Aftonbladet – 3 juni 1857, sida 3

trutet joch-medstalang verkar. tutet RR Diskussionen å norska Odelsthinget rörande mellanrikslagen. k (Slut från: gårdagsbl.) Faye beriktigade Krogness yttranden; denne hade sagt, att man kunde se, huru långt Sverges fordringar gingo, och att man borde vara varsam, med att lämpa sig efter dem. Faye trodde, att det var oriktigt att anse dessa bestämmelser i utkastet mera fördelaktiga för Sverge än. för Norge... Förslaget från svensk sida om en tullförening var, enligt hans öfvertygelse, icke grundadt på någon afsigt att vilja skada den norskå statskassan, utän på en önskan att så vidt möjligt är borttaga de band, somv trycka traifiken. Krogness tycktes häfva glömt, att detta lagutkast var föranledt af: ett storthingsbeslut af 1851, som gifvit. anledning till nedsättandet af den komitå, hvars arbsten nu blifyit framlagda. Han hade röstat för; att: yllevarör skulle få gå tullfritt öfver gränsen, idertill bevekt af den åsigten, att gränsen omöjligt kunde stängas, och det borde väl stå gränsboerna fritt, att till hvarandra afsätta produkterna af sina hemslöjder. . Om shan. icke så noga käntitill. den. rådande åsigten; attsbeskydd för Norges bomullsindustri vore nödvändigt, skulle han icke dragit i betänkande att beträffande bomullsvarorna afgifva samma votäm Bom för! yllgvarörna. Hufvudsakemn var naturligtvis att blifva ense om det vigtigaste beskattningsföremålet, sockret, och att genom eftergifter på andra håll undanrödja alla invändhingar isafseende på detsamma: -Redan-under förra årbundradet. hade den: åsigten: gjort sig gällande; att gränstrafiken börde vara obehindrad, och denha trafik hade genom åtskilliga åtgärder blifvit underlättad, och detta i högre grad, än sedermera varit händelsen; derefter hade man åter velat pålägga densamma några band, men alla förbud i denna riktning hade befunnits licke kunna handbafvas. Med. detta förslag ansåg han sås mycket vara, vunnet, att man icke borde kunna hafva så; särdeles mycket att invända mot dess antagande. Lerohe-uppgaf; att lagförsläget hade en tredubbel anledning, nemligeå klagomålen öfver höjesterets tolkning af 1827 års lag, öfver bristande transiträtt ochöfver föreskriften om Sockertullen. Det förstnämda klagomålet; hade förnämligast kommit från de norra orterna, der man haft störa olägenheter af stadgandet, att landvägen införda varor icke kunde föras vidare sjöledes, utan att belastas med tull, .men om Boyes: förslag ;blefve: antaget, skulle: denna anledning till klagan afbjelpas: Det andra klagomålet hade i synderhet försports från Östersund, och det var så billigt att någon traänsittull icke utkräfdes, att det föreföll talsren, att et förslag härom: blott behöfde: framställas, för attfå det antaget. I afseende på tredje -klagomålet genomgick talaren omständligt sockerkrigets historis, men. trodde, att mån derföre icke behöfde utfärds någon ny lag. Om denna artikels undantagande från tullnedsättning skulle man säkerligen lätt blifva ense, då begge ländernas intreåse gick i samma rikt: nidg.! Talaren fann det visserligen vara af synnerlig vigt att lätta trafiken mellan rikena, och har hade, derföre både röstat och talat för förbättrade vägar m. m:;, men till detta lagförslag kunde har icke gifva sinröst, dertill var det alltför ofördelåktigt för Norge. Å. de landvägen införda artiklar, i afseende på hvilka, Sverge kunde frukta för konkur. rens, hade hel tull åsatts; å dem, der faran var på Norges sida, ingen, om man undantager..bomullsvarorna; och det var talarens tro, att man skulle gå i mistning af tullen å de få artiklar, som nu sjölede: införas mot half tull, :emedaån vlandväga tränsporter fill en del på grund af tullfriheten hädanefter hel: säkert skulle blifva hufvudsaken, när. jernvägar sam: nya och bättre vägar komma till stånd. På Ppappere: skulle Norge då visserligen få lika rättigheter, mer icke i verkligheten, der det skall blifya ei provins, en god -marknad för hufvudlandets produkter.: Talaren var således för Boyes förslag ochiför!upphäfvandet af transitotullen,, men mot hela-förslaget för öfrigt. A. Schweigaard föste uppmärksamheten på. att om denna lag icke komme till stånd, skulle följden blifva, såsom äfven tullkomiten föreslagit, at tullen på raffineradt socker måste sättas en skilling högre än Po jerk och: att denna skilling; som representerade inga tusen speciedalrar, skulle: betalas af konsumenterna, men icke komma statskassan, utar blott raffinadörerna till godo. Faye änmärkte, av det icke vär någon genomgripande ny lag, som hä; var fråga om. Det-var hufvudsakligen den gaml: lagen, uti hvilken åtskilliga mer eller mindre) vigt tiga föräädringar och jemkningar blifvit-föreslagna Att -den gamla lagen det oaktadt blifvit helt och hålle: omarbetad, har förorsakats deraf, ätt den medgifn: transitotullfriheten gjort nya Kontrollbestänimelse; af nöden: Uelandhade -varit mycket tveksam i afseecde på denna fråga, som var) brydsarö i gch för sig deh i sypnerhet med. hänseende till: Norges för hållande till Sverge. Men. just derföre var han a den meningen, att en-ny lag icke borde införas, st vida den icke medförde väsentliga fördelar; Denn: tullbeskattning hade visserligen år 1827 blifvit stadgad i form af lag, men då-man sedermera följt e förståndigare i grundsats: vid-bestämmandet; af! tull satserna för öfrigt, vore det oriktigt ,att vid. deti: tillfälle fortfara med åst gamla felet.; Saxlunds för slag -tillfredsstälde hönom icke Helter ; man skolk derigbnom icke vinna ändamålet; -ty om iman förän drade någon af. dessa bestämmelser gånomsåttenkel storthingsbeslut; skulle detta. sannolikt -mötavden in vändbingen, att hvad som stod-i en:lag äfven bord: förändras genom lag. Det föreföll. bonomderför; bäst att i tariffen intaga hvad söm var tatiffbestam melsd och låta det öfriga blifvå lag, och detta skull: man sannolikt erbå genom att intaga hvdd sot inne. hålles i SS 4, 5 och till en del 6 i de: allmänna-tull tarifferna, ochi lagen förjöfrigt, företaga de genom dessa paragrafers uteslutande nödvändigblifna förändringar. Beträffande sockertullen anrhärkte talaren. att Horrmänhen år 1851 uppoffrat sig för båda län derna, men; såsom man kunde vänta; blott fåttring: tack derför, och likaså 1854. Han kunde icke inse, hvarföre -Sverge hittills icke. velat .gå in på-en-förändring af lagen i afseende på denna artikel. At: utfärda en ny lag af den orsaken vore dock onödigt, ty man kunde förvisso antaga, att brödrafolketskulle insesin egen fördel ochupphäfvatullindringen för socker. . Icke heller för jernets skull vore lagen nödvändig. Tullen derpå borde nedsättas och inom kort helt och hållet upphäfvas, enär jernets begagnand: är så allmänt. Lerche och Krogness inståmde med Schweigaard och Faye. Smith-Petersen anmärkte mo Ueland, att här egentligen vore fråga om ett kontrakt, och att det således vore oriktigt att, på sätt han gjort, låtsa som om det stode stortbinget fritt att regulera. äfven dessa tullsatser, Kontrakiet få norrmännen antingen efterlefva oförändradt eller också helt och hållet afstå ifrån. Talaren trodde för öfrigt, att det vore oriktigt att påstå, att fördelarne af den nva lagen ensamt voro: nå Svorges sida. samt