Aftonbladet – 2 maj 1857, sida 2

skan frammana en kung Ren och Karis cour dämour,, tördelett annat domslut, ettännat Ssen er i spegeln från en oss vida närmare tid icke vara obefogadt: Blottsextiötreåräro förflutiia sedan författaren till ofvanstående motto skref en afhåndliög om: ; Qvinnokönets naturliga höghet, och det blir icke vårt fel, om bvad deraf ännu kan tillämpas på vår tid, skulle kännas något stickande och pinsamt för mullvadungarnes. ögon, Andra tåla nog sölljuset, äfven öm det i början skulle förefalla något bländande. I KAP. Af-det mest vanliga i verlden är karlarnies stöltbet i hänseende till qvinnor; hvilken stolthet visar sig, när det är illa, i ett slags vildt, och, när det är väl, i ett slags mildt förakt, sådant som manj känner för barn och. för allt det;. hvars; svaghet är alltför långt under ens Detta är så visst, att äfven karlarnes mest ömma, dyrkan förjqvinnorna till slut;icke finnes. vara annat än en konst, en. söt list af deras ;begärelses od Jag sjelf kände detta milda och smickrande rakt; en :så alldeles turkisk inbillning, lt. jag jemfördel qvinnorna med hvar och en annan liten vällustig och, lysande egendom; dår deremot en MAN betydde för mig en halfgud, eller, i en-Jenda tanke, allt sarit och stort. Men det hände en vacker dag, att jag läste i en.bok, hvad jag; väl hundrade gånger läst förut, om, döttrars uppfostran, huru NT icke nog tidigt kunna bildas till den laggranna dygd, som tillhör en;gvinna i verlden. Hvad? tänkte jag; de måste väl först anär vm mejiniskor inn ände arsessom tvinan I f