gar vore genom låneunderstöd åt enskilta bodhvars bästa han kämpat sina hetaste parla dej de enskilta lokalintressena till ögon Åstatsutskottets förslag hr Lallerstedt (som dock TErieAndersson från Westmanland. Då hr Tsom vågade uppträda med åsigter, afvikande 3 a a nr a rg rr RE RA RR 2 RR RR upplysningar hr presidenten för öfrigt lemnade, befann sig äfven den säkerligen för de flesta nya och öfverraskande uppgiften au jernvägestationerna i London ligga långt ifsån I Therasen. Hr Henschen ansåg regeringen ensam kunna vara opartisk och ha tillgång till nödiga upplysningar, hvarföre ban ansåg det lyckligt då man hade. en kongl. proposition till fana och ledstjerna. I öfverensstämmelse med dennal. åsigt kämpade talaren också för K. Maj:ts af utskottet tillstyrkta system och de deri ingående bansträckningarne, samt betecknade alla de betänkligheter, som deremot blifvit framstälda, såsom hafvande sin upprinnelse från begäret att få den vestra stambanan drågen nörr om Mälaren samt från Götebörgsintressets inflytande; trodde emellertid striden om den vestra banans norra eiler södra sträckning redan ha fortgått så länge, att något ytterligare uppskof med afgörandet nu icksj. vidare behöfde ifrågakomma, hvarföre ha ock, under erinran om de dryga riksdagskostnaderna, på det bevekligaste uppmanade till ett skyndsamt slitande af denna tviste I. fråga, hvarmed för ingen del borde få anstå till nästa riksdag. David Andersson från Halland; som derefter uppträdde, syntes hufvud sakligen vilja urskulda sig för det han, som vid förra riksdagen var motståndare till jernvägsanläggningar, nu blifvit en anhängare a sådana, samt af reg: ngens förslag, och han uppstälde för detta äsvtamål den satsen, att i sådana frågor, der man ej hade egen insigt och erfarenhet, borde man hellre sluta sig till iegeriogen, som vore opartisk, än till parti erna, som kämpade för enskilta intressen. Grefve C. M. Björnstjerna, -orm sist fich Ordet, talade emot systemet, hvilket inneburc något som ej Hade motstycke i något anna! land än Ryssland, och vid hvars uppgörande man förfarit ungefär på samma sätt, som då kejsar Nikolaus med nageln uppdrog ett streck . kartan från Petersburg till Moskwa och anbefalde jernvägens anläggande i den dermed angifne riktningen ; visade olämpligheten af banornas anläggning i åtskilliga af de föreslagna sträckningarna och af årbetets påbörjande på flere banor på en gång, hvilket blifvit föreslaget antingen för att värfva röster eller af fruktan att jernvägsfebern skulle afsvalna. Såsom prof på karakteret och tilltörlitligheten af hr Bildts statistiska uppgifter anförde talaren. att hr Bildt, för att kunna visa, det Södermanland hade flera invånare på hvarje qvadratmil än Westmanland, hade tagit med iberäkningen just den norra del af sistnämde provins, genom hvars ödemarker man vill framdraga den famösa Salabanan. Utgående från den åsigt, att man ej borde börja mer än man kan sluta, tillstyrkte grefven medel för Göteborgsbananans fullbordande . till Örebro, för den skånska banans utsträckning till Finjasjön, för bangårdsanläggningar i; Malmö och. Lund samt för fortsatta undersökningar, hvarjemte han ansåg 1 million böra anvisas för-vägen till riksgränsen, om norrmännen å sin sida besluta en dylik väg. Klockan var !, 12. få natten då sammankomsten afbröts med tillkännagifvande att den skulle fortsättas i dag klockan 9 f. m. Då sammankomsten i dag öppnades, hade ännu blott ett högst ringa antal representanter infunnit sig, och af de anmälda talare, som voro närmast i tur att yttra sig, funnos flerä vara frånvarånde; Ordet lemnades derföre åt biskop Thomander, som fick hålla den första delen af sitt lysande anförande inför ett auditorium af fögs mer än ett tjog representanter, hvilka för tillfället, såsom biskopen sarkastiskt anmärkte, förestälde samtliga rikets ständer. Biskopen utvecklade de skäl, hvilka föranläto honom att motsätta sig utskottets förslag, och förordade att ständerna, med förklaring att de hvarken underkände eller godkände det föreslagna systemet, måtte inskränka sig att endast anslå ett belopp af omkring 20 millioner för banorna GöteborgÖrebro och Lund-Finjasjön, samt dessutom 1 million för vägen til! riksgränsen, om norrmännen från andra sidan komma till mötes. Grefve Anckarsvärd, som derpå uppträdde, inskränkte sig att i allo instämma med biskop Thornander; tilläggande, att han för siv del vore af den tanke, att lämpligaste sättet för staten att understödja jerfivägsanläggninlag och lokalintressen, som förklara sig villiga att främja sådana företag, slöt talaren med en uppmaning till böndeståndet, för mentariska strider, att handla med försigtighet i denna sak och vid dess afgörande hafva endast fäderneslandets allmänna intresse, märke. Dessa ord besvarades af bondeståndets ledamöter med lifliga bifallsrop. Dessutom yttrade sig på förmiddagen för ansåg ett definitivt antagande af ett system icke böra ske vid denna riksdag), hr Schwan och hr Adelborg, samt emot detsamma Östman från Westernorrlands län, grefve Liljencrantz, doktor Gumeelius, Mengel och Per Schwan tillät gig ett ytterst Ooparlamentariskt utfall mot de nybakade riksdagsmännen, från dem, som ledt statsutskottets majoritet, blef han härför på ett allvarsamt sätt och under lifligt bifall från församlingen tillrättavisad af doktor Gumeelius och af Mengel. Följande talare hade vid middagstiden i dag anmält sig att yttra sig, nemligen: grefve G. Posse, Eric Andersson från Westmanland, Nils Svensson från Kristianstads län, grefve Eric Sparre, hr Boman, grefve Cronstedt, Pehr Å Nilsson från Espö i Skåne, hr Mannerskants, friherre Hugo Hamilton, hr N. von Kock, hr N. Tersmeden, grefve D. Frölich, hr Heykenskiöld, grefve T. Rudenskiöld, friherre A 1C. Raab, grefve B. von Platen, hr R. CederI schiöld, hr af Forselles och frih, C. Raab. Dessutom äro anmälde att tala för andra FF Ef FR lr Ra TR RR RR RA LR AR