se BE Får NB no ES FE hållande nödvändigaste medel. Här ha vicn lifsfråga af så öfvervägande betydelse för de: friska menniskan, att alla andra i jemföre!se förefalla såsom lumpna småsaker. Att denn: betydelse vederbörligen uppfattas, synes blar d annat af den prisstegring förnödenhetsvarorn: undergå vid första misstanke att förråden äro otillräckliga emot behbofvet. Hvad beträffar spanmålspriset, hvari förändringar oftast inträffa och lättast iakttagas, har det sistförflutns decenniet lemnat anmärkningsvärda exempel. En engelsk författare har uppgjort en aproximativ beräkning enligt hvilken ett gäl ande pris på spanmål ökas med 3, vid en brist af VY, i det inom ett land beböflig: vantum, med 34, när 24, felas, o. 8. v. kulle 90 4 förefinnas till fyllande af ett bestämdt behof, borde priset sålunda exempelvis stiga från 20 till 26, vid 80 4 tillgång från 20 till 36, och 50 procents tillgång skulle höja priset från 20 ända till 110. Vi anförs detta, ehuru vi icke tro att prisstegringen till siffran på förband kan bestämmas, enär de för hvarje tillfälle egna förbållandena derpi utöfva ett stort inflytande. Emellertid hr spanmålspriset under senare tider varit i vida ringare grad underkastadt vexlingar än fordom. Med säkerhet vet man, att det under trettonde till sextonde århundradena i vestra Europa kunde från år till annat variera emellan enkelt och tjugofaidigt, och någon gång under ett och samma år emellsn enkelt och sexfaldigt, då hela sjuttonde och adertonde seklen visa årliga vexlingar blott mellan 4 och 3, samt det innevarande endast två gånger, år n 1817 och 1847, föret tt en fördubbling eller på något enstaka ställe en tredubbling af spanmålspriset. Under perioder af politiskt och ekonomisk: ugn bestämmes förnödenhetsvarornas pris nufvudsakligen af produktionens förhållanden och af omsättningen. Vi lifvas vid tanken på te framsteg landtbruket gjort och se huru det med hvar dag allt ymnigare förser oss från ordens rika skattkammare; men månne vi bysa samma grad af belåtenhet då vi tänka på handeln, som besörjer omsättningen eller utdelningen af håfvorna? Vi kunna skänka fullt förtroende åt Sverg.s p oduktionsförmåga. Dit hörande ämnen äro ock lyckligtvis föremål för hela vationens uppmärksamhet. Låtom oss kasta en blick på omsättningen. Om odlingens framsteg och skördarnes rikhaltighet skol: medföra allmän välsignelse. torde produkter. a böra spridas så lätt och obehindradt som -möjligt. Egentligen intresserar ju utbytet blott den förste säljaren, producenten, och den siste köparen, konsumenten, och likväl ha de afsagt sig all beröring med hvarandra och uppdragit medlarekallet åt andra personer, som i afseende på ersättningsbeloppet för visade tjenster ej ega något annat rättesnöre, än klokhetens föreskrift att icke stöts bort kunderna på någondera sidan, eller konkurrensens maktspråk inom kotteriet. All sedan omsättningen leddes genom reglementeranden från myndigheter, men detta befanns vara olämpligt, innehar egennyttan här uteslutande fältet. Månget framsteg kan göras i mensklig utveckling under utseende af ett tillbakagående. Huru många bland ungdomens bestyr, öfvergifna i mannaåldern, då krafterna tagas i anspråk i nya riktningar, bli ej återtagne i den ålder, då våra insigter och vår erfarenhet uppnått en högre fulländ:ing? Utvecklingen är väl icke derföre alltid stadd på återgång. Be styren synas vara desamma, men äro förändrade genom förändringen hos den verkande sjelf. Han inlägger nu mera själ uti dem och uppfattar bättre deras betydelse. Så kan man ju föreställa sig, att menniskorna på en högre ståndpunkt i praktiskt och intelligent hänseende kunna återgå till det enkla bestyret med lifsm dlens omsättande sins emellan, åtminstone inom en trängre krets. Bestyret blefv: detsamma som i de första tiderna innan det öfvergafs, men otvifvelaktigt skulle deruti inläggas äfven ett ideelt och allmännare syfte samt intelligensens andel deri bli förökad. Associationsandan, publieteten äfven i han delssaker, kommunikationstillfällena, telegrafien o. 8. v. skänka väckelser nog till en sådan föreställning och kanske engång medel till dess verkliggörande. Till de för lifsuppehället nödvändigaste produkter höra wviktualier, spanmål och bränsle. Låtom oss nu se till om det gifves någon utväg att anskaffa dessa varor till billigare pris än hittills varit vanligt. Under öfverflyttningen från producentens till förbrukarens hand undergå varorna förändringar i priset, och inköp bör göras der det kan ske billigast och med minsta omkostnader. Så gör köpmannen; men vi kunna alla köpa lika billigt som köpmannen sjelf. om vi göra det på samma ställe och i samma myckenhet. Det pris, som producenten sätter på sin vara, med hänsyn endast till produktionskostnaden och utan afseende på förhållandet mellan tillgång och efterfrågan, hvilket pris vi kalla det ursprungliga, är under vanliga omständigheter det billigaste; då det i handelsmarknaden gängse (prix courant) deremot måste vara högre. Medan vårt förbållande till producenten inskränker sig till att uppriktigt önska honom goda år, kräfver vår ställning till marknaden andra tillgöranden; ty så länge vi der underhandla med handelsmannen , beviljas endast obetydliga förmåner, någon liten nedsättning genom prutande o. s. v. Vilja vi hafva billiga priser å lefnadsförnödenheter, så måste handelsmannens biträde, der det icke behöfves, undvikas, samt allmänheten sjelf intressera sig för obehindrad och billig cirkulation. Vid den förlidet år i Brissel hållna congrås de bienfaisance, der så många ämnen af allmännaste angelägenbet afhandlades, var man ense om det stora företräde principen af ömsesidighet eger framför andra vid ordnande af anstalter till allmännare gagn, och man uttalade öfvertygelsen, att dyra mellanhandlare vid omsättningen aflifsmedel utgöra ett stort hinder för välståndets stigande hos arbetsklassen. Man förordade derföre föreningar med ändamål att bereda billig och obe hindrad spridning af förnödenhetsvaror. Vi