enligt talarens förmenande, att delar af stambanorna skulle enskilta bolag få bygga. Detta förnekar man au och frågar, huru man skall kunna vara säker att comma fram på de stycken, som innehafvas af enskilte? Men huru kommer man fram i England på jernbanorna, som aldrig varit statsbanor, eller i Frankrike, hvars statsbanor nu tillhöra enskilta bolag? Och huru bär man sig åt i sjelfva Ryssand, der man rätt väl kommer fram på de hatade engelska-kapitslisternas banor? Eller i Norge och i Danmark? I Norge, der man icke har några statsbanor att färdas på? Talaren hoppades, att den som icke kunde inse huru detta underverk skulle försiggå, skulle kunna få upplysning af sekundcehefen för svenska statens jernvägsanläggningar. Under det riket icke haft någon skuld, men öfverskott uppstått i statskassan, har man kunnat meddela behöfliga understöd till uppmuntring af näriogarne och befrämjande af andra kommunikationsanstalter. Talaren önskade att man äfven allt framdeles måtte följa denna grundsats, men aldrig öfvergifva den dervid följda methoden att icke på förhand ikläda sig några vissa förbindelser. Man hade anfört telegrafinrä:tningen till stöd för att staten skulle öfvertaga jernvägsanläggningarne; men telegrafen är till sin natur annorlunda och bör närmast jemföras med postföringen, hvilka båda böra vara statsbestyr, och som också bära sig. Man vill icke åtnöja sig med exemplen från andra länder i fråga om säkerheten att komma fram på enskiltas vägar; man kunde då erinra sig våra egna landsvägar, som stå så tili det a!lmännas disposition, att om en konungens kurir kommer, så tager han hästarne före den privata resanden, som får vänta. Talaren hade funnit sådaoa personer, som förut lifligt yttrat sig emot centralisation och allenastyrande, nu icke hafva något emot om det också vore ett tillägg till 4 R. F. att konungen borde enväldigt få afgöra jernvägsangelägenheterna; andra som talat om kommunalsystemets förträfflighet, och åter andra som bittert yttrat sig emot ett förmodadt gunstlingssystem, fann hr Bodell nu bland de verksammaste jernvägsifrarne. De hade intet emot att det upprättades en ny afsättlig statstjenarepersonal af 4000 man eller deröfver, utan att någon aflöningseller pensionsstat blifvit: föreslagen, mycket mindre gillad, utan att något blifvit bestämdt om kontrollerna öfver dess verksamhet. Dessa personer ville nu blott lemna 115 till 130 millioner i händerna på en förtroendeembetsman, som grundlagen icke känner. Få vi ett jernvägssystem beslutadt, så blifva våra riksdagar förlängda, derpå är den närvarande ett talande bevis; satsrevisionerna blifva äfven långvarigare, utan att likväl nödig kontroll derigenom vinnes. Det tyckes såsom skulle man anse den närvarande chefen för jernvägsanläggningarne för odödlig eller ofelbar. Den ifver, som uppenbarar sig att på så många ställen rycka armarne från näringarne, hvilka nu derjemte kämpa med en tryckande penningebrist. skulle till dessa näringars förfånz göra staten till konkurrent om arbetskrafterna, en konkurrent, som derjemte icke får se på hvad han betalar, utan blott på att han får allt färdigt på vissa år. Det gladde emellertid tal. att utskottet erkänt, att dessa företag äro oerhörda och skola förörsaka utomordentliga utgifter, men han kunde icke annat än beklaga att utskottet glömt detta, när det hunnit så långt, att det kommit till frågan, hvilken skall hafva det, och hvilken det? Han skulle hafva önskat att utskottets ledamöter för bättre minnes skull strukit under sina erkännanden i början af betänkandet (munterhet). Man ville lägga jernvägarne på statens bekostnad i de rikaste provinserna, men dettal vore att taga från de fattiga och gifva till de rika. Man uppgifver såsom skäl för systemets bestäm-I mande, att jordvärdet skall stiga i närheten af de sträckningar, som komma att tillhöra detta system, och der ha vi ägget (skratt). Är blotta löftet om en -jernväg i trakten så för månligt, hvilka förmåner skola icke då på det allmännas bekostnad tillskyndas dessa orters invånare genom dessa kommunikationsmedels fullbordande? Hr Bodell vidblifver likväl sin gamla åsigt, att det för oss ännu skall vara lyckligast att hjelpa oss till kommunikationer, icke på skuldsystemet, utan på besparingar. En följd af evt allt för hastigt framskyndande på den låneväg man nu vill beträda tyckes böra blifva, att man finge göra nya lån för att lägga om landsvägarne. Andra länder hafva lånat i nödens stund, för att upprätthålla sin sjelfständighet; men jernvägarne ansåg icke talaren vara af en så trängande nödvändighet, att vi derföre skulle försänka oss i skuld. Det må vara att hr Gripenstedts målning är sann, men det förekom talaren, som bevisade importens tredubblande, att vår arbetsamhet och tarflighet aftagit, samt att vi satt oss i beroende af utlandet. Skulden till utlandet måste i verkligheten vara mycket större än den nu är känd, emedan våra köpmän behöfva anlita blancokredit derstädes. Hr Gripenstedt hade t. ex. åberopat, att klädestillverkningen på de senare åren fyrdubblats, såsom ett bevis på större välstånd ; men månne icke det kom sig deraf, att man i stället tillverkade så mycket mindre vadmal? En sådan tillökning af den finare varans tillverknings belopp, på bekostnad af den gröfre, ansåg hr Bodell endast bevisa, att det är ganska behugligt att vara fin och grann. Emot hr Gripenstedts Citation af Tegners poetiska uppmaning, att inom Sverge eröfra Finland åter, anförde talaren samma skalds ord om svenska språket. Derefter uppmanade han riksståndens ledamöter att, om de kuuna försakå egna intressen, söka draga staten ur systemet och lemna jernvägsbygnaderna åt den enskilta industrien. Såsom ett exempel på huru litet utskottet afsett det allmännas intressen i förhållande till de enskiltes, anmärkte hr Bodell, att icke ett ord i utlåtandet vidrör det anbud Stockholms stad gjort att lemna nödig jord för jernvägens behof inom Stockholm afgiftsfritt till staten, Då sådant kan blifva bekostadt af allmänna medel, så fa!ler det paturligtvis icke andra kommuner in att erbjuda sig vilja lemna några bidrag. De stora lånen, trodde han, förordas till bandelsintressets fördel. Han ville emellertid nu, för att komma till något praktiskt mål, hemställa. att man uppsköte allt annat statens jernvägsarbete än det från Göteborg mot Örebro, och bestämde sig för denna statsregleringsperiod, att sanna på denna väg ungefär der Kongl. Maj:ts proposition afsåg, som han trodde vid Göta kanal. Han stälde derefter ev uprmaning till de lokala intressena att försaka sig sjelfva; vi böra väl uppfostra våra efterkommande till försakelser och ansträngningar, hvarvid vi :j äro vana, men vi böra ej göra dem bördan så tung, att de måste göra sig urarfva. De starka borde besinna sig och ej framgå så häftigt, att de alltför hårdt trampa på de svaga; dessa hade då visserligen en utväg öppen, den att lemna landet; men för sin del bekände talaren med liflig rörelse, att han endast under tårar skulle kunna lemna Sverge, samt eriorade om riksdagsbönens ord om enighet. När hr Bodell slutade ropades bra! bra! Hr Tornerhjelm sökte gendrifva några af den före gående talarens acmärkningar mot utskottets förslag. Derefter uppträdde han emot komiterades förslag at: draga vestra stambanan norr om Mälaren, och ansåg den der komma att gå utmed sjön. Att man i ut Jandet lagt jernvägar utmed floderna vore icke regel, utan undantag; man hade måst lägga dem i dalgångarne, då bergsträckningarne hindrade på andra hål! Vägen söder om Mälaren kunde byggas för betydlig: mindre pris och var kortare; talaren ansåg med ett ord vår Herre hafva skapat landet så, att den vestr: stambanan måste läggas söder om Mälaren. Han beklagade att icke hufvudstaden blifvit gjord til: utgångspunkt för hela jernvägssystemet; talade äfver för vägen åt norr, icke så mycket för Upsala, som icke fastmera på det att den uppe i Salätrakter måtte kunna npphämta rörelsen från Norrland och Dalarne. Han ville icke anse Aftonbladet och Sven ska Tidningen hafva rätt uttryckt allmänna opinio NN Re TE CE RR RR RE Sr PAD i) OM Ca er bk EA tt fig RT Nk Ner tll VR SJ KE GEN Er ect CIN fn bt (Nr DR If AT en Mn or RE nn, NT Hf PN HEJA At SG OT NT KV Mont le KE Jet PT Hög rt JG HR EA Ht Hänt Mö MJR Ft FÖNLIER En fä RR