Aftonbladet – 28 maj 1857, sida 2

tillstyrker bifall till K. M:tsproposition, om antagande af en författning angående sammanläggning af straff, NORGE. ; De med dagens post ant omna norska tidningarna gå till den 25 dennes., På odelsthingets möte den 24 dennes före kom tullkomi:ns utlåtande, röran de den kongl. ropositionen till lag om Norges och Sverges mesesidiga handel och sjöfart. Hr Krogness föreslog, att frågan skulle löggas till handlin garna samt deremot ett af komitens medlem Boye från komitens mening afvikande förslag läggas till grund för förhandlingarna. Hr Ueland åter föreslog, att saken skulle uppskjutas. till dess tulltariffen blifvit genomgången, på det att odelsthinget måtte komma i tillfälle att pröfva, huruvida någon af de bestämmelser, som äro intagna uti ifrågavarande utlåtande, lämpligen kunde behandlag såsom tariffbestämmelse. Vid omröstning förkastades Uelands förslag med 56 röster mot 19. Derefter bifölls Krogness mötion om komiteförslagets läggande till handlingarna med 43 röster mot 39. Omröstningen öfver, huruvida Boyes förslag skulle läggas till grund för förhandlingarna, uppsköts till storthingets nästa sammankomst, Detta förslag innefattar, att den i nu gök tande lagstiftning beviljade tullindring för vissa varor, gom landvägen införas från Sverge, äfven skall gälla för varorna, då de se dermera sjöledes försändas inom riket. Christzniaposten yttrar i anledning häraf: Vi anse odelsthingets beslut i går för det mes: olycksbringande, som blifvit fattadt på detta storthing, och kunna ej underlåta uttala vår öfvertygelse, att de män, som i ett säkerligen välment, men vilseledt patriotiskt syfte förorsakat denna utgång, icke lätteligen skulle kunna hafva gifvit sin röst för något förslag på storthinget, som vore mera förderfligt för fosterlandets intressen. Att hr J. Swerdrup och de män, som städse förfäktat skyddssystemet, icke heller kunde önska ett friare handelssystem i förhåliande till Sverge, finna vi konseqvent och navurligt: Det är från deras synpunkt lika rimlixt att fordra, att svenska, landvägen införda, varor framdeles skulle förvandlas till ofria så snart de komme i beröring med vattnet; som att de till förmån för ett par klädesfabriker vid Akerselfren icke ville tillåta svenska ullvarors införande. landvägen annat är mot en ansenlig tull. Skulle man antaga, att det var desse, som åfgjorde sakens öde, så torde vi kunoa bereda oss på, att vi.icke ens skola få den obetydliga lagförändring antagen, hvilken tullkassör Boye: åtminstone vill unna oss. I Men:det bedröfliga ligger ej häruti. Våra sednare stortbivgs historis visar, att dericke finnes någon benägenhetatt beskydda våra fabriker på konsumenternas bekostnad. Det var fast heldre den ansedde stortingsveteranen pastor Harnitzs oppträdände, som fälde utslaget, och med honom följde bönderna både från östra och vestra landet, nära.nog såsom en man, till. och med de, för hvilkas distrikter den.nya lagen skuile visat sig mest välgörande. Alla skäl, hämtade både från hänsynen sill fäderneslandets materiella intressen; från hänsy nen till en allmän förnuftig statsekonomisk och unionel politik, och från grundlagens rätta mening, voro här förspilda. Men vi frukta, att de fleste icke gjort sig noga reda för konseqvenserna af sin röstning. Vill man månne nu förklara lagen af 1827 för grundlagsvidrig och söka utrota alit-hvad som hittills beecknat vårt förhållande till Sverge, utom hvad angår den gemensamma könungamsakten ? Hvar skall man stanna? Det går ej an att förblifva stående der man .u är, efter hvad som nu tilidragit sig. Man hade du ett godt tillfälle att på ett billigt, för begge parterha tillfredsställande sätt och i allsköns endrägi förmodligen för lång-tid uppgöra de vigtigaste unionella tvistemålen. Samma : lägliga -tiilfälte kommer måhända icke så lätt igen; Men det går icke an att spjerna mot udden. Iagen statsmakt kan med ord förändra tingens naturliga gång; och denna utpekar ett närmare såmmanknytande af rikenas materiella och sociala intressen. Sådan har utvecklingen varit före föreningen, och i denna riktning gick den derefter samt tycktes mer och mer vilja framskrida till begge parternas ömsesidiga gagn. Att gå tillbaka, att försöka en gränsspärrning, att uppresa en bom mellan brödrarikena, så att ingen kunde komma öfver från oss till dem eller tvärtom, det vore ett förök, Lvarpå den mäktigaste despot skulle stranda. Påtryckningen-skall från båda sidor blifva så stark, att man nödgas gifva efter. Men det är icke sagdt, att det lägliga ögonblicket då ärinne. Fören statsman gäller det ej bloit att handla, utan äfven att handla i rättan tid. Vi hafva för närvarande en npavionalförsamling, som i högre grad än sina föregångare åtojuter alla klassers förtroende och erkännande såsom inbegreppet af folkets bästa krafter. Hade den besluiit sig för ett förnuftigt tillmötesgående, skulle man från alla sidor funnit sig deri såsom dec klokaste och bästa valet för fäderneslandet; Vivågs icke alltid göra 055 säker Fäkolig pa, att man kan handla under lika gynsamma omständigheter. Morgenbladet deremot betviflar icke, att beslutet att lägga förslaget till handlingarna kommer att mottagas med mycket bifali, men anmärker att frågan derigenom icke kommit i den bästa ställning, emedan det vore rådligt att vidtaga åtskilliga förändringar i den nu gällande lagen om meilanriksbandeln. Dessa förändringar anser dock bladet icke böra åstadkommas på det af regeringen föreslagna sättet, utan medelst förändring af bestämmelserna i tulltariffen. Christiania-posten berättar. att det ifriot