såsom vi tro vara det rätta ördsrä heltsockshället älskinn vdeend I fråga om lagstiftningen rörande testamentsrätten och om gåfva af fast egendom har lagutskottet, som vi förmoda till sllmän tillfredsställelse; helt: och hållet frångåttsina både vid förra och innevarande riksdag gjorda invecklade förslag rörande inskränkning a! testamentsrätten om arfvejord till förmån fö: annan än gifvarens skyldeman, så inom som utom :börden. : Utskottet har således medgifvit hvad som förut . under de senaste 30 8 ren varit så ifrigt bestridt, såsom ledande snar: sagdt till samhällets upplösning, nemligen: att de förhållanden, under hvilka den nu gällande lagen om testamentsrätten tillkommit; nu mera äro Helt och hållet förändrade. Er följd — säger utskottet — af den fasta. egendo mensrörlighet, hvilken åter är en-sverkan a: kapitalets ständigt tillväxande makt, har nemligen blifvit, att troligen större delen af Sveres tävarande jord är aflinge iinnehafvarne:s änder, då den deremmot, när 1734 års lag stiftades, ostridigt innehade arfvejords egenskap; och resultatet deraf har blifvit först och främst att kanske de flesta, som ega testämentsrätt efter landsrätt, i uppenbar strid emot lagstiftarens mening, kunna beröfvå sing barn-allt; : för-det andra.att: den fordna .föreställningen om arfvejord förlorat sitt stöd iverkligheten samt af sådan anledning så försvagats, att man numera inom de stånd, der arfvejorden längst försvärats, ej vidare synes tveka att frånträda fordna åsigter. På sådan grund har utskottet ej heller tvekat att, af: seende: .på. dispositionsrätten öfver egendom, ej göra någon skilnad, ehvad deri ingår ärfdl; jord eller ej, samt följaktligen att frånträda den inskränkning, som innefattas i det förre): förslaget .och som. då motiverades af.de be-F stänkligheter, hvilka alltid måste uppstå då fråga är om öfvergång från ett äldre till ett nytt-system. Sålunda har utskottet föreslagit, att man må gehom testamente bortgifva eller annorledes förordnå om all sin egendom, der bröstarfvinge ej finnes. Deremot har utskottet icke kunnat öfver: gifva den inskränkning i testamentsfriheten, att, der bröstarfvinge lefver efter; icke mer än hälften af qvarlåtenskäpen må kunna börttestamenteras. Härigenom har visserligen den frihet, som efter landsrätt nu finnes att bortgifva all aflingejord samt ärfda eller förvärfde lösören, blifvit inskränkt; men utskottet har ansett, att, om än denna frihet kan utöfvas under skydd af gällande lag, den likväl uppenbarligen dels icke varit af lagens stiftare menad, dels är stridande emot den naturliga rättskänslan, hvilken bör vara lagstiftarens säkraste ledstjerna, och i följd af hvilken känsla, enligt erfarenheteps vittnesbörd, det nästa: är utan exempel att föräldrar gjort testamente till förfång för barn eller bröstarfvingar. Också hafva alla civiliserade länders lagstiftsingar, utom Englands, gjort inskränkningar i enahanda syftning; den friare dispositionsrätten i England modifieras dock af för samma land egendomliga förhållanden, seder och opinioner. Principen är jemväl adopterad. såväl. at lagkomiten och högsta domstolen som af lagberedningen. Vill man således ordna -testamentsrätten principenligt samt lika för stad och land utan afseende på ezendomens natur, står ej annan utväg till buds, än den utskottet anvisat; ock att borttaga det principvidriga samt det isammanhang dermed osammanhängande och in: vecklade i vår testamentslagstftning, måste utgöra en af lagstifiarens vigtigaste omsorger. I-afeeende på gåfva under Ufstid af fast egendom har ;utskottet deremot ansett någon sådan inskränkning icke böra ega rum. till förmån för bröstarfvinge, som utskottet tillstyrkt i händel:e af testamente, utan bar. ut skottet blott föreslagit att, om någon genom gåfva afhänder sig sin fasta egendom, gåfvo tagaren är skyldig understödja gifvaren samt hans efterlemnade ouppfostrade eller oförsörjda barn, derest de komma i nöd, med gifvaren och hans arfvingar lemnad rätt att gåfvan återkalla, derest gåfvotagaren gjort gåfvoAT märklig orätt och skada, utom i de: all att gåfvan är gifven för möda, arbete och gjord tjenst. Slutligen har utskottet tillstyrkt, att jord landet, som, der den såld blifvit, varit börd underkastad, må, om den såsom; gåfva eller testamente borigifven är, i börd lösas efter der: bördeskilling; hvarom : parterna åsämjas eller rätten, efter laga värdering; åsätter; äfvenrom att fast egendom, som förvärfvats genom testamente, alltid skall i-vanlig ordning lagfaras. Uti den sätskilta dispositionsrätt, som enligt adliga privilegierna anses tillkomma frälseman öfver aflinge jord i städ, har utskottet icke föröälagit någon förändring, som gör den nya testamentslagen beroende af ridderskapet och adelns bifall, utan särdeles välbetänkt behandJät denna fråga såsota ett särskilt ämne, i afseende hvaråutskottet . tillstyrkt, att ridderskapet och adeln må frånträda nämde privilegium. Reservationer Hå blifvit anmälda: Af: domprosien Björling och prosten Ljungdahl; som ansett någon annan förändring uti nu gällande lagar om arfvejord på landet ej böra vidtagas än att den ena makan må ega rätt att åt den andra under dess lifstid testamentera sådan jord, hvaremot i öfrigt testamentsrätten skulle lemnas fri, vare sig å land eller i stad. HAf trenne borgarestindets ledamöter. borgmästarne Kistner, Wennerström och Wetterberg, som ansett testamentsrätten böra vara oinskränkt för all aflingejord å landet och fast egeldom i stad, den man sig förvärfvat, äfvensom i afseende å ärfda eller förvärfda lös ören, hvaremot af ärfd fast egendom å landet eller i stad man ej borde ega rätt bortgifva mer än hälften, der bröstarfvinge lefver efter. Derigenom skulle man ock undgå nödvändig. heten att ifrågasätta upphäfvande af 126: adliga privilegierna angående adelns fria dispoTaft River aflinnea fart mmuwuundnni 4 stad. st RO AUG ERE RN RAN nr ANNA AGS