hopande af effekter, detta upphöjande af in trigen till hufvadsak, det örmot sig, att de lätteligeå kommer förfRttarer tt sjelf, så ät säga, undertrycka den poesi, som kan finne i det stoff ban behändlar, bvarigenom konst verket, blir i saknad sf det djupare moment som kunde hos åskådaren (eller läsaren, i fal konstverket är en roman) qvarlemna sett var sktigt, ett välgörande intryck, i stället att såsom fallet i eb Viss grad är i skådespele Kean, med den sista scenen, då själens ot sinnenas spänning. med: ens lägger sig, mål bar föga eller intet i behåll. för känslan oct tanken, I förevarande ekådespel bar man lik väl, oberäknadt den njutning, som obestrid. ligen ligger i det lifliga intresse, hvarmec män följer utvecklingen, äfven höjet att af hi Alexander Dumas, som i grund känner lif. vet bakom kulisserna, blifva invigd i skådespelarens tankeoch åskådningssätt i hvåd som-rörer hans konst, hans ställning till publiken, till kritiken o. 8. v., och om ände förhållanden författaren skildrar kansks ej äro så genuint engelska, utan: torde. hafva sina egentligsste. motsvarigheter i Frankrike och förnämligast i. Paris; innebära de likväl myc. ket, söfö är allmäntillStpligt och eger sine motsväårigheter såväl i England som annorstädes. Bland de framstsälda bilderna, af hvilka. Keans egen. naturligtvis städse blifvit hållen i ölstundot, finnes dessutom ett par. vid hvilka blicken med välbehag dröjer. Den ena är en ung flicka; miss. Anna Damby, hos hvilken SKean -genom sin framställning a! Shakespeares skapelser väckt kärlek säväl till skådespelaren som hans konst, och hvilken till dem tager sin. tillflykt undan egennyttans och låghereås anslag, Den andra bilden är den gamle sufflörer Salömo, som, tjusäd äfver han såväl af Kears konstnärsstorhet som af hans bjertas godhet, slutit sig helt och hållet till honöi och är hötom på en gång entrogen och uppoffrande tjenare samt en ömsikt och öfverseende far. Några af de öfriga bilderna fratöstå deremot något dunkla och med något orediga konturer, så att man ej fär rätt klart för sig huru författaren uppfattat dem eller velat hafva dem uppfattade; Detta gäller i synöinerhet om prinsen af Wales och grefvinnan. Koefeld. Likaså lemnar författaren åskådaren i ett visst dunkel om de motiver, som förinå åtskilliga af de handlande personerna, och bland dem äfven Kean sjelf, till de handlingar, som förbereda och utgöra styckets upplösning: Pjesen spelas på Mindre teatern ga ska förtjenstfullt, och s:mtlige medverkande äro väl på fn plats. Titölrolen utföres, enligt hvad vi tillförene nämt, af hr Pousette, som här ger ett nytt bevis på den värma och hängifvenhet, hvarmed han egnar sig åt gin konst, hvarigenom också han blir i stånd att belt och hållet identifiera sig med den person han har att framställa, hvilket utgör försja vilkoret för en sant konstnärlig framställning och för åstadkormmandat af en verklig illusion. Hr Pousette förmår dessutom med en icke vanlig kraft gifva ett sant uttryck åt den häftigaste uppbrusning, de våldsammaste utbrott af sinnets öfversvallning, och det återstår honom endast, för att göra sin framställning allt mer och mer konstnärlig, att genom studier sträfva derbän, att han i sådana starkare scener icke upphör att vara herre öfver sig sjelf, sin röst, sin deklamation, på det icke, såsom understundom i Kean, under ordens brusande ström tonvigten faller på helt andra: orå än dem, å hvilka den enligt meningen och sammanhanget bör ligga. — Åt det enkla behag, hvarmed mll Kindahl utförer Anna Dambys roll, ba viredan gjort rättvisa. Det blyga och oskuldsfulla, paradt med en modig beslutsamhet och en svärmisk hängifvenhet, som förf. velat teckna i Anna Dambys karakter, har af mill Kindahl blifvit lika sant uppfattadt som älskligt återgifvet. — Slutligen böra vi icke lemna oanmärkt, att hr Broman såsom den gamle suffören åter framställer en i allt hvad på utförandet ankommer konstnärligt fulländad bild. Aktgifvändet på den rörande innerlig het, hvarmed Salomo i slutscenen förklarar sig redo att i alla skiften följa sin vän och herre, är i och för sig en konstnjutning, sor är angenäm att minnas.