Aftonbladet – 2 maj 1857, sida 2

som man redan förut hört framställas och då betraktat som alltför djerf, men hvars förverkligande omtanken om hufvudstadeng sund het lika mycket som om dess förskörande förr eller senare skall göra till en nödvändighet. Vi meddela här den del af hr Stolpes.anförande, deri han närmare utvecklar denna plan. Men jag har förbundit mig, att inuti sjelfva staden anvisa plats för både pytt riksarkiv och nytt posthus, och jag går nu att lösa denna förbindelse på ett sätt, som troligen kommer att sätta det högtärade ståndet i den största förvåning. Problemets lösfing består nemligen uti att ombygga stadens inre del efter en omfattande regleringsplan. Detta förslag är förut väckt af-enskilt man och har betraktats såsom ett outförbart hjernspöke, men det skall så länge tränga sig på det allmänna begreppet, att det ejlängre kan tillbakavisas, utan bryter Sin väg, fastän måhända på samma gång framkallande ånger öfver. att-den iägligaste tiden försummats. Och jag anser verkligen, den närvarande tiden, oaktadt sina många andra vigtiga omsorger, ganska väl kunna tägas i akt för att börja detta företag: Man torde dock ifrågasätta, om staten bör taga initiativet i en fråga, som, enligt mångas omdöme, är af uteslutande kommunal beskaffenhet. Det må ursäktas mig, att jag icke uppfattar frågan från denna inskränkande synpuikt, Jag anser den svenska hufvudstadens bebyggande vara en riksfråga. Gud. har gjort Stockholms-belägenhet till: den skönaste i verldep, men menniskorna arbeta, ensamme: och korporationsvis, på att bortfuska hans-verk. Kan ej tiden vara inne, att landets konung och representanter ingripa i denna angelägenbet, för att godtgöra hvad förgångna slägten jemte det lefvande försummat eller bortskämt? Vi läsa dagligen om hvad ett främmande lands monark gör för sin h vudstads regler försköning, och den minnesvård han derigenom reser åt. sitt välde blifver,trojigen icke den minst varaktiga. Skulle ej vårt .-lands. regering, eburu med ;ringare smakt.och mindre tillgångar, våga sig på att följa dettå föredöme? Deträr ingalunda: ohördt i Sverges historia, ty både här och i en mängd andra stader vandra vi bland minnönå af detta slags regeringsverksamhet, utån att veta mycket derom. Drottning Kristinas förmyndareregering vidtog, jag tror år 1640, det för denna tid, då landets tillgångar voro uttömda af ett långvarigt krig, märkliga leslutet att reglera och ombygga Sverges städer, Stockholm deribland inbegripset. Men det var-också en. tid af stora tankar och stora handlingar: Oaktadt alla de hinder, som sjelfviskheten och småsinnet uppreste mot denna åtgärd, genomfördes den likväl; och det på ett ganska genomgripande sätt: Dröttninggatan härstädes, uppkallad efter drottningen, Regeringsgatan, som fick namn af förmyndareregeriogen, Nygatorna i staden, Götgatan och Hornsgatan på söder, jemte alla de mindre gator och gränder, som höra till samma system, bära vittne om, att man på. den tiden kunde se saker istort och utföra dem med kraft. Regleringen af den gamla stadens inre lemnades i arf åt ett slägte, som, ännu torde vara ofödt. Men icke nog-med-att Stockholm omskapades: till. hvad det i planläggningen ännu är; städerna Upsala,: Gefle, Westerås, Köping, Arboga, Örebro, Nyköping, Nofrköping, Linköping, Jönköping och troligen flera, om : hvilka jag saknar knonskap, blefvo. föremäl för en lika grundlig omstöpning, Ingeniörer utskickades till städerna för att upprätta regleringsplaner eller 5. k. plantor, så vidt möjligt var lämpade efter städernas förra indelning; och utförandet följde raskt derpå, utan afseende på det skrik och missnöje, som öfverallt läto sig höra. Ersättningar till kommuner och enskilte utgiogo, i brist på penningar, genom skatteeftergifter och anslag af kronojord, Äfven till landsvägarne sträckte sig samma omsorg... De raka avenyerna till. Upsala m. fl. städer äro länkar i samma kedja. På den tiden funnos utan tvifvel, likasom nu; vise män; hvilka betraktade dessa åtgärder såsom onödiga, landsförderfliga och orättvisa; men månne de slägten, som nu lefva och röra sigi de-omtalade städerna, skulle för något pris vija hafva dem ogjorda? Många menniskolif hafva tvifvelsutan bevarats från förtidigt utslocknande, . genom den Jlufivexling och det tvång till större snygghet i lefnadssätt, som ett öppnare, rymligare och regelbundnare ordnande af hus och gator medför, och det torde ej vara något vågadt antagande, att brottet, som fostras och trifves i mörkret och osnyggheten, af. samma orsak gått miste om ett och annat rof. Det klagas öfver att Stockholm med det mest öppna och sunda läge ändå är utmärkt för en låbgt större dödlighet än flera andra vida folkrikare och, i förhållande till storleken, långt tätare bebygda stöder, hvilket oväntade fenomen med rätta tillskrifves den större osnygghet, som här är rådande. Jag nekar icke, att detta lyte kan i någon mån botas genom anskaffande af rikligare vattentillgång för godt pris, genom; skärpt .polisuppsigt och dylikt mera; men om sjelfva byggnadssättet är sådant, att det befordrar osnyggheten och försvårar uppsigten, så finnes intet annat osvikligt medel mot detta onda än att upprycka sjelfva roten dertill, d. v. s. rifvå ner Toch bygga om. Man måhuru flitigt som helst vattenskölja sådana gator, som Baggensgatan, Prestgatan och vissä ifrån Österoch Westerlånggatan utgående gränder; polisen må huru flitigt som helst genomsnoka: de. derintill liggande husen, så komma dock dessa i alla tider att blifva tillhåll för nöden, liderligheten och brottet. Det. gifves ingen annan utväg att förjaga dem derifrån, än att utvidga gaTtorna och bygga om husen, på ett sätt, att menni. skorna och deras förehafvanden icke inhöljas i mörker. Således, från hvilken sypunkt man än: må betrakta den af mig nu uppkastade frågan, från sund; hetens, sedlighetens eller konstens, så lärer behofvet af dess lösning på ett möra genomgripande sätt, än man synes: vilja lyssna till, befinnas påfallande: Jag nämde nyss ett ord om konst, byggnadskonst I förstås. Det är en märklig företeelse, att en stad, I som -prunkar med Tessins odödliga mästerverk, så snart -man aflägsnar sig ifrån dem, röjer en så total brist på smak och stil i byggnadsväg. Sinnet för yttre prydlighet har väl vaknat, men visar sig vanligen endast uti öfverlastad påklistriog af intet sägande sirater. Att undantag finnas, behöfver ej erinras, men de äro snart räknade. Ibland hindren för byggnadskonstens utveckling torde med skäl kunna räknas en viss böjelse att, med förbiseende af det allmännas:anspråk, hänföra allt till.sig sjelf, i förening med en synnerlig frånvaro af dristighet och tillit till framtiden. Huru genom inflytelsen af ,dessa svagheter hoppet om uppstigandet af en monumental byggnad vid stadens förnämsta torg gått i rök, må belysas .med ett exempel. Stockholms stad är sysselsatt med att uppföra ett palats midt emot: det kungliga. slottet, . men. byggnadens utseende är troligen för alltid :-förfeladt, ;derföre att ej hela sträckningen mellan Malmtorgs-.och Rekgeringsgätorna upptages af en helgjuten fasad. Döt kunde ej ske, betar det; emedan: det andra buset ieke stod att få köpa för något pris. Men :hvarföre ;kunde sej; den.-tanken .upprinna, att upprita: fasaden på hela, sträckningen, samt, deraf utföra: den del man .hade att förfoga öfver, ölverlemnande åt framtiden att, genom enskilt man, om icke genom Stockholms stad, fullkomna hvad som fattades? Man tyckes glömt, att det går an FEDERER SRA TE VER PR 0 SEND