Aftonbladet – 4 maj 1857, sida 3

tillstånd och förvaltning; 3) tillstyrkande afskrifningaf arrendeskilnadsersättning, ådömd arrendatorn af: ett indraget profossboställe, C. Th. Skårman; samt: ekonomiutskottets 1) afstyrkande motion om inrättande af en centralmyndighet i kyrkliga ämnen; 2) tillstyrkande att nästa riksdag må börjas den 15 Oktober 1859; 3) afstyrkande motion om straffoch arbetsfångars användning uti arbetskåren. Vid statsutskottets afstyrkande af motion om upplåtande af kronojord på östra sidan om Eskilstunaån till hamnanläggning, yrkade motionären hr HeljeÅstrand bifall till sin motion; hvaremot hrr Falhem, å Grape och Henschen, under anförande att hamnan1 läggning å ifrågavarande ställe icke visats vara för staden Eskilstuna behöflig, förordade utskottets betänkande, hvilket så väl häri, som i hvad detsamma tillstyrker bifall till Kongl. Maj:ts prop. om öfverlåtelse af ofvan omnämda jord åt fabriksidkaren Munktell för utvidgande af hans mekaniska verkstad samt bifall till hr Heljestrands motion om upplåtande af för hamnanläggning erforderlig jordrymd vester om Eskilstuna-ån, af ståndet bifölls. Vid ekonomiutskottets ber., afstyrkande motion om upphörande af universiteternas rätt att i de städer, der de äro förlagda, med stadsstyrelsen deltaga i handläggning af ekonomioch politi-mål, -yrkades bifall till motionen af hrr Billström, Ödmanson, Hasselrot, Henschen med flere, med bämtadt stöd deraf, att den akademiska jurisdiktionen i öfrigt numera upphört. Hr Stolpe yrkade bifall till bet., under anförande att senare tiders sträfvande just ginge ut på jatt åt andra samhällsklasser, jemte städernas borgerskap, inrymma deltagande i städernas angelägenheter. Hr Lallerstedt anmärkte härvid, att meningen blott vore att upphäfva ett korporftionsprivilegium, men icke att förvägra akademiska personer samma inflytande på stadens angelägenheter, som bör tillkomma dem i likhet med andra i städerng bosatta samhällsmedlemmar. Betänkandet afslogs och hr Lallerstedts reservation, i samma syftning sonr motionen, antogs. Bondeståndet. Vice talman Anders Anderson väckte motion omm gemensamma öfverläggningar af riksstånden om jern-vägsb.stänkandet. I sammanhang Härmed må omnäm-nes, art ståndet i sista onsdagsplenum beslöt, att tills; jernvägsbetänkandet inkommit till ständerna upp-skjuta behandlivgen af den motion, hvari Lekberg: föreslår, att ordinarie statsregleringen skall afgöras; förr än jernvägsbetänkandet företages till behandling. I referatet för onsdagsplenum förekom genom. misskrifning, att motionen skulle vara bordlagd tills dechargebetänkandet, (i stället för jernvägsbetänkandet) hunne inkomma. Vid föredragning af sammansatta bevillnings-, lagsAmt allmänna besvärsoch ekonomiutskottets betän.kande, angående vilkoren för bränvins tillverkning, lade van till grund för diskussionen den af ståndets ledamöter i det sammiansatta utskottet, Anders Persson från Östergötland, Nils Andersson från Wermland, Nils Svenss:on från Skåne och Jöns Persson från Blekinge, afgitva reservation. Man började således med anmärkningar mot utskottets förslag i 4 2, att bibehålla tiden för bränvinstillverkningens wutöfvande fråm den 15 Oktober till den 15 December, och ville att valfrihet skulle lemrias bränvinsbrännaren att under tiden mellan den 15 Oktober och den 15 April bränna två månader i svit, eller, om kan ville, fördela. dessa två månader mel!an hösten och våren. Skälen, som anfördes, voro hufvudsakligen desamma, som i. reservationen äro anförda. 1 detta syfte afgåfvos: dels muntliga, dels skriftliga anföranden af Håkan. Pettersson, Medin, Sven Har. sldsson, Efraim Larsscn, Johannes Andreasson från Ehsborgs län, Cederskog, Anders Persson från Skåne, Nils Hansson, Nils Andersson från Skåne, Måns Persson, Mengel, Bengt Nilsson, Östman, Anders Andersson från Kalmar län, Tobias Lind, Nils SYensson från Skåne och Jöns: Persson. För bifall till utskottets betänkande i sin helhet talade Gustaf Johansson från Kronobergs län, Erik Mattsson från Jemtland och Olof Larsson i Svarfven, Gefleborgs län, med hvilken senare Erik Larsson från Westernorrland instämde. Desse talare ansågo, att utskottets förslag skulle föranleda minskning af bränvinssupandet och att det innefattade ett steg framåt på den bana, som de ansågo 1853 års ständer till landets och folkets båtnad beträdt. Bland andra skäl, som Gustaf Jobansson åberopade: för sin mening, var äfven en i Aftonbladet införd! skildring af det välstånd, som den nya bränvinslagstiftningen skulle haft med sig i bohusländska skärgården; men Johannes Nilsson ansåg, att välståndet der i skärgården uppkommit, ficke genom den förändrade bränvinslagstiftningen, utan till följd deraf; att folket lärt sig bygga bättre båtar och använda. ändamålsenligare metoder för fiskets bedrifvande. Ståndets beslut vid denna paragraf blef, att det må vara den, som vill tillverka bränvin, medgifvet att; bränna två månader mellan den 15 Oktober och den: 15 April, antingen båda månaderna i svit eller en. månad i hvarje termin. Vid 20 besiöts, att lika rät till destillering må vara för land som stad. Detia beslat fatiades utan diskussion. Vid fråga om den i 4 39 af utskottet föreslagna högre beskattningen beslöis, i enlighet med reservan-ternas mening, att nuvarande beskattning å bränvins-tillverkning må oförändrad bibehållas. Denna åsigt, för hvilken Medin, Per Benjaminsson och Sven Haraldsson uttalade sig, rönte ipgen motsägelse. Angående afverkningsförmågan för mindre redskaver beslöt man, i enlighet med reservanternas på. oyråchefen Nycanders åsigt grundade förslag, att veräkna deosamma till en och en half gång pannans: jolym per deg för redskap utan mäskvärmare, och. ? gånger pannans volym, der mäskvärmare begagnas. För denna mening yttrads sig David Andersson, Sven Haraldsson, Medin, Nils Svensson från Skåne, Anders Persson från Östergötland och Jöns Persson. Vidare beslöt man, på förslag af David Andersson, om ansåg att författningsförslagets ordalag om mäsking skulle kunva tydas derhän, att hinder kunde ippkomma för mäskning till kreaturs föda, att avnoda utskottet att tillse, det någon sådan tvetydigjet ej måtte i författningen inflyta. För öfrigt skulle utskottet anmodas iakttaga, att le paragrafer i författningsförslaget, som kunde anes stå i sammanhang med de pragrafer, hvarom: ondeståndet nu beslutat annat än utskottet föresla-it, måtte komma att stå i öfverensstämmelse med e nu fattade besluten. Till sist beslöt man, på förslag af Erik Ersson rån Gefleborgs län, att 85 må så förändras, att, fall den pliktfäldes egendom icke är tillräcklig till ela bötesbeloppets gäldande, hela bötesbeloppet må örvandlas till fängelsestraff. Erik Ersson ansåg det emligen orätt, att först beröfva den pliktfälde hela ans egendom för en del af böterna, och sedan hålla onom i fängelse för det återstående af bötesbelopet samt derefter utsläppa honom, blottad på alla llgångar. Detta beslut fattades utan votering, men mot detsamma anmäldes många reservationer. ——— rhtssnn P1 PRPodaltamn At Altnmm Kladd