att skapa en framtid, hvilken ock mången gång skapas endast derigeriom, att man oaflåtligen; pekar derpå. Onekligen bar dock intresset för hufvudstadens arkitektopiska försköning i sednare tider vakoat, ehuru dess riktnivg år för det mesta negatif, yttrande sig i hetsigt klander, ofta nog af småsaker. Så kan man verkligen benämna den så mycket omordade skorsten en på Jakobs kyrka en mygga, i jemförelse med den mängd af kameler ögat ;här och der nödgas svälja. Sedan man uti en icke långt aflägsen tid hvälft ena plump bakugn öfver den lätta och sirliga portalen på kyrkans södra sida, och sedan man ofvanpå alltsammans uppvräkt ett torn af förkrossande former, i sället för den lätta tornspira, af hvilken grefve Dahlbergs verk ännu förvarar minnet, kunna huru många kopparklädda skorstenar som helst saklöst uppställas på kyrkans tak. Så hafva alla de öfriga gamla kyrkotornen med ett enda undantag måst lemna plats åt smaklösa . efterträdare, och Klara kyrka, i detta afseende sämst lottad, har sett sin smälek rågad af en helt. ny. tillbyggnad på norra sidan, som icke illa skulle passa till schweitzeributik på Djurgården, en byggnad, till hvars karakteristik det må anföras, att den är försedd med förtryckta fönsterhvälfningar, under det sjefva kyrkan är hållen i spetsbågstil. Från denonq utvikning återkommer jag till den framkasade tänken på att, genom nedrifning af stadens inre delar, bereda plats för nya byggnöader, hvaribland riksärkiv och posthus kunde blifva de första. Saken behöfver ej derföre brådstörtas. En gata, sträckande sig t. ex. från södra slottslvalfvet fram emot slussen, med Karl Johans herrliga ryttarstaty i fonden, kunde under många år lemna åtskilligt att göra och plats för flera både offentliga och enskilta byggnader. Den vidare utvecklingen af denna plan, äfvensom den vigtigaste sidan deraf, den finansiela, hvilken vid utförandet torde befinnas långt mindre halsbrytande än förmågan vill synas, bör jag desto hellre förbigå, som jag redån kän, måhända icke: utan skäl, ;bsskyllas för att hafva gått utom ämnet, och som jag alltförväl vet, att min röst är en ropandes röst i öknen; Men en röst tystoar och en annan höjes, och huru länge det ropås, börja dock menniskorna lyssna till ljuden. Jag är icke den förte som höjt detta rop. Jag har hört det förut och det har slagit ån på mig. Jag har derföre velat begagna anledningen af ett par af K. M:ts regering föreslagna byggnadsföretag för att återgifva samma rop, hvilket jag önskar måtte träffa något välvilligt. öra. Att mina åsigter, så revolutionära som de i don ämöd äro, ieko a hindren för de af . M:ts regering framlag: ggnadsplaner, tager jag för afgjord: och beklagar mig ingalunda deröfver. Oaktadt de anmärkningar jag tagit mig friheten framställa mot dessa planer, önskar jag dock långt hellre deras framgång, än att de anstötliga företeelser, hvilkåde åsyfta att ondanrödja, skola till en obegränsad framtid fortfara att vittna dm frånvaro af skönhetssinne och allmän anda i Svörges hufvndstad.