Aftonbladet – 4 juni 1857, sida 3

och Ola Månsson, som assåg utskottet i detta fall hafva kommit till ett godt resultat. Litt. B) af samma punkt . bifölls utan nn men: vid,lit: C), hvari utskottet föreslår dels en förfotning, ang ende Kvdd i testamente gifvas må, så ock om gåfva äf fast egendom; dels ock en förordning om lagfart å egendom, som erhållits. genöm testamente; uppstod en varm diskurion om 1. Utskottet har i denna g föreslagit: att ej må någon genom testamente bortgifva eller annorledes förordna om mer äp hälften af sin qvarlåtenskap, der bröstarfvinge Iefser efter Andra hälften fälle bröstarfvinge till? den hälft kal las bröstarfvinges laglott. Finnes ej bröstärfvinvge, då må män om all sia egendom förordnas. -Ola Månsson snmärkte, att återremissen af förra betånkandet skedde hufvudsakligen på dengrund, att mar funnit utskottet hafva tagit igen med enå handen, hvad det gifvit med den andra, och likväl hade utskottet nu gjort på samma sätt, enligt talarens förmenande. Utskottet erkänner, att det finnes mer: aflingejord än arfyejord, och har således, i stället föratt i vidsträcktare måtto tillämpa grunåsatsen al fri dispositionsrätt öfver egendomen, inskränkt den samma, då hvad som medgifvits för egare af arfvejord, deremot beröfvats egare af aflingejord. Ol: Månsson ville derföre, att ståndet skulle, i stället fö utskottets förslag till denna S, antega förslaget i h: Kistners reservation: aflingejord å landet och fas egendom i stad, den man sig förvärfvat, må man ; testamente gifva till hvem mean vill, skyld eller oskyld. Samma lag om lösören, ehvad de äro ärfd: eller förvärfda. Af ärfd fast egendom å dandet elle, i stad må man ej genom testamente -bortgifva mer 0 hälften, der bröstarfvinge lefver efter. Finnes ej bröstarfvioge, må man all egendom i testamentc gifvan, Man skulle genom att antaga detta hr Kistaers förslag vinna den af bondeståndet önskade rättighet, att den som har ärfd jord, men då barn ej finnas, må få skänka hälften till efterlefvande makan. Flere ledamöter af ståndet instömde med Ola Månsson. Jonas Andersson och Bäckström yttrade sig i samme syfte och utvecklade vidars skälen för denna mening. Per Erik Andersson, ledamot af utskottet, talade för bifall, bufvudsakligen eriorande omyde skäl, som utskottet i sitt utlåtande anfört, och äfven med nonom instämde många af ståndets ledamöter. För bifall talade vidare Per Nilsson si Espö, med hvilken Per Nilsson i Ahlestad och åtskilliga andra instämde. Östman, som likväl. ville ur utskottets förslag hafvs bort orden: eller annorledes förordna ompn, Tobias länd, Lekberg, som ansåg utskottet hafva så långt som rätt vore gått ståndets önskningar till mötes, och Hedström, som erinrade om svårigheten att i en mängd fall skilja mellan hvad: som är ärfdt, och hvad som är förvärfdt, enär skulder eller förvättringar å arfvejord .kunna vara betalda med förvärfda medel, eller tvärtom inköpt jord betald geom den ärfda jordens skuldsättning, hvarföre han ville hafva lika 12g för begge slagen. MNils Svensson från Skåne och Nils Hanssok uppträdde deremot för len mening, som Ola Månsson förfäktat. Petter Jönsson ville icke hafva någon förändring i den gällande agen. Sedan åtskillige af dessa talare yttrat sig inyo, fattades beslutet genom votering, som utföll ned 41 ja för öfall till utskottets förslag och 26 nej för hr Kistners reservation. Ola Månsson, Bäckström, Westermårk, Nils Olsson, Nils Hansson och åtskillige ndra reserverade sig emot detta beslut. Det öfriga af utskottets utlåtande bifölls utan diskussion. Derefter företogs ekonomiutskottets betänkande n:r 33, som tillstyrker en skrifvelse till Kongl. Maj:t om nedsättande af en komitå för uppgörandet af ett förslag till presterskapets aflöning. Detta betänkande bifölls enhälligt, men i .sammanhang dermed väckte Sahlström ny motion om en särskilt skrifvelse, att Kongl. Maj;t måtte vidtaga åtgärder, att det lägre presterskapets aflöning så fort som möjligt, och utan afvaktande af resultatet af komitåns arbete, blifver genom Kongl. Maj:ts ekonomiska lagstiftning:makt vederbörligen förbättrad, såsom ock ständerna vid 1848 års riksdag önskat. Denna motion vann mycket bifall, och skall i nästa plenum skriftligen ingifvas.