hela långa stycken har svårt att säga om, det skall vara danska eller svenska för den tiden. Sålunda läser man i den danska Vadstenaordinantsen: Söstrene skola grangifveligha vakta sig, i den danska Homilien på Adventssöndagen (der författaren par curiosit6 meddelat den svenska homilien bredvid den danska) en asna, asnans föter, oO. 8. V. Denna päfallande likhet mellan danskan och svenskan förefinnes i knappast mindre grad i Köpenhamns Köpstadsrättigheter (gifne af Erik af Pommern); i de från Christoffers af Bayern regeringstid sig daterande Riber Ret och Lollands Vilkor finner man jemte sådana danska former, som egh, andra rent svenska, som skogh, i den behagligaste blandning; i de äldsta prof af dansk bibelöfversättning, — Gamla Testamentets 12 första böcker och Davids Bot: salmer — från medio och slutet af 1400-talet heter det likaså alljemt jek, mik 0. 8. V. Näst efter den heliga skrift finnes det från detta århundrade icke af någon bok så talrika afskrifter. som af den engelske läkaren riddare Mandevilles resa i Österlandet. En dansk öfversättning häraf, afskrifven år 1459 af en zrkbroder i Nestved, finnes på Stockholms bibliotek, och hr B. gör derat flera utdrag, om: den egyptiske sultanen Melek Mandrabon, om kejsar Grantkans. (Stor-kanens) palats, om Trolldalen (hvarest det är mangkae honne diefvelskaph oc liffs faran, öfver hvilka riddaren äfven, som ögonvittne, gör en utförlig beskrifning i den mest nyromantiska genre). Icke mindre fantastiska saker träffa vi i Ivan Lejonriddarens rimmade sagor, en annan medeltidskuriositet, den de nordiska språken tidigt hade tillegnat sig från välskan och franskan. Författaren meddelar äfven ur denna romantiska dikt flera pikanta skildringar, liksom ur de öfriga s. k. Eufemievisorna i danek öfversättning: Hertig Fredrik af Normandi samt Flores och Blan2zeflor. Af en gammal dansk handskrift, som hitwiils så godt som icke ådragit sig någon synnerlig uppmärksamhet (hr B. ger den namnet Grindeslevs-samlingen), presteras åter åtskilliga prof utaf 1400-talets religiösa litterazur, denbland stycken af den gamle tyske dominikanern Henrik Susos mystiska arbete om den guddomliga visbeten, hvilket i sin danska dräst är, enligt hr B:s omdöme, den bäste danske prosa man känner före Chr. Pedersen, likkom de här meddelade profven leraf äro i inre mening högst märkvärdiga genom den skonlöshet och kraft, hvarmed Suso (hvilken lefde vid medlet af 1300 talet) uppträder mot prelaterna, mot klosterlifvets förfall och de falska profeter, hvilka i sina gerningar gå rakt emot hvad de lära med sitt ords. Ut: samma rkheltiga handskrift (Grindelevs-samlingen) finnes äfven en öfversättning af Thomas å Kempis, om Jesu efterföljande; om språket deri (från sista hälften af 1400-talet) kan man få en id endast genom följande korta citat af ett utaf de thomasinska tänkespråken: ZEy er alth hökth hellikth oc ey alth söth gotb,, hvilket med sina hårda konsohantlud i sanning närmar sig den nuvarande svenskan långt mera än danskan. Författaren viker här för ett ögonblick in på det femtonde århundradets historiska skrifter och ger oss åtskilliga prof af den danska rimkrönikan (af cirka 1470), såväl som af den danska öfversättningen (af 1480) utaf Carl den Stores Krönika (slaget vid Ronceval), hvarjemte han anför några valda stycken af de trenne riddardikterna: Kong Didrik og Dvergekongen. Lön som forskyldt, och oJunker Persenober (hvilka som danska öfversättningar alla förskrifva sig från slutet af femtonde seklet), hvarefter vi åter befinna oss midtinne i denna tidens långt rikare teologiska och andliga litteratur. Vi erhålla här utförligare utdrag ur åtskilliga legender, pinohistorier, böner och helgonrim, o. s.v. Några af dessa senare äro äfven i sin form ytterst karakteristiska, såsom t.ex. en bön till S:ta Elisabeth, börjande sålunda: O sancta Elisabeth, ödmygha matronze, i the evinneligh sxede erthu ien velborne persona, kronzede met erens skiennindbe krone! etc. etc. Hit hörer slutligen, eburu i tiden: några tiotal af år yngre, presten Mikkels Rimverk (af 1496), innehållande särskilta verser för hvarje sten i rosenkransen. Författaren har förut lärt oss känna Harpestrengs medicinska och kulinariska afhandlingar från 1300islet; han redogör nu i sin ordning äfven för det femtonde århundradets liknande skrifter. De här meddelade utdragen af 1400talets läkarböcker äro fullt ut så pikanta som Harpestrengs recepter; för sömnaktighet ordiceras att stoppa stött ingefära, blandad med ättika, i — näsan; mindre radikal synes en annan kur vara, att mot samma åkomma lägga hjertat och ögonen af en näktergal i sängen. Ypperliga räd gifvas för att få håret att växa på minuten (såsom det heter i nutidens puffar), likaledes ett osvikligt medel att fördrifva råttor. I en särskilt anmärkningsvärd skrift, kallad Kvinders Urtegård, gifves bland annat en kort framställning af astrologiens hemligheter; tbe, som under Luna födis, haffue vide ansigt, beblannet med röett, gode ögen, en smuck statur, 0. 8. V.n Från slutet af femtonde seklet anförer förs fattaren slutligen några rimmade Leve-Reglern, en skämtsam dikt, kallad Dyre-B:m; samt en ganska kuriös Veiviser for Pilgrims men, deri Jerusalem och Bethlehem utförligt beskrifvas (framför ingången till. kyrkan i B. är ett hål, genom hvilket stjernan gick åter ner och wvardt tll sin förra materiar, 0. 5. V.), samt utdrag af tvenne Gildes-Skråer och cf Biskop Knuds Dombog. MHvarefter nan, som vi från början anmärkt, äfven uppager några få profstycken af de ä:dsta i Danmark tryckta böcker, till hvilka ändtligen luta sig några specimina af Lolles gamla ordspråk samt af Kämpevisorna, då dessa shuru till stor del vida äldre än det femtonde irhundradet, väl först vid slutet af detta eller början af det sextonde började upptecknas. Liisaren torde af denna öfversigt hafva tilläckligt funnit, att det ifrågavarande arbetet är ÅR — Vd hh felat KRA ARE LR