, glad som han och fri, Deröfver blåa sommarskyar draga Och himlens stjernor spegla sig deri. Och konsten kom, naturen kom och räekte, Sophia, dig sin rika blomsterskatt. Likt Hesperis i nordens sommarnatt, Hvarheldst du var, du idel tjusning väckte. Men tiden flög. Snart kommö andra frågor, Och nyfödd känsla knoppas i din barm, Och kinden flammar utaf högre lågor Och hög går aningarnes våg och varm. En främling ifrån nordens kungasalar, Från Mälarvåg styr mot din strand sin färd... Snart rycker han dig bort från hemmets verld Oeh för dig i trinmf till fådrens dalar. Välkommen då! Från landet högt i norden En sångens helsning från min lyra tag! Välkommen till den nya foste-jorden, Som du med kärlek vinna skall en dag. Tro mig, här bor ett folk också, som känner Behagens, oskuldens och dygdens lof, Och här du städse föra skall ditt hof Bland ädla qvinnor och bland fria männer.