Aftonbladet – 28 maj 1857, sida 2

UTSRKOTTSBETANNSANDEN. AT lagutskottet. N:r 32. Med hänvisning till den artikel som angående detta betänkande igenfinnes under S:ockholm, anföra vi här nedan de förslag till förändrade författningar, rörande bördsech testamentsrätten, som blifvit af utskottet afgifna. Om bördsrätten lyder utskottets förslag: 1. Att, med ändring af I , 1 mom., 3 af 6 kap. jordabalken och upphäfvande af kongl. resolutionen den 15 Sept. 1756, berörda lagrum skola erhålla följande förändrade lydelee: 1: rdemän äro säljarens barn och bröstarivingar så länge de till äro; sedan föräldrar, så ock syskom. Den, som med säljaren å fådern: skyld är, må dock ej börda sSljares mödernejord, ej heller den, som å möderne skyld är; hans fädernejord; och vare börd ej heller tillåten, der jord säljes till bördeman. — 3, mom. 1. Är jord till annan än bördeman såld och tvista män om företräde til: börd deraf; vare den närmare att lösa i börd, som närmare är att taga arf, allt efter som i 2 och 3 kap. ärfdabalken sagdt är. 2) En författning af följande innehåll: sAllt hvad lag eller särskilta författningar irnehålla angåend: rättighet att i börd lösa såld, bortskiftad, pantsatt eller genom testamente gifven fastighet i stad, varder härigenom fill all kraft och verkan upphäfdt; kommande dock lösningsrätt till försåld eller pantvis uppbuden fastighet för viderboende eller nabo ej att ega rum i de fall, då säljare och köpare eller pantgifvare och pantinnehafvare äro med hvarannan i det skyldskapsförhållande,; som i 6 kap. 1 jordabalken sägs; och blifva de i 7 kap. 1 5 och 9 kap. 3 nämde balk meddelade bestämmelser i afseende å tiden; inöm hvilken viderboende och nabo ega att såld eller pantsatt fastighet i stad lösa, sålunda ändrade, att viderboende eller nzbo, i de fall, då han till lösen är berättigad, åligger att sin talan deron i låga ordning instämma; då lösningsanspråket angå hös eller tomt, derom köp egt rum, sist inom 14 dagar ifrån den, då tredje uppbudet å köpet meddela des, och, då fråga är om inlösande af pantsatt hus eller tomt, sist inom lika tid ifrån det egarens rätt att det pantsatta återlösa tilländagått.. Om testämentsrätten samt gåfva af fast egendom 1yda förslagen till författningar som följer: Med upphäfvande af 17 kap. I och 2 5 ärfdabalken, vistoämde lagrum sådant detlyder i kongl. förordningen den 6 Febr. 1849, 3, 4 och 5 S6 i samma kap. kongl. förordningen den 19 Aug. 1762, angående er utvidgad: testamentsrätt efter stiadsrått, 5 punkten konogl. förklariogen den 23 Mafs 1807 samt 8 kap. jordabalken, varder angående hvad i testamente gifvas må samt i afseende på gåfva sf fast egendom. stadgadt som följer: Om hvad genom testämente gifvas må. 1. Ej må någon genom testamenie bortgifvs eller annorledes förordna om mer än hälften af sir qvarlåtenskap, der bröstarfvinge lefver efter. Andra hälften falle bröstärfvinge till; den hälft kallas bröstarfvinges laglott. Finnes ej bröstarfvinge, då må nan om all sin egendom förordna, 4 2 (ordägran! lika med 4 i utskottets förra vid innevarande riksdag afgifna lagförslag i samma ämne, hvilket finnes iafördt i Aftonbladet o:r 42 för den 20 Febr. detta år). Öm gåfva af fast egendom. 3. Har någor genom gåfva fast egendom sig afhändt och kommer han i nöd, så att han sig ej försörja kan; vare då gåfvotsgaren skyldig att, efter thy som han förmår. till gifvarens nödtorftiga underhåll årligen bidraga. Äsämjas de ej; pröfve rätten, huru mycket gåfvotagaren bestå skall. Ej må dock det bidrag sättas högre, än till hälften af den gifna egendomens behållna afkomst. 4. Dör gifvaren och lemnar;efter sig barn, som enligt 2 är berättigadt till understöd af egendom, som i testamente gifven är, och finnes ej sådan egendom, hvaraf det understöd tagas kan; då vare ock gåfvotagaren skyldig att dertill bidrags, såsom om försörjaing för gifvare i 3 6stadgadt är. 4 5. Har gåfvotagaren gjort gifvaren mårklig orätt eller skada; stånde gifvaren fritt gåfvan att återkalla och hafve tid att talan derom till rätten instämma inom. natt, och år sedan han veta fick, att den orätt eller skada honom af gåfvotagaren gjord var. Dör gifvaren och har ej den tid försutit, eller sin rätt till talan eftergifvit; då må hans arfringar sådan talan föra inom natt och år sedan han dog. 6. : Är gåfva för arbete eller gjord tjenst gifven; gånge då ej åter. Ej heller må, i thy fail, gåfvo tagaren bindas till den skyldighet, som i 3 och 4 5S sägs. 4 7. Pröfvas gåfva förverkad: vara, och har gåfvotsgaren densamma sig afhändt; då må den ej tagas åter; men gåfvotagaren gälde dess.värde till gifvaren eller havs. arfviogar. Gemensamma bestämmelser.. 8.. Jord-å landet, som, der den såld blifvit, varit börd underkastad, må ock, om;den genom gåfva eller testamente bortgifven är; i börd lösas. 4 9. Har någon, i fall nu sagdt är, bördeanspråk seckt och kunna ej parterna å den till anspråkets ullföljd förelagda dag om viss -bördeskilling sämjas, åte rätten i laga ordning värdera. 10. Är ge aom parternas åsämjande. eller genom daga värdering bestämdt hvad för bördskilling anses skall; sätte 1å bördemannen den bördeskillipg hos rätten in å första rättegångsdagen af det ting, som näst efter an månad infaller. Sker ej det, hafve sin-talanförlorat. 11. I allt öfrigt kommer, i afseende på börd af jord, som genom testamente eller,gåfva öfserlåten är, att lända till efierrättelse hvad som angående börd af såld, jord redan stadgadt finnes. 12. Hvad genom denna författning blifvit stadgad bar ej tillämpning i fråga om teståmente eller gåfva af den, hvilken aflidit, innan författningen till efverrättelse gällande blef; --Derjemte har utskottet tillstyrkt rikets ständer att antaga en förordning af detta wonehåll: Hvar, som fast egendom genom testamente fått hafver, skall med det fång lagfara, på sätt om xöp, skifte och gåfva sagdt är; dock må uppbud jmeddelas,: innan testamentet vunnit laga kraft eller ståndande bhfvits, äfvensom, i fall ridderkapet och adeln afsäger sig den -särskilta dispositionsrätt sfver aflinge fastighet i stad, som tillkommer frälseman enligt 12 8 i ridderskapet och adelns privilesier, samtlige riksstånden måtte antaga följande förslag till författning: -Sedan ridderskapet och adeln sfsagt sig sin särskilta i 12 .af dess privilegier den 16 Okt, 1723 bekräftade dispositionsrätt öfver aflinge fastighet i stad, samt öfriga riksstånd bifallit, att denna rätt upphöra må; varder densamma härmed upphafd; kommande förthy hvad. allmän. lag i oerörde hänseende innehåller att jemvälför ridder skapet och adeln lända will efterrättelse; — N:r 33. Afstyrker af grefve H. Ev Taube hos ridderskapet och adeln väckt motion angående dels: ett tillägg till 17: kap. 3 handelsbalken, dels ock qvittningsrätt i konkurs. , N:r 34. Tillstyrker bifall till Kongl. Maj:ts propositfion om antagande af en författning angåendesammanlåggning af straff. N:o 35. Tillstyrker bifall till K. M:ts proposition om antagande af en förfaättöing angående straffärbetes och fängelsestraffs verkställande i enrum.; Reservation är anmäld af grefve E. Sparre, med-hvilken friherre Wrede; rådman Uppling och Johan Johansson från Örebro län instämt. Hr Adlercreuiz har icke deltagit i besintet af detta betänkande. N:o 36. Afstyrker af hr C.W. Tham Kos ridderskapet ochädelo och af kontraktsprosten Melander hos preateg åndet väckta motioner, om upphäfvande af kongl, brefvet den 17 Oktober 1778, angående barnamord. Reservation är anmäld af br Adlercreutz, ned hvilken biskop Annerstedt; domprostärne Björing öch Brivg samt prosten Ljungdahl insiämt. Hr S. Sparre bar icke deltagit i beslutet om detta betänkande: GÅRDAGENS AFTONPLENA Ridderskapet och Adeln.