Aftonbladet – 6 maj 1857, sida 3

lifvets. grund och som någon gång oförtänkt uppenbara sig. Olycklig den, på: hvilken de sålunda rusa! Fri Eltsoff visste det af egen erfärenbet ; erinra dig på hvad sätt hon förloratsin mors; sin, man och sin far! Alla dessa katastrofers kunde sannerligen inverka på ett ännu. fastäre sinne än hennes. Man hade kunnat säga; att hon hade låst igen sitt hjerta med dubbla lås och kastat nyckeln i sjön... Troligtvis -hadedet. icke varit henne beskärdt;att: finna-någon,. som. visade. deltafn för de sorger, hvilka drabbat henne. erifråX härledde sig , denna sammanträngnisg inom sig! sjelf; som jag sbemärkte hos henne, och som gick ända derhän, att hon till ockmed hejdåde ömhöten, som hon hyste för sin dotter. Aldrig omfamnade och kyste hon henne i mincnärvaro, aldrig kallade hon hennef annat än :helt: kort Vera, F8 personer besökte henne; jag för min del kom dit ofta, Jag märktöj att bon icke såg mig ogerna, och Vera Nikolajewna behagade mig, mycket... :-Vi pratade med hvarandra, vi gjorde Foonenadet tillsammans; hennes mor besvärade oss allsicke; Vera tysgkte icke om att befinna sig sflägsnad från henne, och jag sjelf rönte ingen Just att vara emsam med Vera. Det hände. henne mången gång att tänka högt, och hon lär ofta om nätterna ha talat i drömmen mycket tydligt om allt hvad som om dagen frapperat henne. Et gång sade hörn till mig, under det hon efter sin vana såg uppinärkssmt på mig och stödde lätt-hufvudet-mot handen: Jag tycker att B.... är en hederlig man; men detär omöjligt att: lita på honhomp. Sambandet oss emellan var. helt-och hållet vänskapligt och lugnt; en. dag trodde;jag mig likväl märka i hennes klara -ögonnågonting främmande, en-skiftnin af trånad ock ömhet; mendet är alltför möj. ligt-att jag mintog mig: Forts.)