Aftonbladet – 4 juni 1857, sida 3

afseende på en billigare fördelning af inkomsterna emellan. pastor och komminister, der sådant är a! nö :en. Prosten Emanuelsson vore icke fullt nöj! med utskottets betänkande, men hade ej reserverat sig, utan anskg, för presterskapets eget bästa, att saken borde hafvå sin gång, särdeles som afsigten är ati förekomma misshälligheter emellan församlingarne och presterna angående lönen, samt också att afhjelps den stora ojemnhet af lönevilkor för lika tjenster som nu förefinnes. Kyrkoherden Schönbeck ansåg det vara erkändt, ati både beräkniogen och uppbördssättet af presterskapets aflöning vore olämpliga. Sannolikt skulle många olägenheter varit afhulpna, om konventioner blifvit tillvägabragta, enligt hvad som begärdes år 1848. Men måpga klagomål hafva uppstått sedan den tiden, och ehuru åtskilligt kunde vara att anmärka emot de af utskottet uttalade grundsatser, ville han dock bifalla betänkandet. Peosten Rundgren: Hvarje pastorat bör underhålla sin pastor, emedan denne är att jemföra med en kommunalembetsman. Om inkomsterna af alla paatorater i riket eller blott uti ett stift skulle sammanräknas till en gemensam fond, hvaraf sedan fördelning skulle ske efter hvars och ens behof, hvilke .var utsköttets mening, så skulle den ena församlingen, der inkomsterna voro större, bidraga till att aflöna presterskapet uti en annan, der inkomsterna voro mindre, lvilket talaren ansåg ingalunda skulle väcka allmän belåterhet hos församlingarne. Han Itrodde, att man icke genom bifall till detta förslag borde frånträda de åsigter, som framstäldes uti den -underdåniga skrifvelsen 1848. — Prosten Millen instämde med pröstarne Rundgren och Gellerstedt. Kyrkoherden Otterström önskade icke bifall till doktor Nordlanders reservation Inga konventioner hafva blifvit tillvägabragta till följd af ständernas skrifI velse 1848, emedan den till det hufvudsakligaste blifvit afstyrkt, icke blott af bondeståndet, utan äfven af 4 konsistorier och af kammarkollegium, och. följaktligen icke kunnat föranleda någon åtgärd. I-talarens landsort möter konventioners uppgörande ingen svårighet. De flesta klagomålen höras från Skåne, der största delen af jorden är odlad och tertialtionden ofta utgöres efter räkning på åkren afhvartrettionde sädeskärfve. Om komministrarnes lönevilkor I kunde snarare förbättras genom någon annan utväg, ville han afslå betänkandet, men då han derom icke hade något hopp, ansåg han sig böra bifalla detsamma. Domprosten Bring fann förslaget icke antagligt. Löneregleringen emellan presterskapet inbördes bör tillvägabringas af kyrkostyrelsen och stiftsstyrelserna; yrkade återremiss af betänkandet i den syftning doktor Nordlanders reservation innehåller. Biskop Thomander förklarade, att många af de grundsatser, som förekomma i betävkandet, äro riktiga, men de-äro ingalunda så bestämda, att de kunna tjena till ledning för den begärda komitas arbete. :Det är icke tydligt antingen komiten skall uppgöra förslag till en ny förordSing om presterskapets aflöning. att antagas i stället för den af 1681, eller om en ordentlig stat skall upprättas för hela rikets presterskap, uti 12 ä 1300 pastorater; icke heller vet man hvad som menas med tillfälliga öfverenskommelser, dem konsistorierna skola söka befordra. Äfven finnes ingenting antydt derom, efter hvilken grund idkare af fabriker på landet och landthandlande skola deltaga i presterskapets aflöning, som icke-ensam bör läggas på jordbruket. Af dessa skäl yrkade han återremiss, hvarjemte han ansåg en lämpligen vald kompromiss vara nödig för att vid konventioners uppgörande afgöra skiljaktiga meningar. För öfrigt yrkade han att något måste göras för att afhjelpa allt det trassel, som nu förefinnes, och det höggljudda missnöje, som mångenstädes förspörjes, och skulle mycket beklaga, om nu allt åter undanskjutes. Härutinnan instämde doktor Sandberg. Professor Lindgren ville icke hafva nedsatt en kostsam komite för att, sisom äfven andra talare yttrat, utröna att ingen ting kunde vidgöras, och trodde tillika att med en återremiss ingentipg skulle uträttas, hvarföre han yrkade afslag, uti hvilken mening prosten Melin instämde. Prosten Landgren fann icke någon synnerligen vänlig ande genomgå betänkandet, och trodde att följden af en fördelning af presterskapets samtlige löneinkomstef, såsom utskottet åsyftat, icke skulle blifva önskvärd hvarken för församlingarne eller presterskapet. Han ansåg äfven att tvistigheter borde afgöras af kompromissarier och instämde i öfrigt med prosten Rundgren. Domprosten Björling ansåg ingenting vidare vara att göra, än som skett vid 1848 års riksdag: Häruti instämde komminister Beckman, som trödde att ett annat förfarande skulle vara en afvikelse ifrån ståndets förut yttrade åsigter. Etter slutad diskussion blef detta betänkande till sina hufvudsakligaste delar af ståndet afslaget. Statsutskottets utlåtande, som, i öfverensstämmelse med riksgäldskontorets fullmäktige, enhälligt afstyrker antagandet af nordtyska bankens i Hamburg till svenska staten gjorda låneanbud på 20,000,000 rår rmt,-blef utan diskussion godkändt. Lagutskottets utlåtånden n:ris:35 och-36 sanit ekonomiutskottets utlåtanden n:ris 94 och 95 bordlades; åtskilliga -expeditionsutskottets . förslag . till underdåniga -skrifvelser justerades, och ståndet åtskildes kl. 9. Borgareståndet. Efter skedd. protokollsjustering remitterades till statsutskottet hr Bodells iförra plenum afgifna yttranden: vidsKongl. Maj:ts proposition om statsverkets tillstånd och bebof i afseende på inrättande af. ett elementarläroverk för Norrbotten, jemte.af hr Wåhlin gjörda -anmärkningar, utgående rderpå; att Piteå måtte erhålla detta läroverk. Deröfter sföredrogs stätsutskottets utlåtande n:r 63, afstyrkande antagandet af gjordt anbud i afseende å ett utländskt amorteringslån till svenska staten, och bifölls utan diskussion. Bondeståndet. Vid föredragning afstatsutskottets utlåtande n:r 63, angående gjordt anbud i afseende å ett utländskt amorteringslån till svenska staten, ropades från alla håll bifall till utskottets afstyrkande, och på talmanoens; framstälda proposition syarades enhälligt ja: Lagutskottets. utlåtande n:r 32, i anlednihg af gjorda anmärkningar emot utskottets betänkanden n:ris 12 och 13, det förra öfver väckta förslag till dels upphätvande eller inskränkning af bördsrätten; dels annan förändring af lagarne angående. börd, dels ock appbörande,af nabos och frälserättsegares lösningsrätt, och det senare öfver väckta motioner om förändring af lagstiftningen angående testamentsrätten samt gåfva af fast egendom, föredrogs derefter. Utskottets anmälan i första punkten lades till handlingarne. Andra punkten, hvarigenom utskottet till förnyad pröfning af preste-, borgareoch bondestånden.återlemnar atekottets af adeln bifallna afstyrkande af-väckt förslag om upphäfvande af frä!seränteegaresrättattlösa skattejord, då den säljes utom börd; blef äfslagen och med bgillandå lagd till handlingarne: Motionären sjelf, Samuel Ödman, visade dels att motionen innebar en viktig. grondsats, dels att genom densammas bifallande skulle förekommas det trassel, som nu uppstår när vid köp af jord, af hvilken annan eger frälseräntan, jorden skall Hembjudas till lösen af räntans egare, utan att jordegare måhända hafva någon möjlighet att kunna få veta hvem denne ränteegare är eller hvar han finnes inomeller-utom landet. Ödman ville derföre, att utlåtandet skulle afslås och motionen bfallas. Med Ödman instämde Sahlström, Johan Persson, Nils Olsson från Skåne, Nils Larsson och många andra. I samma syfte som Ödman yttrade sig Anders Larsson från Örebro län och Petter Jönsson. Ola Mänsson och Nils Svensson från Skåne gillade väl motioner och ogillade utskottets framställning; men trodde, att man för: närvarande, då mamicke kunde Ingå 3 RTR PA TR AA KK Rd Bf td Aa mn ft (RN fr 0 — on voty JR ine NER IL Kb oc Få nr KA KR oh me ned DA MR OR Utnnt ER, Fr fn AA ma st MR, esk lkn da ark ID Or RA JR ms ID. CS OR R dd Aa MN ER i Äl) ENN mn 0 mo RO Mm EV EE BN ET KÖ RS mt DB NA GÖ tr a 1 dd ON