Aftonbladet – 2 maj 1857, sida 3

gens makt vidgas att till oinskränkt belopp förelägga viten, som det heter för handhafvande a dVhmän ordning och säkerhet uti såddäa fall, derånsvär ick är i lag bestamät, förbjuda KVxd soniickea år förbjudats, och ytträr vidare justitieombudsmannen härom: I Vid, betraktande häraf har jag funnit det tillhöra min plikt att på ämnet fästa rikets. ständers uppmärksamhet; med hemställan huruvida det må anses lämpligt och nödigt att hos K. Maj:t i underd. sohålla antingen om uppbörande af en åt underordade myndigheter uppdragen rätt att stadga viten eller ansvar, eller ock i annat fall, om en sådan pådig förklaring af det här anförda stadgandeti landshöfdingeinstruktionen, att tillämpningen deraf böstämdt inskränkes till de fall, der ansvar för öfverträdelse af ekonomisk författning finnes påbudet, men kan för tillfället behöfva att förhöjas, hvarigevom äfven blir tydligt, dels att tillfälle för de utderordnade myndigheterna till konstruerande af brott försvinner: och dels att uteslutande af de fall, der sllmän lag stadgat ansvar, icke bemyndigar till idripande i lagstiftningen öfver de ämnen, som till sllmänna lagen höra, ehvad derom finnds ansvarsstadgande eller ej.s d Men ridderskapet och adeln har icke härät vela !emna någon uppmärksamhet. Det är dock farligt att icke akta lagstiftoingsrät en och domaremakten; den senare är stäld minst sagdt emellan statsmakterna att vårda något högre, -ättvisan sjelf. Och jag mera fruktar än älskar dessa Tegnårs ord: Ett domarsäte var den första och dåt blir ock den sista tron, så vida de afse statsinrättlingen. Det är derföre jag icke velat inrymma dåmaren denna tron och första gången frågan här fö-evar yttrat: i Hvarje vän af ordning, frid och allmän säkerhöt inskår öfverensstämmelse mellan regering och dånaremakt, mellan domaren och den som skall verkställa hans beslut. Derföre är det ock nödigt att agarne blifva bestämda och ofelbart till efterrättelåe giltiga och således att regeringsmakten icke går ängre i sin lagstifsning eller. öfverlåtelse åt andia att för tillfället stifta lagar, så kallad delegation, ä, den: bar rätt ellör, med: ett ord; träder ständernås agstiftande mäkt för nära. I Att sammanblanda lagskipande och verkställande makt har ock alltid ansetts batärkligt, och hvad ihstruktionen i denna riktning stadgar hade ock bott bafva sin del af ständernas lagstiftande granskning, för att icke tala om annat mera som den innefattar. Sitt nuvarande ej ringa anseende har landtregtringen i Sverge dock vunnit under 1734 års instrukson. Eoligt denna lofvade ock hvarje et inför Gab, att vara uppriktig och rättvis som han det inför Gud, konung och rikets ständer ville och kunde. försvark. 1734 års landsböfdingeinstruktion torde i sin män bafva samma värde som den i nära samband d med stående 1734 års lagbok. Jag vill ike utån ständernas pröfoibg antaga: lagförändringar i någohdera, och skulle rikets ständer under den förra ihstruktionen, nemligen för 1855, vilja sätta sitt ihsegel, så åtminstone vill jag, invan det påtryckes, hafya lervid inlagt mitt: Härtill är jag nödd och tvuhFen.