Aftonbladet – 3 juni 1857, sida 3

lade i synnerhet vigt på den nya grundsats, som var införd i förhållandet, derigenom att det svenska tullsystemet nu för första gången reformerades efter det norska i riktning .mot. frihandeln. Konow ansåg.de norska medlebimarne i komiten på ett lyckligt sätt bafva löst sidluppgift. De hade gjort rätt uti att närma! sigo frikandelssysvemet, hvilket de nationer; som stå i: spetsea:för bandel,.och industri; tillegost sig. och betraktat såsom en häfstång-för nationernas. ekonomiska och moraliska utveckling. Hvem. som. bade största fördelen af de ömsesidig lättnaderna var vanskligt att bevisa, men Norges fördel var helt visst icke minst, ochman borde derjemte-se till,vatt: en utvidgad trafik stärkte unionen; i det att den ut7. cklade gemenskapen i intressen. Lerche anmärkte, ut frågan om frikandeln icke hade något att skaffa ned denna sak. I. Sverdrup ernade rösta för förslagets läggande till handlingarne. : En revision af hela örhållandet vore visserligen gagnelig, men den borde vara så beskaffad, att den kunde visa sig användbar. för längre tid: Schwoigaards tolkning af grundla: sens 75:t6 kundetalaren icke biträda, och ansåg le af denne -anförda; exemplen :såsom rörande spevialiteter icke vara afgörande. Hvad nu sjelfva fråsan anginge, så borde en revision leda till betydliga nodifikationer i. förhållandet till Sverge och i synaerhet i inskränkande riktning till förmån för industrien. Men enligt hansstanke:voro fördelarne af ägförslaget alldelås våsentligt på svenska sidan, hvarjemte skadan för Norges industri. skulle kunna . blifva oberäknelig... .Talaren v upplyste detta närmare genom exempel, och tillade: att-om Nor5e icke. utan .seftergifter. kunde erhålla7 förändring oi -stadgandena somvosocker voch tobak, så läte Sverge i sjelfvaxverket betala. sig för öfvandet af billigbet och rättvisa mot Norge: Icke ens för Boyes förslag kuitide han rösta, emedan äfven detta skulle gifva -Sverge öfvervigten; den förbättrade ländkommunikationen skulle afbryta åen beskattade sjövägainförseln. Stabell upplyste,.i anledning af påståendet att Norges pappersindustri led under konkurrensen med Sverge, att skäl förefunnes att antaga, att dettavicke vorö Händelsen i ågon högte grad. Han:kunde döma derom; emedan han sjelf vore delegare i det siörstaå! pappersbruket i Norge. Fatstad fanns det af Uelandrföreslagnasättetattordnaä frågan ändamålsenligt. 0 Ueland framsiälde nu böstämdt förslag, att saken skulle uppskjutas, till desa tulltarifferna voro faststäldä, på det att storthinget måtte få tillfälle att-bestämmaj: hutävida någon af de i lagförslaget intagna bestämmelserna äro egnade att upptagas i tulltariffen. AA: Schweigaard anförde, att det var en tid, då föreningen med Sverge be: traktades . hufvudsakligen såsom en nödvändighet. Den tiden tyckes vara förbi... Nu betraktar man den sannerligen allt. mer och .mer såsomsett godt, såsom en lycklig förening: af shvad. menniskorna -åtskilt. Det är i synnerhet; hos det. uppväxande slägtet som; denna åsigt uppstått. Detta står i samband med därvarande fråga och: bör tagas i betraktande vid hennes afgörande; kommunikationerna länderna erhellan böra lättas. Talaren var öfvertygad, att .desså Bandelsförhållanden till Sverge utomordentligt mycket bidragit till Norges välgång; och det var älldeles klart; itt Norges handelsflotta aldrig: skulle uppnått sin nuvarande utveckling, så vida icke 1827 års lag. lemnat densamma tillträde. till fraktfart på svenska hamnar, . Före navigationsaktens upphäfvande i England: var Sverge: det land; på hvilket Norge hade största fraktfarten, och tal, var fullt öfvertygad em, att denna fräktfrihet icke skulle blifvit norska fartyg beviljad, om lagen icke hade varit;den var således en väsentlig beståndsdel deraf. Många flera förmåner hadö Norge hbäft af denna lag, och derföre kundeingen gå in på att återinföra förhållandet före 1827 (1825). När man då ville hafva dessa förmåner, fick man ordna saken så, att båda parterna voro tillfreds dermed. Egentligen och rättast borde det ske medelst traktat, men. enheten i konungens person gjörde det omöjligt. J. Swerdrup ville icke vädja till känslorna. Han hade tagit saken rent affärsmässigt och skulle allt framgent göra så: Unionen förunnade båda nationerna lika rättigheter, och med bibehållande af likhetsprincipen var hån också villig att gå så långt som möjligt uti medgifvandet af ömsesidiga rättigheter. Men tal. kunde icke finna, att det var ömsesidighet i den nya lagens eftergifter. ! Genom traktater har sannolikt heller aldrig nedsättning ide allmänna tullsatserna blifvit medgifven, och då hufvudsaken här vore differentialtullsystemet; vore det oriktigt att säga, att här egentligen vöre fråga om en träktat: Hufvudsaken, vore att. lätta gränstrafiken, men det vore oriktigt att af den orsaken intaga bestämmelser, som hade inflytande på hela landets yttre och inre politik. Harbitz utvecklade vidlyftigt hela frågans historik och hvad som vidgjorts-af. de Hera i anledning häraf nedsatta komiterna, samt uttalade den-åsigten, att.då här vore fråga om en traktat, vore det naturligt, att hvardera af de kontraherande makterna sökt betinga sig så stora fördelar som möjligt. Att begagna-formen af lag för denna tullbeskattning vore icke riktigt, ty väl ligger den lagstiftande makten i sista Handen hos folket, men den delas dock af konungen. Vore man slutligen ense med. tal: derom, ätt detta lagförslag icke hölt och hållet tillfredsstälde Norges anspråk, och dertill hyste den meningen, att sockerfrågan här icke vore någon så utomordentligt brådskande fråga, så kunde man gerna rösta mot hela förslaget. Sedan derefter K. Motzfeldt; Faye och Schweigaard förenat sig med Harbitz, skred man till omröstning. Uelands förslag förkastades med 56 röster. Krognesss förslag om lagförslagets läggande till kandlingarne: bifölls derefter. vid namnupprop med 43-rvöster möt! 39.