Aftonbladet – 11 maj 1857, sida 2

skedlig, oskyldig flicka komma fram med tal, gom vi funno förtjusande, tilldess vi märkte, att hon, när allt kom omkring, endast var vårt eget echo? Så är det med Vera. Hon är sig sjelf; aldrig bryr hona sig om en främmande opinion; auktoriteter ha icke något värde i bennes ögon; hoax tycker icke om att motsäga, men bon behåller sin egen tanke. Det har mer än en gång händt oss att resonnera om Faust; och, besynnerligt! bon tatar aldrig till mig om Gretchen; hon inskränker sig till att höra på hvsd jg säger. Hvad Mephistopheles beträffar, skrämmer Fan henne, icke i sin egenskap af djefvul, men si en viss bånzsyn, som kan igenfinnas hös alla karlar,. Det är hernnes egna ord. Jag bade gjort mig till en plikt att förklara för henne, att man kallade denna beskaffenhet reflexion; men hon förstår icke det ordet i den bemärkelss det har i tyskan, hon känner endsst den betydelse detfår på fransyska, och hon finner den operation det uttrycker ganska förnuftig. Beskaffenheten af vår ställning till hvsrandra är verkligen ganska besynnerlig. Jag kan säga, att i vissa afsesnden utöfvar jag på henne ett stort välde; jag fullbordar henzes uppfostran; men å min sida, och utan att hon vet det, står jag under bennes inflytande, ett inflytande, : om är ganska helsosamt för mig. Sålunda har jag att tacka bennve för stt jag nyligen uti flera ganska ryktbara poetiska korspositioner upptäckt en bop ställen, hvilkas, skönhet beror helt och hållet af tycke. Allt det, som icke väcker hennes beundran, blir mig genast misstänkt. Mitt begrepp har redan vunnit mycket derpå: iet bar blifvit mer klarseende. Det är o :öjligt att länge umgås med henne utan att bli förändrad. Hvad skall följjen bli? frågar du mig tvifvelsutan. Att säga sanningen, tror jag att