Aftonbladet – 19 maj 1857, sida 2

kurra gömma dymedel:t, att ett minus helt enelt korsas öfver och genom denna föga invecklade åtgärd. hals öfver hufvud blir ett plus. Det är mest på manliga sidan som dylika aritmetiska konststycken exequeras, för att dymedelst lugna alla farhågor, det frier:et kunde-vara mera ett kassans, än ett bje:tats bebof. Men någon gång påstås det hafva inträffat, att fästmön lagt en nolla till sitt konianta värde, för att dymedelst än närmåre vid sig fästa sin fästman. Det är nemligen notoriskt att de flesta nollorna vanligen ba de rest förtjusja fästmännen, hvaraf man dock icke får draga någon slutsats till förmån för fästmälnens nullitet. Att fästmän i ord och uttryck leka kurra gömma med sundt förnuft och egen öfvertygelse, är en känd sak. Så utbrast en dylik personlighet, sedan han; en morgon, vid en brunnsort lyckligen sväljt elfva glas kallt vatten, i det han, huttrande af köld, vände sig till sin utvalda: Vattnet sjuder i mitt inre, då jag ser dig En annan, som var mörkrädd, påstod sig i hela emfasen af sin passion vilja släcka solen, fö att i den eviga natten lefva tillsamman med sin huldgudinna,. Framför denna skräfvade onatur är man nästan färdig att föredraga det. i viss mån cyniska i Beojamin Cönstants Kärleksbön till madame Recamier: Aimez-moi melgrå mes folies; je suis un bon diable au fond,. Det fins icke spår till någon håg att leka kurra gömma — i ord åtminstone. Vi behöfva icke nämna, att den lilla glada leken .kurra gömma icke vidare forisäites inom äktenskapet, dervid begge parterna, så väl fästmö. som fästman, icke kunna underlita att känna sig likom Litet fallna från skyaroe. Man torde, i fall man rätt går förhållandet in på lifvet, åtmiastone kunna tillåta sig en aning, att en och annan riksdagsman, visser