hvarandra, så att fibrerna komme i kors. Detta hbjelpte dock endast ofullkomligt, och en mängd försök gjordes att erhålla någon massa, hvarmed man kunde fylla porerna. En man vid namn Philtotesis uppfann slutligen för detta ändamål en deg af stärkelse och ättika, hvilken uppfinning ansågs så vigtig, att aiheniensarne af tacksamhet reste en stod till hans minne. Det är märkvärdigt, att ehuru papyrusplantan var i så vidsträckt bruk hos egyptierna, att de af henne byggde båtar, täckte hus med hennes stjelkar, använde barken till segel, rötterna till bränsle, fibrerna till kläder och rep, samt bladea tillskrifter, dock ej ett enda specimen af plantan numera finnes i detta land. Hr de Sauley omtalar dock, att den finnes i öfverflöd vid stränderna af en liten flöd i Judeen, emellan Jaffa och Kuaisarich. När araberna började göra papper af bomull, kallad: echarta damascena, efter den ursprungliga tillverkningsorten, började papyrus sjunka i värde; ännu fortforo de båda artiklarne att täfla med hvarandra, till dess bruket af lin och hampa för papperstillverkning blef upptäckt i 12:te århundradet. Papporstill verkning af lumpor infördes, som vi veta, långt senare.