Aftonbladet – 14 maj 1857, sida 2

at Se TE ay I RAN praktiska behofvet. förestafvade flyttning kan man göra motstånd vid en riksdag, möjligen vid en oeh :onan, men een särdeles låogvarig motståndskraft 7 icke tänkbar: te hane Skådespölareh Ira Aldridge: Om den ryktbare konstnären med detta namn, som snart hitväntag för att uppträda på vår kungliga. scen, .meddelar . gårdagens Posttidning en intressant lefnadsteckning, hvarur vi tillåta oss att återgifva några Urrage Aldridges förfäder uppgifvas hafva varit höfam gar för Fuhlah-staminen, bosatt vid Senegals stränder på Afrikas vestkust. Vår hjeltes farfader, som blifvit af en missionär omvänd, störtades från sit iron oeh blef jemta sin familj af stammen gryntt mördad, då han ville genömföra relgionslärarens principer, och utvexla i stället att till slafvar försälja krigsfångarne! Kort före denna katästfof hade äidsidges fader Daniöl jerhte missionären begifvit sig till Amerika, der Daniel sattes I fköla och -gjordee till kristen prest samt visade ovanliga iatiurgåfror: Önskan att blifva återinsatt i sina Brfda rättighetöf förmådde honom likväl att återvända till Afrika, der stt försök att göra dem gällande likväl misslyckades, Inbördeskriget utbröt ånyo; den kristne afrikanen blef slagen och måste i 9 år hålla sig dold; tilldess han åter kunde begifva sig tillbaka till Amerika. Han hade före denna expedition gift sig i sistnämda fand med en negress, hvilken åtföljde till Afrika, der Ira Aldridge kort efter ankomsten föddes: Denne var alltsk nio år, då han återvände till Amörika, hvarest hans fader förtsatte sin hederliga och nyttiga presterliga verksamhet, och för densamma uppfostrade sin son. Daniel åldridge dog 1840 och hans maka redan 1818, efterlemuands, utom Ira, en son, hvilken blef af några bvita mördad uti. ett. spelhus i Nevworleans, hvilket mord å en neger icke föranledde någon undersökning, än mindre beifran. Tidigt visade Ira anlag för skådespelarekonsten oeh vann redan i skolan ett pris för deklamation, hvaruti ingen öfveriräffade honom. Hvad han här fick böra talas om teatraliska föreställningar väckte hans högsta nyfikenhet och längtan. att få bevista nägon sådan, och det första besöket å en teater i Newyork atöfvade en förunderlig trollkraft på honom, der han satt på den enda åt negrer upplåtns plats, högst å galleriet bland gatsopare och ficktjufvar, Trots alla ogynsamma omständigheter och ehuru behäftad. med felet att stamma, beslöt han sig för skådespelare konsten och inlärde Rollas parti uti Pizarro, hvari ban för första gången debuterade å en privatteater. Försöket utföll lyckligt. Alla medspelande voro svarta, sjelfva den sköna Cora, och det behöfdes icke litet hvitt, gult och rödt, för att åt hennes kinder gifva rosens och liljans färger. Aldridge gjorde vidare ett lyckadt försök att spela Romeo uti Shakespeares Romeo och Julietta. Man skandaliserade sig icke litet öfver negrernas fräckhet och skamlöshets att våga dylikt, men åtlöjet förvandlades till beundran, och framgången blef så afgjord, att en viss teaterföreståndare, Price, af afund företog tillställningar för att tillintetgöra skådespelaresällskapet;, hvilket det äfven sluiligen lyckades att skingra; Emöllertid hade Aldridge tagit de första stegen på sin bana och under denna tid äfren spelat Hamlets ro!l, då han bland åskådaroe hade den berömde mimen Mathew, hvilken uti sitt arbete Uiflygt genom Amerika omnämner honom. Aldridge kom derefter i beröring med skådespelaren Wallack, och fick, såsom biträde åt honom, kasta en blick bxkom kulisserna och närmare studera konsten. Men hans far, som icke fann hans ställning såsom Wallacksspringpojka önskvärd, satte honom i Shenectady Coilege till teologiska studier. Slutligen skickades han till Skottland oeh universitetet i Edinburgh, der han under professor Sandförd erhöll flera priser och medaljer för latinska uppsatser. Efter 1!7, års vistelse vid universitetet gaf han vika för sin tidigare böjelse, afbröt studierna och begaf sig, ännu helt ung, till Eagland, för att göra ett försök såsom skådespelare. Han uppträdde för första gången på Royaltyteatern, i östra delen af London, och då under hr Dunns styrelse; spelade Otbello och vann afgjordt bifall. Derefter sökte han engagement vid Coburg-teatern, då under ledning af Leclerc, samt skördade triumfer såsom Oronoco, Gambia, Zarambo 0. 8. V. gång, sedan han spelat Gambias roll uti Slafven; inbjöd honom en vän att infinna sig i en af logerna för att mottaga bifallet af en familj, hvilken önskade personligen lära känna hjelten. Skådespelaren presenterades och knöt under denna korta samvaro en bekantskap, hvilken sex veckor senare ledde till hans giftermål med en dam af högt stånd, dottern till en parlamentsledamot i Berkshire. Hans maka åtföljde honom sedermera på hans konstresor till en mängd af Europas förnämsta teatrar. Emellertid drog sig nu A. tillbaka till provinsen och egnade sig åt studier samt återvände först efter sju år till London. Hittills hade han bittert fått röna fördomen mot den svarta raeen, och i sjelfva detta den verkliga frihetens land mötte konom äfven många hinder, trots det gynsamma intryck, som den afrikanske Keamn utöfvat. Han kunde icke erhålla engagement i Dublin, och sjeifva den spirituelle teaterdi rektören Caleraft vågade icke tillåta sosmakligheten af en svart skådespelares uppträdande. Aldridges personliga närväro i Dublin undanröjde likväl denna betänklighet; han blef engagerad för ett bestämdt antal gastroler, hvilka för honom grundade en popularitet, som sedan icke aftagit. Till samma tester väntades då den store tragikern Edward Kean, kom icke tillät att man spelade de roler, i hvilka ba: ämnade uppträda, och som just valt Othellos, hvarföre teaterdirektören sökte förmå. Aldridge att gifva någon annan. Men A. stod fast vid sin föresats och uppträdde såsom Otbello i December 1831. Hans triumf var fullkomlig. Staden genljöd af hans lof och de varmbjertade irländskorna svärmade för honom. En kritiker slger om honom bland annat: I alla scener, der Desdemona måste väcka en ljuf känsla hos den högsionade mohren, voro hans svar så kyska, så ömma, veka och kärleksfulla, att intrycket deraf trängde djopt till åhörarnes hjertan; men då det lyckats för Jago att väcka hans svartsjukas demoner, blef han verkligen förskräcklig och hög; en storm rasade i den förtviflade mohrens bröst, hvars make ännu ingen skådespelare förmått uppkalla, och åskådarne skakades i sitt innersta. Detta var hans första uppträdande på någon huöfvudteater. Kean anlände til Dublin, såg Aldridge och skref åt honom ettrekommendationsbref till teaterdirektören i Bath, hvari det hette: Jag tillåter mig att för er presentera hr Aldridge, den afrikanske Roreius, hvars föreställning jag med stort nöje bevistat. Han egerovanliga gåfvor, och under er förståndiga anordning skall pan skkerligen göra uppseende. Så inträffade ock. I Beth blef bifallst om möjligt ännu mera entusiastiskt. Hans resa liknade numera ett triumftåg, och ärebetygelser af alla slag hopades öfver honom. Somarren 1833 uppträdde han åter i Dublin uti Schillers Fieseo och med stor framgång. Hausrepertoire ökades alltmera: I Edinburgh spelade han Shylock och å Covent-garden-teatern i London Oihello, vid slutet af hvilken senare representation den ovanligt talrika pubiken uppstod från sina platser, svängde hattar och näsdukar, samt egnade honom en hyllning, som ieke ville taga någon ända. Äfven gjorde han några gånger furore på Surrey-teatern, och-lemnade derefter London. Han hade emsttagit smickrande skrifvelser af Danisl Brewster, lord Chesterfield, mad. Mslibran, erkebiskopen af Taam m. fl., och 1838 voterade umderhvset på :t Domingo en adress, deri han lyekönskades till sina framgångar, genom hvilka han vederlagt den förutfattade meniogen att negrerna ieke äro i stånd till kultur. Huset utnämde honom till utomordentlig adjutant hos dåvarande presidenten, hvilken utnämning meddelades honom genom konsuln i London. Vid sin afresa från Dublin framsade Aldridge en epilog, hvaruti oförrät rA