Aftonbladet – 2 maj 1857, sida 2

1 NYNDIGE OCH DE OMYNDIGA. Den upplyste ler åt försmädaren och lofsjunigaren. Han vill endast se hvad Som är. fan Jer åt. de svåga ropen: Godt, sällt, herrligt! när denförtryektes bittra tår säger honom med Guds tysta och genömträngande röst; Det är lögn I Man kan befalla : Ni skall 1y da denna lagen; man kan. icke befalla: Ni skall finna den rätt Galnaste, vordentligaste, monstraösaste al alla ljus, säger mullvadungea om 80Jen, -och-tittar ut ur sitt lilla roliga hål med, qvickhetens.gnista i ögonen och parodiens min på nosen; men strålarne, från denna katistenen, denna gläsbiten; detta glittriga gruset — hvilken täckhet! Huru måttadt !-Huru rätt Ip När man äf ålder förestälde rättvisan med förbundna ögon, då var det icke derföre, att hon ej skulle 86 rätt och skäl, utan derföre att bon ej skulle se —personen Under; pågående strid emellan skilda me ningar rörande qvinnans ställning i samhället, hennes myndigblifvande m, mm., torde ofvande vara på sin. plats. Man bör älska freden, inen icke frukta, kriget för fredens skull. Heter det, och vi skola hoppas att rät! mänga finnas som med glädje skola kämpa för rätt och Fannin nämde strid. Lyssöal nan till de högljuddaste vedersakarne af qvinuu rättigheter, , nödgas Man påstå, att deåsa vedersakare utan tvifvel skulle finna sig högligen generade af. en så beskaffåd rättvisa, eller en rättvisa , med förbundnä ögon i hömda rhenifig, ty inför henne skölle dylika spefsfundigheter, som, ni gå och gällR under NHatin af ;mannens rätt; och qvinhans rätt, befinnas ganska underhaltiga — Hon skulle fastmer helt enkelt fråg ter — menniskorätt. bod Då man icke ansett otillständigt att i våra dagar, och till stöd för sin mening, ur glöm