Aftonbladet – 20 maj 1857, sida 2

gåt dö ES UR UMTTIKEEN TENENS, lander, hr AA: V. Björck, hr P. Mureo, med hvilken hrr J. F. Gråå och P. H. Heselgren instämt, bre L. V. Henschen, C.C. Hörnstein, E. Falhem och A. F, Ericion samt riksdagsfullmäktige O!a Månsson från Kristianstads och Anders Erikson från Elfsborgs län. Vi nämde för några dagar sedan, att jernvägselitteraturen, under väntan på statsutskottets stora jernvägsbetäkande, blifvit ökad med en ny och särdeles upplysande skrift, som under titeln Om Jjernvägar i mellersta Sverge blifvit utgifven af en okänd författare. Då denne författare, som tecknar sig M., visar sig både såsom sakkunnig och såsom intagande en lugn och opartisk ställning emellan de stridande partierna, anse vi o83 desto hellre böra något närmare redogöra för hans förtjenstfulla skrift, som vi med tillfredsställelse finna honom, under ämnets betraktande från till en del nya synpunkter, i sjelfva verket uti flera afzeenden gifva nya stöd för den åsigt vi sjelfve förut i ämnet framstält. Efter att bafva erinrat, burusom i afseende på jernbanorna i mellersta Sverge och företrädesvis i Mälaretrakten .trenne sträckningar från Stockholm till Örebro: blifvit föreslagne, nemligen den ena norr om Mälaren öfver Westerås och Köping, den andra söder om Mälaren öfver Södertelje och Katrineholm, och den tredje norr om Mälaren öfver Upsala och Sala, af hvilka jernvägskomiten i främsta rummet föreslagit den första och derjemte den andra, samt öfverste Ericson och regeringen -åter i främsta rummet den andra och derjemte den tredje, bekänner sig författaren till dem som föredraga den första sträckniegen norr om Mälaren öfver Westerås hufvudsakligen i likhet med komitn, och detta derföre att han anser denna sträckning, som till läget är den mellersta, i sig innefatta möjJigheten att, med den jemkade anordning i öfrigt som han i det: följande uppgifver, ersätta såväl den andra sydligare zom den tredje nordligare sträckningen, och alltså göra dessa båda öfverflödiga. Författaren yttrar härom bland. annat: Att i hufvudsaken förena dessa tre sträckningar i en enda, måste vara öÖnskligt, dels emedan anlägghnings-, underhål:soch driftkostnad blifver billigare, dels emedan om trafiken kan koncentreras på en linie i stället för trenne, måste banan relativt få större inkomst och ekonomiskt bära sig bättre. Hvarken den norra linien öfver Sala för sig eller den södra öfver Katrineholm för sig kunna så väl utesluta de båda andra linierna, som den mellersta öfver Westerås för sig kan det. Detta skäl, tillägger förtattsren, är för oss tillräckligt, antingen linien ginge nära Mälaren eller ej. Att det för öfrigt ej skadar att den hgger nära Mälaren, ofta på en å två mils afstånd från stranden eller segelleden, u-an att denna omständighet har minst lika måvga fördelar som olägenheter, det anse vi vara så till fullo utredt, att vi nu ej vilja trötta med sammanförande af de många skälev, hvilket från vår angifna ståndpunkt blefve än öfverflödigare. Utan att på minsta vis vilja göra staten och stasbanorna ovilkorligen beroende af KöpingHultbolaget, förklarar författsren beträffande den andra sträckningen — det vill säga den eller de af såväl regeringen och öfverste Ericson som af jernvägskomitån på olika vis och under olika namn förordade jernvägarne från Stockholm söder om Mälaren öfver Södertelje, Katrinebolm och Halsberg till Örebro — att han anser hela denna jernvägssträckning såsom statsbana böra uteslutas eller ställas på en aflägsen framtid. Detta, säger han, emedan vi tro jernvägssystemet i det hela böra underkastas alla rimliga jemnkningar, förenklingar och besparingar, och emedan vi i nu förevarande speciella fall tro oss komma,-såsom vi antydt, på ett mindre kostsamt sätt till samma hufvudsakliga mål. Att iett glest befolkadt land, hvars rörelsekapital öfverklagas såsom ringa, hvars hela fastighetsvärde uppskattas till endast 600 millioner riksdaler, i ett nu ifrågasätta jernvägsanläggningar af staten och enskilte, det ena slaget kapitalslukande likaväl som detandra, för inemot 200 millioner, med en årlig underhållsoch l driftkostnad af 12 millioner, utom lika mycket som antingen skall uttagas eller förloras såsom ränta cch amortering, är så svindlande djerft, att dessa summor tåla vid att nedtvingas så mycket som möjligt och fördelas på en Jängre tidrymd än man nu gerna vili böra omtalas; äfvenledes tro vi attjernvägarne i landet, hvad statsbanorna beträffar, måste fördelas och utläggas efter den principen att de gagna det hela, ej efter den att söka illfredsställa den enes anspråk att samtidigt få . lika många tum jernväg som någon annan. Med rätta anmärker författaren, att det ofta förefallur, som skule den grudlagsparagraf icke finnas, som handlar derom, att riksdagsmännen äro svenska folkets representanter, icke Jokalintressets i något vsst län, provins, härad, eller stad. Det är icke för eller emot något visst 1okalintresse, utan för det stora helas, för besparings skull, som författaren v:1l göra den omnämda utgallringen af de till utförande föreslagne jernvägarne inom Södermanland. D.-remot anser han, att då komitea föreslog en statsbana från Kambol nära Malmköping öfver Qvicksund vid Mäaren till Wendle nära Westerås, och dervid anmärkte, att derna ana äfven i stället kunde läggas från Katriteholm öfver Qvicksund till Wendle, detia var en lycklig och sinnrik idd, som komiteån J hade bort behandla såsom bisak, utan vestämdare utveckla och framhålla såsom hufrudsak, äfvensom att regeringen skulle hafva sort ett bättre val, om hon antagit just denna bana och, i stället att utesluta just den, utelutit den hufvudsakligen i öster och vester senom Södermanland gående banan. Inom Södermanland yrkar förf. alltså endast 51, nil jernväg från Qvicksund till Katrineholm amt 134mil från Katrineholm söderut till änegrängen eiler inalles 7 mil statsbana, Att u enligt både komitens och öfverste Ericsons örslag anlägga ytterligare 153 ovanligt kostamma mil österoch vesterut inom Södernanland (de 127, milen mellan Katrineholm ch Stockholm skulle, som bekant är, kosta rv RAS ARRelöa nn NR PTL SIR DE VA