om den andra anmärkningen ansåg han sitt förut hafda yttrande, att påbörjandet af en jernvägslinie an ske utan fullständiga undersökningar, stå ganska väl tillsammans med yrkarfdet, att ett helt system ej bör utan noggranna undersökningar fastställas. Detta system är just den vigtigaste delen af frågan, och svårast är att säga huru långt man bör gå uvi stt binda staten vid jernvägsföretagen. Erfarenhesen hade verkligen visat, att de belgiska statsbanorna rfordrat en driftoch underhållskostnad, som varit 20 procent högre i förhållande till inkomsierna, än via de enskilta banorna i Frankrike. Den deremot gjorda anmärkningen, att rörelsen i Frankrike är större, har onekligen i någon viss mån sin giltighet; men att denna omständighet likväl långt ifrän ensam eller ens hufvudsakligen verkade bestämmande härvid, visade talaren med siffror, som ådagalade förhållandet så väl mellan de franska som de belgiska jernvägarne och mellan båda inbördes. Uppgiften att i Belgien till följd af oppositionens påtryck aing fråga att staten skulie afhända sig de banor den egt hade uppstått var icke riktig, enär enligt en af talaren citerad källa detta skett på det staten måtte slippa att vara invecklad i en vidlyftig industriel förvaltning. Man hade under representationens senaste sammanvaro allvarligare än någonsin förut satt i fråga att afhända staten dess jernbanor. Om för öfrigt förhållandet här såsom i Belgien vore det, att statsbanorna icke voro tilltagna i större utsträckning, än att deras kostnad uppginge till blott 1!, gång statsinkomsterna, så trodde talaren atticke heller här så starkt motstånd skulle låta förnimma sig. Den af hr Gripenstedt anförda omständigheten, att Österrike afhändt sig statsbanorna såsom en finansiel nödfallsutväg, oaktadt de skulle hafva väl burit sig, vore väl grundad, men hade icke heller i reservationen blifvit bestridd; endast sjelfva faktum var anfördt, och talaren trodde det kunna antagas för gifvet, att staten icke skulle hafva afycitrat dem om den ansett för en gällande grundsats och en öfvervägande fördel att behålla dem. Talaren anförde ur ett utländskt arbete, att i Tyskland statsbanorna, med undantag af några, såsom de badiska och hapnoverska, städse gifvit en dålig afkomst och hörde till de dyraste bygda. Jemförelsen mellan telegrafverket och jernbansrörelsen såsom statsbestyr var ingalunda giltig. Denna skilnad skall likväl framträda allt märkligsre, eftersom jernbansanläggningarne hinna fullbordas. Denna skilnad, som är af stor vigt att afse, består deruti, att det ena är och det andra är icke en industriel inrättning; telegrafverkets tjenstemän förrätta sina åligganden såsom andra rikets tjenstemän, utan att bedrifva någon tilverkning. Jernvägsrörelsen deremot innefattar en stor industriel verksamhet, och ju större jernvägsrörelsen blir, desto betydligare blir den dermed förenade industrien, desto mera omfattande dess verkstäder, desto flera de bygnader, som skola uppföras, repareras, värmas, lysas, desto större anskaffningar af bränsle, olja m. m., desto fler2 hundradeoch tusental vagnar att inköpa eller underhålla ce. s. Vv. En sådan industriel verksamhet är för en stat alltid förenad med stora svårigheter, bland annat vid kontrollens handhafvande. En talares förmenande, att det icke vore så farligt med den stora personalen, upptog tal. till vederläggning och visade hvilka olägenheter ett så stort antal tjenstemän i statens bestyr kunde medföra. Endast i Preussen utgick till tjenstemän vid jernvägarne, samt i arfvoden och resekostnader en summa af 5 milllioner 600,000 rår bko årligen. En enda bana, från Berlin till Stettin, använde för 547 tjenstemäns aflöning öfver en half million rdr rmt. Tal. citerade ur en officiel källa, att Franska regeringen öfverlåtit stambanan till bolag för att befria staten från en invecklad och kostsam publik förvaltning. Då man velat finna motsägelse emellan talarens förklaring, att han ansåg oundgängligt att vid vårt lands förhållanden statsbanor anläggas i Sverge, och hans öfriga yttrande, så ville han fästa uppmärksamheten derpå, att han ingalunda motsatt sig statsbanors anläggning, utan slott yttrat att staten hos oss förfar klokast, om der medan grundsatserna i detta hänseende ännu äro så litet stadgade och erfarenheten af jernvägar i vår land så inskränkt, icke utsträcker sin bygnadsför bindelse till en omfattning, som, om den också först småningom kommer till utförande, likväl ofelbart måste inverka på statens finansiella ställning och dess kredit. Frågan om företrädet af statsbanor eller privatbanor är en öppen fråga, med hvars lösande man ännu är sysselsatt. De små staterna i Tyskland behålla sina statsbanor; de stora afhända sig statsbanorna till privatpersoner. Så äfven Frankrike. Om Belgien vore redan taladt. Danmark och Norge hade ej gjort något försök med ett omfattande statsbanesystem. En talare hade citerat en författare, enligt hvilken man i Frankrike skulle flera gånger hafva kastat om. mellan olika jernvägssystemer. Den ifrågavarande författaren hade i detta yttrande afsett omkastningar från statsbansystemet till privatbansystemet och tvärtom; men icke någon rubbningj af jernvägarnes en gång bestämda riktning. Denna hade, om man ettersåge förhållandet, efter de första undersökningarnes fulländande förblifvit-orubbad. För öfrigt egde franska staten numera iogen eller blott så obetydlig del af jernvä garne der i landet, att de franska statsbanorna utgörs blott en nästan omärklig procent. Men regeringen bestämmer en mängd vilkor för medgifvandet af rättigheten att bygga elier öfvertaga-en jernväg. Den bestämmer dess ändpunkter och: de hufvudsakliga punkter, öfver hvilka den skall dragas; sättet hvarpå broar 0. 8. v. skola uppföras, den definitiva liniens riktning ; den utfärdar reglemente för ordning och säkerhet, nestämmer evsam tariffen för transporten, äfven vagnarnes och lokomotivernas beskaffenhet, förbehåller sig rätt att på banan verkställa postföring, truppoch fångtransporter, låta företaga embetsresor etc. När behållna inkomsten stiger öfver en viss procent, erhåller staten en del deraf, hvarjemte den förbehåller sig inlösningsrätt. Hela förvaltningen kontrolleras och öfvervakas på bolagets bekostnad af statens kommissarier. Staten har der likväl lemnat betydliga understöd till jernvägsbygnaderna. I Österrike och i Bayern har man utfärdat allmänna lagar efter ungefär samma grundsatser. I Danmark har staten gifvit räntegaranti. Hr Gripenstedt hade funnit en läg exponent för förhållandet mellan den föreslagna statsskulden och riksstaten, Han hade utgått frän den föreslagna riksstaten, i stället för den nu gällande; talaren fann ej detta besynnerligt, då finansministern naturligen mäste förutsätta bifall till det riksstatsförslag, sorh han sjelf kontrasignerat; men det vore ännu osäkert i hvad mån den föreslagna riksstaten gillas, och alltefter som nedsättningar i densamma göras ökar sig statsskuldens proportion til! riksstaten. Man hade ock erinrat, att den föreslagna statsskulden borde finnas mindre betungande i jemförelse med den i riksstaten synliga budgeten, derföre att Sverge derjemte vidkännes många andra stora och i staten icke synliga bördor. Haärvid anförde talaren de icke synliga utgifterna till försvarsväsendet, som i andra länder äro grundade på konskriptionsideen, erinrade att presterskapets aflöninog vore kyrkans och icke statens sak, att vägunderhållet mäste betraktas som en kommunalbörda o. s.v. Rust ningsräntorna ingingo i riksstaten: boställenas afkastning ansågs utgöra en half million rdr bko. Hvad som stode fast, vore att intet land gjort en jemförelsevis så stor uppoffring på statsjernbanor, som vore föreslagen för Sverge. Österrike hade inalles påkostat en summa så stor som statens inkomst för et: år, Preussen vida mindre; Frankrikes direkte under stöd till-statsbanor utgjorde föga öfver hälften a less statsinkomst, Bayern hade byggt till en del af Sfverskotten. Hannover hade gjort de största uppffringar relativt till inkomsterna, nemligen nära re gånger dessa, men der inginge lånen till en kassa kild från statens öfriga finansiella förvaltning, och jern.