Aftonbladet – 11 maj 1857, sida 2

T3ECKS EGR AA 11 Maj. En riksdagsman meddelar oss följande iakt tagelser rörande vissa ställningar och förhål landen inom riksstånden med särskilt afseende på jernvägsfrågan: Ju närmare tidpunkten nalkas för afgörardet af de vigtigare frågorna, ju angelägnar: blir det att icke lemna allmänheten i okunnighet om de inre ställningarna och förhå!landena vid riksdagen. Om än dessa i allmän het må vara tämligen genomskinliga, hvar beträffar ridderskapet och adeln och presteståndet, så äro de desto mera dunkla och förvirrade i afseende på borgareoch bondestånden. Men äfven inom förstnämde stånd her på senare tider ett slags osäkerhet intrsffa:. så att man likasom icke rätt vet hvem s0v: leder trådarna. Att embetsmannaintresset der är det förherrskande, och att följaktligen löneförhöjni gar till öfvervägande fördel för de högre embetsmänsen och anslag der icke kucna möt särdeles ailvarligt motstånd, bör icke förvån:. med en blick på riddarhusets sammansättnin och adelns nuvarande ställning. I dessa frå gor har således regeringen icke ens behof a att använda nägot sitt inflytande, och major: teten behöfver här icke nägon annan lednin än iostinkten af den egna fördelen. Oppositiocen blir således alltid här en ropandes rös: i öknen. Det enda man kanske fruktar ör. den understundom från ett fåtal mera oförbehållsamma debatien och dess verkan på de allmänna tänkesättet. Men ehuru öfverdrifes regeringens anslagsfordringar må anses vara. finnas likväl vid innevarande riksdag frågor som äro af en änvu större vigt. Rörand dessa äro opinionerna ganska delade, äfven på riddarhuset, och partierna långt ifrån rangerac: tili en ordnad batalj. Bland dylika frågor st: naturligtvis jernvägsfrågan främst; och vi ville nästan elå vad, att i genna stund ingen ed: mot af riddarhuset kan våga afgöra, hur denna ack der kommer att be raktas som deri bir ståndets beslut. Det sig nemlgen så, att i denna punkt fia z möngd representanter, som slldsles icke has n got euskilt intresse att boveks, som eå!ed: äro för egen räknivg hbka nöjda om väg: sår norr eler göder om Mälaren, om strök ningen sker öster eller vester om Sigtuns fjärden, tll Sala eler till Köping o. Es. Dessa representanter komma troligen att u göra ena ganska stark oanter på riddarhuse: mot de tvenne y tersta sidorna, hvilkr, råtor det ofia härder, se endast med ett ög. I ett land med en nationelt ordnad representa tion skulle ett sådant förhållande lemna e stark öfvervigt åt en regering som stälde ris öfver partierna. Men hör i Sverge och mevc en regsring som tyckes .anse det höra til ordningen att hon håller sig pessiv, kan re suitatet tvärior blifva beslut, tom motsäg: bvsrandra och com iörrycka det hela. Detta gäller icke blott jernvägsfrågan, utan jemvä! alla andra frågor, der ytterligheterna stå mo hvarandra, Sådant är beklagligt, men som det ger ut, ohjelpligt. Höruti ligger äfven or saken, att hvad man kallor ett regeringspart icke finnes på riddarhuset. Visst kan det var: ett halft eller helt tjog representanter som tycka :tt det gör dem ondåt, att afslå e kongl. proposition, isen äfven denna smärt: är snart öfvergående och nederlaget tages s:kert ganska lätt äfven å regeringens sidEndast vid de tillfällen, då hofvet har någr:önskningar, förmärkas några särskilta bemöcan en utifrån att vinna bataljen, och des misslyckas, som man funnit, aldrig. Beträtfande det så kallade junkerpartiet, så lyckades detta att vid rikedagens början tillsätts elektorerne och utskotten, men sammauh illvingen inom detta tyckes i andra frågor var: tämligen sispp och disciplinen icke alltid vä bibehällen. I iernvägsfrögan är jemväl detts parti sinsemellan splittradt och blir det trolgen äfven i andra vigtigare lagstitningsfrågor. Det parti, som bensmnes den Platensks fusionen, är numera af föga betydenhet, orm det ens vidare existerar; och hvad slutliger beträffar den ringa minoritet, som eger mod att göra d man kallar opposition eller sägs sin mening rent ut, utaa bävseende till anna: än sak, sä kan men väl veta att dess inflytande är reduceradt tiil en nullitet; hvaremot den möjligen, genom ihäräighet, skulle kunna uträtta något utanför riddarhuset. Ivom presteståndet är den erkebiskopligkräklan icke mer den, som uteslutande förer kommandot. Man har till och med anmärkt, att biskop Annerstedt, som egentligen lärer vsra den som sköter talmanspoliiken, ej sällan stannar i minoriteten. Deremot säges en annan biskop, br Thomsnder, vara den mestinflytelserika 1: damoten i detta slånd, så att i de flesta frågor, der -hansverkligen vill någonting uträtta haa äfven kan göra det. Utan tvifvel är detta att anse såsora en betydende vinst, då denne ledare eger både snille och talang och tillike alltför mycken klokhet, för att icke inse, att tiderna äro förändrade och att presteståndets egen frid tillhörer att intaga en sjelfständigare ställning än vid de senaste rikedagarne, och att såledea icke inskränka sig till art endast följa efter i adelng kölvatten. Presteståndet räknar jemväl i öfrigt åtskilliga utmärkte ledamöter, med både politiska insigter och inflytande, bland hvilka man har anledning antega, att de fleste,komma att i jernvägsfrågan intaga en sjelfständig ställning. Presteståndet kan gåledes vid innevarande riksdag icke såsom förr snart. sagdt uteslutas ur räkningen, icke heller kan man