Aftonbladet – 6 maj 1857, sida 2

hon icke styrka att ge till ett utröp, icke ens att gråta; hon gaf. sig att upphäfva dofva suckar, att Kosta, och slutligen föll hon afdånad på en stol, vinkande med handen. Den gamle Terenti har bibebållit sig bättre; han håller sig ännu lika styf och rak som förr, går ännu alltjemt med fötterna ut, bär samma nankinslångbyxor och samma getskinsskor, hvilkas besynnerliga form och knarkande väckte -hos dig en så stor förvåning; men ack! hans spinkiga ben synas nu alldeles förlorade bland vecken af de der långbyxorna; och hvad hans hår har grånat! När han öppnade munnen för atttela till mig och föratt ge befallningar i nästa rum, var ljudet af hans röst på en gång bedröfligt och löjligt. -Deremot är trädgården betydligen förskönad: akacierna, keprifolierna, (du kommer ihåg att vi hade planterat sådena), ha nu blifvit pröktiga buskar; lindalleerna skulle du ej mer känna igen. Under deras mörkgröna hvalf inandas jag med stor njutning en luft, uppfyld af de ljufvaste ångor, och fägnar mig åt att se solstrålarne, hvilka tränga igerom Ilöfverket, bilda besynnerliga teckningar på den svarta marken, som jag icke låtit sanda. Min favorit-ek är inu ganska vördnadsvärdt reslig; i går midt på dagen tillbragte jag mer än en timma. på en bänk, som han beskuggar. Jag; kände mig lycklig. Eu rik gräsvåll utbredde omkring mig tusentals utslagna blommor; ett. guldfärgadt ljus meddelade till och med åt skuggan ett slags genomskinlighet. Och fåglarnes sång! Du.har väl icke glömt, hoppas jag, att jag tycker så mycket om den; jag har tillbragt nägra stunder i tyst. förtjusning att höra. på. deres melodiska ljud, ända från. gökens aflägsna galande till trastens glada sång och gulsparfvens modulationer: rv, Trädgården är icke det enda, som trifvits och frodats, Vid hvarje steg möter jag kraft