barn, som Ialla IaLLIKVaFUaCH Lill JAS, ULACKUTULT INR vore att föredraga framför barnhus, men ville dock sätta i fråga, om den så kallade kaserneringen bord: så helt och hållet förkastas. Aberopade inrättnidgev i Kåiserswerth såsom förtjent att tagas till mönster i det afseendet, att barnen voro fördelade i smärre kretsar af blott 10 till 12 barn, hvar och en med sitt afskilda rum under en särskilt moders vård och uppfostrande tillsyn, hvarigenom man uti sjelfva barn huset så vidt möjligt beredde barnen fördelarne af ett hem och ett familjelif. Föreslog derföre, att mötet måtte besvara den framstälda frågan derhän, att der goda och kristliga hem äro att finna, böra de barn, som falla fattigvården till last, företrädesvis utackorderas; men i-sakovad af sådana bem, måste man föredraga barnhus, bvilka likväl, då tillgång och utrymme-medgifva, böra så inrättas, att barnen der i möjligaste måtto finna ett hemlifs. Major Öhman redogjorde i ett längre föredrag för den erfarenhet han såsom föreståndare för stora barn buset vunnit.; Han juttalade dervid den meningen, att betydligt större resultater för fattigvården troligen skulle kunna vionas, om de fonder, som finnas för välgörande stiftelser i Stockholm, -blefve sammanslagna och förvaltade i ett sammanhang, och att man derföre icke borde alltför mycket frukta centraliserade inrättningar. I fråga om barnhus måste man anse sådana både nödvändiga och välgörande, men blott-såsom tillflyktsorter tills barnen kunde blifva utaekorderade. Utackorderingen, som kunde ske för mindre kostnad än uppfostringen på barnhas, då den senare på stort barnhuset stigit ända till I rdr om dagen för hvarje barn, vore alltid att föredraga, vore rent af hödsvändig, ty genom samlandet af: en mängd barn inom en inrättning äfventyras på ett fruktansvärdt sätt deras helsa, emedan man, äfven med den största möjliga omsorg om snygghet och Tufivexling, likväl aldrig, synnerligen vintertiden, kan förekomnia åtmosferens förskämning inom barnsalarne, För? denna utackordering talade högligen äfven, att den lägre och fattigare klassen i Sverge ännt bibehållit en rik källa af kristlig kärlek och med en nästan otrolig välvilja omfattar de barp, Hvilkas uppfostran åt densamma anförtros. Ett bevis derpå kunde man finna uti den omständigheten, att till och med bland de flere hundrade barnhusbarn, som blifvit utlemnade till uppfostran i Stiockbolm, icke mer än fem vid direktionens eller intendentens visitationer hafva befunnits vara hvad man kunde kalla vanvårdade. Jemte det talaren förmodade, att presterskapet skulle kuoana ännu mera är hittills medverka till barnhusbarns utackordering på landet, hvilket var af behofvet synnerligen påkallad. enär stärre svårigheter under det senare året än förut häremot uppstått, ville han anmärka, att landtbefolkningen borde hysa så mycket mindre betänklighet mot att upptaga barnhusbarn, som dessa icke kunna falla kommunernas fattigvård till last, då man, i händelse af fosterföräldrarnes oförmögenhet att fortfarande på vederbörligt sätt uppföda barnen, alltid hade utvägen att återsända dem till barnbuset, som i sådant fall är skyldigt att åter mottags dem. För öfrigt lemnade talaren åtskilliga upplys ningar om orsakerna till ohelsa bland barnen på barnhuset, bland andra ammornas utsläpade och utmattade tillstånd vid inträdet i denna anstalt. — Prosten Kullman var af samma åsigt som grefve Hamilton och åberopade frimurarebarnhuset och barnhuset vid: Gustafsberg såsom exer pel derpå, att barn kunde väl uppfostras äfven på barnhus inom Sverge. Rektor 8Svedbom erinrade, att den framstälda frågan mäste besvaras olika för barn, som helt och hållet, och för sådana, som blott till pågon del falla fattigvården ti:l last. Då man likväl tyckts vilja inskränka öfverläggniogen till att blott afse de förra, vilie talaren äfven göra så. Barnhusen hade vid jemförelse med utackorderingen både fördelar och olågenheter. Fördelarne vore den beständigare uppsigten, dep bättre undervisningen, den större lättheten att i en väl ordnad uppfostringsanstalt kunna ursk lja barnens olika anlag och derefter vägleda dem vid valet af lefuadebana, slutligen den större lättheten, efter hvad man borde kunna antaga, att finna en eller acnar person tjeniig till föreståndare för en uppfostringsinrättning, än att kunna fiona en mängd sådana, såsom vid utackorderingen på visst sätt fordras. Oiågenheterne deremot voro den ojemförligt större kostnaden, uppgående till minst dubbelt eller tredubbelt emot uiackorderingn, den större sjukligheten och dödligheten, kroppslig svaghet och förvekligande härflytavde af det instängda och osunda lefoadssättet, svårigheten. att. hindra hemliga lasters kringsiggripande, vanligen obekantskap med utarbeten, särdeles med det framför andra både i kroppsligt och sedligt hän szende stärkande jordbruksarbetet. Olägenheterns öfvervägde sålunda fördelarne. Instämde följaktligen med. dem, som redan förklarat sig föredraga utackorderingen såsom regel. Barnhus, såsom fattigvårdsinrättningar, borde blott betraktas såsom provisoriska svårdanstalter, afsedda för. de alldeles värnlösa barnens vårdande till dess passande utackordering kan erhållas. Instämde. uti grefve Hamiltons förslag till. svar på frågan, men ansåg den af hr grefven åberopade anstalten i Kaiserswerth, hvilken äfven tal. hade besökt; vara så gynnad: genom en sällsynt förening af lyckliga omständigheter, hvaribland rikliga sammanskott till.dess underhåll från; alla delar af Tyskland m., m., att den svårligen kunde tagas såsom mönster till efterföljd, med hopp att här kunna åstadkomma något liknande, äfven om detta erkändes såsom önskvärdt. Det vore för öfrigt icke nog med barnens vård och sedliga tillsyn. De borde äfven uppfostras till arbetare, och intet arbete vore vid fattiga barns uppfostran att föredraga framför jordbruksarbete. Då exempel blifvit hämtade från utlandet, ville tal. derföre äfven fästa uppmärksamheten på några sådapa anstalter, som, jemte det-de bildade en medelväg emellan barnhus och enskilt hem, eller åt det förra beredde det senares fördelar, tillika hade det företrädet att göra jordbruksarbetet till hufvudsak. Anförde de under namn af -Landwirthschafuiche Armenschulen bekanta schweiziska landtbruksfattigskolorna, hvilkas uppkomst och inrättning ; tal. i korthet; skildrade, såsom måhända i sådant afseende företrädes vis förtjenta af uppmärksamhet, särdeles i ett land som vårt, der vi ännu hafya så mycken oupptagen jord att odla, och dessutom vidsträckta kuster och sjöar lemna tillfälle att: vid sådana skolor kunna med jordbruksarbete förena öfvandet i fiskerioch sjömansyrkena: trå Hr Boman hade af den erfarenhet, han inbämta: vid besök i en mängd olika välgörenhetsinrättoingar inom fäderneslavdet, kommit till: samma slutsats, att utackordering, vore vida att föredraga framför uppföstram i barohus,; både såsomdet billigaste och i moraliskt hänseende mest gagnande: sättet. Ville likväl-icke förneka n5dvändigheten åf att äfven hafve barnhus såsom tillöyktsorter tills utackordering funnes, — Doktor Dickson förenade sig med grefse Hamilton. — Prosten Essdöen var af samma tankeisom de föregående talarne om. utackorderingen såsom mesi önskvärd; erinrade likväl; att presterskapet: var upp tagei af så många andra olika. åligganden, att-man icke borde alitför mycket räkna på möjligheten för detsamma att egna sig åt utackorderingen af baruhusbarn, då dermed följde äfven omsorgen att tillse, det fosterföräldrarne inoehade de rätta egenskaperna samt fortfaranae t1!E77:; Trodde för öfrigt, att er bland folket mera spridd kännedom derom, att barn byusbarn icke kuon: falla fattigvården till last, skule visentligt bidraga till att underlätta deras utackorderiög: — Grefve Torsten Riudenskjöld talade äfven for titackorderingsåsommest ändamålsenlig och var icke obgnägen att instämma. i den förste talarens:obetin gade ogillande af barnbutnrättningar. Fann sig likväl i någom mån lugnad äfven i fråga om barabusidens tillämpnitg genom grefve Hamiltons erinran om barnhus, som, genom sammanförande af ett in skränktare antal barn af olika åldrar under ev äh Rämma vAdarlion våÅrd KÅT ni vakat son