lyfta upp något bröd till honom, hvaraf han åtit något; en ankare med litet sirup flöt äfven upp, och deraf hade han blifvit betydligt vederqvieckt. Den toma ankaren bade han bundit vid bröstet; han tänkte kasta slg i sjön dermed och hade då troligtvis omkommit, men i detsamma kom hjelpen. Ea vecka derefter firade vi en högtidlig och rörarde sorgefest, som länge skall ihågkommas här på vår afsides liggande holme, der nya tilldragelser icke si latt undantränga minnet af de en gång timade. De godhjertade och hjelpsamma invånarne i Nordskorv, Snoave och öfriga byar i Siubberups socken bade sam lats, både män och qvinnor, svartklädda och mecförande så många kransar, awt kistorna nästan beticktes, och bela den gemensamma stora grafven fyldes af dem. Vid flera kransar voro verser, författad: af befolkningen, fästade. Vid jordfästnivgen hölls ett särdeles gripande och högtidligt tal. — Kinkig belägenhet. Under det engelska uoderhusets medlewmar legitimerade sig, var det en dag nåra dersn att talmannen fått stanna qvar i sin stol på obestämd tid. Ledamötervas edgång gick rask. undan på förmiddagen, men då tiden led mot klockan 4, blefvo de grupper, som ivfunuo sig för stt så eden och inskrifva sina namn i parlamentslängden, allt mindre, så att den sista blott bestod af.tre per oner. När de bufvit förestälse för ta mannen, paserade de bakom hans stol och lemna :e underhuset. Den siste, som presentera es, en hr Hume, ombud för Wicklow, stannade några minuter ivbegripen i :amtal med talmannen och skulle just gå sina färde. lå en af tjenstemännen fäste talmannens uppmärk samhet på, att ingen annan ledamot fans närvarande, kom kunde väcka motion om underhusets sjournerande. Ar Hume avmodades följakuigen att vända om, för ut göra talmsncen denna väntjenst; ty i annat fs! hade denne nödgats sitta qvar på sin plats, till diss någon hedervärd ledamot påträffats, som ville blifva hans befriare. Hr Hume tog derpå plats på skat:sammarbänken, och väckte följande motion: Hr ts! nan! jag föreslår, att detta hus ru mätte ajourner: ig.. Som icke någon ledamot fans närvarande vilken kunnat föreslå något amendement, så antognotionen af motionären sjelf, hvarefter talmanner teg upp från sin stol och lemnade underhuset.