TAIS RIS RER VAR hanbatee näste AVE had ha ML an oundvikliga utgifter i öfvervägande och fördela beloppet deraf på deras varor. Procenten blir orimlig i förhållande till hvad den kunde vara. Skulle ock alla de personer, som nu äro sysselsatte med denna omsättning. I samt och synnerligen arbeta utan att aflägga något kapital, så äro dock redan deras blotta lefnadskostnader en alltför tung pålaga ait bäras af dem land producenter och konsumenter, som icke taga igen skadan genom stt sjelfva spekulera. Utan tvifvel skall ett billigare pris uppkomma om allmänheten, i ordets vidsträcktaste mening, bildar smärre föreningar, för att r första hand inköpa de ifrågavarande artiklarne och sälja dem till hvem som helst, för hvad de kosta, med omkostnader och under tillägg af provision efter lägsta köpmansb.räkning. Till den handelsrörelse, gzom härigenom skulle uppstå, borde lämpligt kapital samlag genom tillskott, och beloppet af hvarje sådant icke få öfverstiga arbetarens möjliga årsbesparing. Inom hvar förening skulle verksamheten ställas under ledning och uppsigt af valda ombud med biträde af skickligt, arbetsamt och redligt folk, anständigt sflönadt och uppmuntradt ge1om premier i mån af visad duglighet. Saken är ganska enkel äfven i sina enskiltheter. Hufvuddraget i organisationer skulle vara avt ett för alla delegarre gemensamt intresse sattes emo! den personliga vinningslystnad, sem nu styr all omsättning, amt att ett ordnadt och till det redbara syftet ledande arbete stäldes emot machinationerna i det nu rådande systemet. Det bör vara öfverflödigt att här inblande åsigter öfver handeln och dess inflytande i verlden. Dess verksamhet är vida höjd öfver våra loford, och hvad särsk Idt angår den mindre gren deraf, hvarom bär är fråga, kunne vi uppriktigt erkänna äfven dess nytta, och böra, då en plan utkastas, som skulle undandraga vissa handlande en del af deres omsättningsartiklar, dervid förklara att ebvad här föreslås och såsom utförbart anses, kan derunder så mycket mindre döljas någon örskan att motarbeta den bestående privata hardeln med samma varor, som en dy!ik önskan vore alldeles fåfäng, då den enskilie spekulanten i alla fall bar andra utvägar för omsättninger, än de af oss föreslagna förenings) kunna erbjuda. Den enskilta rörelsen kan :j röna annat eller större obehag af den fram: kastade idden än af konkurrensen i allmänhet. Man kan svårligen fiån något båll förvänts ogillande af det uttalade ändamålet, men desto flera invändningar torde göras emot det föreslagna medlet. Allmänhetens befogenhet att blanda sig i handelsbestyret antaga vi sisom satt utom allt tvifvel; handeln är ju tili för herneg, icke för sin egen skull. Men denna allmänhet är i afseende på det närvarande syfiets vinnande uteslutande hänvisad till sig sjelf; hvarken styrelsens omsorg eller filentropiskt deltagande förmå någonting härvidlag, och många sedan garamalt befintlig: förhållanden lägga hinder i vägen. Här skulle fordras sammanhållning, förening af spridde krafter och en högre grad af intresse för seken, än den måhända förmår att taga i arspråk. Kunde emellertid början göras t. ex. i och för en af hufvudstadens församlingar, så torde utgången uppmuntra till efterföljd. Det skall längre frem visas stt företaget bör lemna delegarne en god afkastning på insatta medel. Vi hafva bittills betraktat fördelen af ett närmande emellan de vid varors omsättning intresserade blott från konsumentens synpunkt; det torde nu tillåtas oss att på en stund sätt: osg i den producerande landtmannens ställ ning. Om det för förbrukaren, som söker att betinga sig det naturliga priset, är af vigt att undvika alla eller någon del af rmellanbäsderna, eå bör detta vara lika angelöget fö: producenten, under hans sträfvan att uppnå det gångbara. En utmärkt författare i ekonomiska ämnen har iakttagit, huru detta för de flesta varor söker att närma sig det ursprungliga och sammansmälta dermed. Producenten kan icke annat än finna sig belåten med att få afyttra sina produkter till förbrukaren sjelf. Skulle undvikandet af mellanhänder endast erbjuda fördelar åt köparen, men icke åt säljaren, vore förslaget föga prek tiskt. Men Efven producenten vet att han får kontribuera till medlaren, och om tributen ö; mindre när efterfrågan på produkter är lifl g, så faller den deremot ensamt på honom då tillgången är öfverflödig. En betydlig besparing för rörsta och sista handen måste alltid uppstä genom handelsvinstens nedsättande till enkel provision. Man kan ju dela köpmansvinster; den förste säljaren får då högre betalning för sin vara, på samma gång den siste köparen erhåller den till billigare pris. Härrtöje sig ju uppenbarligen en ömsesidig fördel af de frambringande och förbrukande parternas närmande till hvsrandra. Obestridlig är satsen att handeln producerar, då den ger varorna nya värden; men derut: ligger intet hinder för varuproducenten ati bibringa sina varor detta nya värde, att sälja lika dyrt gom köpmannen sjelf, om han kan göra det på samma ställe och i samma qvantitet. Han har i detta afseende både sättet anvisadt och rättigheten uttalad i den satsen, att ju närmare förbrukaren och producenten komma hvarandra, desto lättare, hastigare och förmånligare sker utbytet. Då producenten icke kan stå i en så ständig beröring till hvarje förbrukare, som vore nödvändig för att i fullt mått komma i åtnjutande af köpmannens pris, blir närmandet till detta mål, hvilket föreningarne underlätta, utan tvifvel en påtaglig fördel äfven för producenten. Ett i det hela obetydligt kapital erfordrades för att sätta en förening af den antydda beskaffenheten i verksamhet, men det kan icke ensamt sammanbringas bland dem, som mest äro i behof af att njuta rörelsens frukter; och vore det än möjligt, skulle bestyret icke kunna skötas med den ordning och drift, som tarfvas för andamålet. Om äter rikt folk lånade eller skänkte hela fonden, ginge den ledande grundsatsen af gemensamhet i intressen förlarad — Initiativet tillkommer den her