Aftonbladet – 7 maj 1857, sida 2

FAUST. BERÄTTELSE I NIO BREF, AF IVAN TURGENEFF. () (Efter Revue des deux Mondes.) Emellertid nalkades stunden till min afresa, och jag började att allvarsamt tänka derpå; men jag uppsköt den alltjemt. När jag tänkte på denna stund blef jag upprörd; jag kunde icke vänja mig vid tanken att skiljas från den: älskvärda flickan, och vistandet i Berlin föreföll mig allt mindre och mindre lockande. Jag vågade icke bekänna för mig sjalf hvad som tilldrog sig inom mig; sanningen att säga, gjorde jag mig ingen reda derför, så oklart var det i mitt hjerta. Ändtligen en vacker dag började jag att se klart. När allt kommer omkring, sade jag till mig sjelf, hvarföre skulle jag gå långt bort för att söka sanningen? Den skall alltid undslippa mig. Är det icke bättre att stanna qvar här och gifta mig? Och föreställ dig bara: den tanken, tanker på giftermål förskräckte mig ingalunda den tiden; tvärtom, den gladde mig. An mer, samma dag yppade jag mig, men icke för Vera Nikolajewna, som jag bort göra, utan för hennes mor; hon såg stadigt på mig. Nej,, svarade hon, nej, min vän! Res till Berlin; för att än mer bilda er der! Ni har många goda egenskaper, men ni passar icke till man åt min dotter. Jag sänkte hufvudet rodnande, och hvad soma troligtvis skall än mer förvåna dig, jag erkände sjelf, att fri Eltsoff hade rätt, En vecka derefter reste jag bort, och sedan den () Se Aftonbladet m;r 103.