Aftonbladet – 2 juni 1857, sida 2

Utrikes -Korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 25 Maj. Italienska frågan sysselsätter framför allt annat statsmännen, till dess. den kan. komma: att agitera allmänheten, hvilken, såsom. det. vill synas, alldeles oriktigt betraktar den såsom ajournerad. på obestämd tid alltsedan pariserko gressen. sAnmärkningsvärdt är; att-denna fråga nyligen blifrit upptagen uti de tyska kabinetters r dilag medelst äet:österrikiska cirkaläret af den 2 April, hvårigeiom flera tyska regeringar erhållit del af depescherha äl den 16: Februari och den 16 Mars rörande den österrikisksardinska tvisten. Tidningarne hafva redan talat om deona angelägenhet, men som det österrikiska cirkuläret ännu kommer att spela .en roll, och jag tror mig.kupna till. på köpet meddela. er några förut icke i tryck synliga, detsljer, torde smni. tillåta mig att med några ordcfå återkomrmartillsdetsamma: Österrike harsålunda; funnit för godt att anhängiggöra den italienska frågan hossde tyska regeringarne; dock! valförståendes icke hos alla; ty eirkuJäret har af vissa orsäker icke afsärdts till Berlin; dokumentets tillvaro har derföre till och med sätts i fråga till följd af de preussiska ministeriella korrespondenserna, hvilka således, hafva. en lögn mer på sitt, samvete, någonting som dock föga oro r.dem. I sjelfva verket var det icke någon cirkulärnot i egentlig. mening. Österrike, har åtnöjt sig med att afsända ofvannämda handlidgar, jemte ett-lettre denvoi, till: sina sändebud hos flera tyska hof, öfverlemnarde åt dem att deraf göra det brukde funno lämpligt. Detta innebar, att sändebuden borde rekognöscera terrängen och icke framlemna handlingarne, förr än de gjort sig säkra på Sin sik. Baron Koller ansäg det också gagna tillintet attlemna hr von Mentenffel del af dem; S Hvad var väl ändamålet med detta Österrikes sätt att gå till väga? — en. brydsam fråga, som. satt myror i hufvudet på våra små hofs Oediper. Man torde erinra sig, att Österrike -tillförene sökt förmå Tyskland att: garantera dess italienska besittningar och att indraga tyska förbuädet i däss lombärdövenetianska tvister. Detta var ej förhållandet i nuvarande fall, åtminstone så vidt det österrikiska kabinettets synliga syftemål beträffar. Man har till och med i Wien på hslfofficiel! väg bestridt, att Österrike haft för afsigt att i denna mening ånyo företaga ett diplomatiskt falttåg. Detta tyckes mig sannerligen påminna om fabeln om räfven och rönnbären. Hvad som emellertid är säkert, är att Österrike, i brist på bättre och ander afvaktan på lyckligare tider, ville göra de tyska staterna intresserade för dess itedlionska politiks 3 hal