Aftonbladet – 6 maj 1857, sida 3

Verkligen? Tillåt mig att fråga hennes namn lx i Ni har förmodligen icke glömt Vera Nikolajewna El!tsoff?, j Vera Nikolajewna? utbrast jag ofrivilligt. Du gissar nu hvilken stor nyhet jag omnämde i början af detta bref. Det är likväl alltför möjligt, att allt detta icke alls förvånar dig, Derföre anser jag lämpligt att med dig återförsätta mig i en tidpumkt af minlefnad, som olyckligtvis redan är långt ifrånjoss, När vi år 183. lemnade universitetet, var jag 23 år gammal, Medan du beredde dig att inträda i tjenst, beslöt jag, sisom du vet, att fara till Berlin för att der fortsätta mina studier. Likväl skulle det ha. varit fullkomligen onödigt att. anlända. dit före Oktober månad, och jsg beslöt att tillbringa sommaren i Ryssland, på landet, för att sista gånget njuta far niente, innan jag åter började att arbeta. oe i Om jag verkstält detta sista beslut, eller ej, bar föga inflytande på min berättelse. Men hvar skall jag tillbringa sommaren? frågade jag mig sjelf. Jag ville icke mer fara; till våra gods; min far hade nyss dött. Också antog jag med ifver det tillbud, en af mina morbrödet gjorde mig att komma till en af bang egendomar i f....ska guvernementet. Det var en god oeh okonstlad man, som lefde präktigt. och hvars hus på landet hölls på stor fot. Jag slog mig ned hos honom. Han hade en talrik familj, två söner och fem döttrar. Oberäknadt dessa vanliga invånare, var hans hus aldrig tomt på grapnar, som begagnade sig af hans gästfrihet. Oaktadt detta talrika sällskap, började jag snart att få ledsämt; det lefnadssätt, hyartill jag fann mig vara dömd, föreföll. mig tomt och löjligt. Jag beredde mig redan att fara bort strax efter min morbrors födelsedag, när, på samma dag då