Aftonbladet – 1 maj 1857, sida 2

stofter. Du leker med ditt, lif; som, ack, äfven är mitt! Driek åtminstone ett glas mas dera ofvanpå alltsamman !) Frun älskade dans med passion och hade tillfälle att tillfredsställa denna lidelse hvarje tisdagsoch fredagseftermiddag, då så kallade soireer egde rum och dans åstadkoms, så vida icke de yngre herrarne firade någon pamnsdag, hvilka dagar i allmänhet af dem böllos strängt i belgd, eller också voro invecklade i ett alltför istressänt spel att icke visligen föredraga spel framför dans. I sådana fall var det föga. karlavulet i salongen, i fall man undåntar de-herrar, som badade i7 agenskap åf så källade epusörer och således för tillfället satte spelet i andra rummet, samt ett par halfvuxna kadetter, hvilka mycket vredgades öfver att icke ega säte och;stämma bland de tore karlars. Den unga frun kunde väl i alla fall räkna på sin man och hams städse lika fosforescerande hyllning, men dels hörde det just icke till. goda: tonen att-ständigt dansa med sin man, och dels var bäns vals något utomordentligt i riktningen åt det underordnade. Men dansade frun med en annan kavaljer, hörde. det likväl städse till. mannens roll att öfverflöda: af denna småaktiga ömhet; som, förr eller senare uttjenad, då sätter sitt föremål på en mycket förminskad ration. Ilade galoppen i hans tanka med alltför mycken fart utåt golfvet, inträdde knapt något ögonblick af HTila, innan han skyndade fram till: sin hustru och hviskade: För all del, älskae Ameli, dansa icke så häftigt! Kom ihåg, att vi redan varit gifta i sex veckor, och gör icke om intet mina ljufvaste förhoppningar. å I nästa fransös vill jag hvila mig med dig till moitig, genmälde frun leende; vet du, jag har riktigt saknat dig under den här galoppen. sg