Aftonbladet – 4 maj 1857, sida 3

I OSMAN MVH SARS UGB SALTER VIB TIA AA LIT AVÄSSUIT Espö från Malmöhus län, med hvilka reservanter åt skilliga ledamöter inom utskottet instämt. LÖRDAGENS AFTONPLENA. Ridderskapet och Adeln. Grefve D. Frölick väckte motion om sammanträde med öfriga riksstånden för öfverläggning om sätte för anskaffande af medel till jernvägsanläggningarne Motionen begärdes på bordet. Lagsamt ekonomiutskottens betänkande N:r 5, an. gående vägunderhållningsskyldigheten föredrogs punkt vis, sedan en diskussion om föredragningssättet eg rum. 1:a punkten afstyrkande statens öfvertagande af vägunderhållningsskyldigheten, bifölls. 2:a punkten, afstyrkande vägunderhållningsskyldighetens skiljande från jordbruket, med åläggande för häradets eller tingslagets samtlige invånare att i samma onus deltaga, bifölls. 3:e punkten, afstyrkande förslaget att vägunderhållningsskyldigheten väl skulle såsom hittills hvila på jorden, men att till densamma skulle bidraga: bruk, vattenverk och fabriker, samt att städer och köpingar, så långt deras egor räcka, skulle underhålla deröfver gående vägar, bifölls. 4:e punkten, deri tillstyrkes uppbärande af vägpeoningar under vissa vilkor, föranledde en lång diskussion. Grefve Liljencrantz framstälde alla de svårigheter, som den praktiska tillämpningen af föreslagna stadgande skulle medföra, såsom orimligheten ait t ex. alla mjölkkärror kring Stockholm derigenom nödgas erlägga vägpenningar vid tullen för omkriug 3! a mil, eburu de endast åkt mellan !, och 1 mil, samt art de flesta stader på samma sätt skulle få samms fördelar, oaktadt de hafva högst obetydliga vägar at underhålla; att, då häradets eller stadens invånare äro befriade från erläggande af vägpenningar, en svårighet, för att icke säga omöjlighet skulle uppstå för grindvaktaren att veta, af hvilken han skulle uppbära penningar eller icke; att samma svårighet sörekom i afseende på embetsmän, som, då de resa i embetsärenden, skola vara befrisde fråa deuna afgift; art tillsynen öfver vägarne ej kan anförtros åt väghållningsskyldige, emedan derigenom all kontroll lätteligen kunde förfalla, hvarpå tal. anförde exempel. Tal. kande ej finna annat än att jorden måste ännu betungas med detta onus, som med omtanka ej blefve så svårt, och hvars kostnad blefve mångdub bel: större om det skulle öfvertagas af staten, elier ställas på entreprenad. Yrkade afslag. För afslag talade dessutom hr Printzenskjöld och frih. A. C. Raab. För återremiss deremot hr Å. Ribbing, önskande att hvar och en måtte få sin väglott å egorna, samt tillåtelse för kommunen att reglera i detta fall; hr R. T. Cederschiöld, för att få frih. Stael v. Holsteins motion besvarad, hvilket tal. ansig att utskotten underlåtit; hr C. Å. Mannerskantz, som fruktade attgenom de nya förhållanden, som genom jernvägarne uppkomme, små hemman kunde blifva öfver sin förmåga betungade af vägunderhållet; och ansåg tal. att allt hvad som i afseende på vägar i allmänhet sammanhänger med jernvägsfrågan, borda tagas i betraktande, hvilket man bhittilis underlåtit. Derjemte yttrade sig ogillande öfver utskottets förslag grefve E. Sparre och frih. Lejonhufvud. Punkten afslogs. Derefter biföllos alla öfriga utskottens afstyrkanden af väckte motioner utom af hr v. Seths, hvilket återremitterades på yrkande af frih. 4. C. Raab, som ansåg det okunnigheten såväl hos kronobetjeningen som väghållningsskyldige om huru vägar böra lagas och underhållas till en stor del vållade det så mycket öfverklagade besväret, och att derföre undervisning borde meddelas genom för detta ändamål aflönade civilingeniörer; hr Adelborg för att få denna börda lyftad fråa jorden; hrr R. 7. Cederschiöld och L. J. Hjerta för att få en fördelning af skyldigketen öfver större eller mindre distrikt; grefve von Platen, som önskade att man ej måtte fästa sig vid ordet civil-ingeniörer, utsn att till denna undervisning kunde begagnas hvilken duglig person som helst. Hrr Ribbing och Mannerskantz yttrade sig äfven för återremiss. För bifall deremot talade grefvarne Liljencrantz och E. Sparre samt hr Printzenskjöld, emedan en sådan tjensteman ej skulle hafva något att göra, så länge lagen icke ålägger, att vägarne allestädes skola hållas i fallgodt skick och då kommunalstyrelsen ännu är så litet ordnad, Punkten återremitterades. Presteståndet. Sedan på hemställan af prosten Melen: blifvit beslutadt, att behandlingen af sammansatta bevillnings-, lagsamt ekonomiutskottets betänkande angående vilkoren för bränvinstillverkning skulle uppskjutas till nästa plenum, företogs statsutskottets utlåtande n:o 61, som i anledning af inom bondeståndet väckt motion tillstyrker befrielse för landtbrukaren Skårman från skyldighet att till statsverket utgifva honom ådömd arrendeskilnadsersättning, hvilket utlåtande af ståndet godkändes, äfvensom samma utskotts utlåtande n:o 62, tillstyrkande bifall till K. M:ts proposition om öfverlåtelse af en Eskilstuna ku -gsladugård tillhörig tomt åt direktören Th. Munktell, för utvidgande af hans mekaniska verkstad. Likaledes godkändes ekonomiutskottets utlåtanden n:is 84, 85, 86, hvilka afstyrka väckta motioner om tillstånd för båtsmanstorps flyttning från en rotedel till en annan, om upphäfvande af 1685 års kongl bref angående utgörande af s. k. rotehjelp inom Jönköpings och Kronobergs län, och om straff och arbetsfångars användande uti arbetskåren, — Deremot afslogs sistnämda utskotts förslag, att rikets ständer i anledning af väckt motion om upphörande af rättigheten för universiteterna att i de städer, der de äro förlagda, med stadsstyrelsen deltaga i handläggning af ekonomioch politimål, skola till K. M:t härom ! aflåta en und. skrifvelse. i Borgareståndet. I lördagens aftonplenum föredrogos och biföllos utan liskussion följande utskottsbetänkanden, nemligen ! statsutskottets 1) tillstyrkande bifali till Kongl. Maj:ts i orop. om förändring i grunden för utgörande af de ill båtsmansindelningen i Blekinge anslagne s. k. 5fverskottsoch reservräntor; 2) tillstyrkande underökning af Kongl. och Hvitfeltska gymnasiigodsens! rm EEE