Aftonbladet – 30 april 1857, sida 3

RR ve ml Me PMM I MM RIP rm åt ME NV ga rum, beror sådant på den oftentlighet man 1 se: aare tider gifvit åt dessa förhållanden; men möjlig: heten af desamma är dock bibehållen och skall bi behållas till dess rikets ständer med allvar gripa sig in med en undersökning om ställningen på de kung liga och Hvitfeldtska godsen, som kan föranleda er otal förändring i deras förvaltning. Riksdag efter riksdag har den Hvitfeldtska frågar arit dragen under ständernas pröfning. För de mesta har den rört ett slags skatteköp under viss: silkor. År 1844 åtföljdes den af en petition frår ymnasiial! mogen. Under 1847—1848 årens riksdag .illstyrkte statsutskottet en undersökning i saken ch bondeståndet ingick särskilt till Kongl. Maj: ned underdånig begäran om nödiga förändringar: vidtagande. 1851 års riksdag var saken åter före Förgäfves! Kuratelet var också så säkert på sin sak :tt den kongl. befallningen af år 1836, att ofördröj gen inkomma med underdånigt förslag till regle nente för bemälte styrelse, hörsammades först efte: förvyade påminnelser de sista dagarne af året 1848 ch då samma förslag ogillades, har kuratelet ännr cke, efter hvad man har sig bekant, framkommi: ned något annat. Endast detta sätt är tillräcklig! stt beteckna karakteren af denna embetsmyndighet Bölden är för öm att vidröra. I dessa dagar handlägges frågan åter af ständerna och denna gång med beredning i ekonomiutskottet De bohuslänska ombuden hafva nu inskränkt sig till begäran om en allvarsam undersökning af närvaranle ställningar och förhållanden på stipendii-inrättningen, och de grunder, hvarpå allmogens skyldigheter hvila. I denna betryckta allmoges namn våga vi uppmana ständerna, att denna gång icke allt för iätt öfverhalka detta vigtiga ämne. Det gäller för många medborgares väl, för att ytterligare böra skjutas å sido. Först sedan genom en sådan undersökning blifvit visadt, att Margareta Hvitfeldts testamente blifvit brutet, de kongl. författningar, som derå haft afseende, öfverträdda, och en oafvislig fideikommissarierätt med våld och list afhänd ättlingarne af denna frus bönder, skall någon möjlighet till bergning för dessa senare kunna beredas. Denna undersökning kan nemligen icke aflöpa utan att medföra de väsentligaste förändringar af hittillsvarande förhållanden på godset. Vi vilja gå denna undersökning i förväg genom att påpeka den närmaste orsaken till det ifrågavarande rättsvidriga tillståndet. Denna är, såsom ofvan aämdes, att söka uti sjelfva kuratelet. Gymnasiiallnogen torde vara den enda i vårt land, som ej kan få sin sak hörd vid vanlig domstol. Kuratelet är hans. Denna domstol känner han ej, inför den kan han ej muntligen eller med vittnen få göra reda för sig. Den uppenbarar sig för honom endast i en fogdes skepelse, som utgör hans fasa. Kuratelet å sin sida känner ingen annan allmoge, än den fogden i sin person representerar. I denna tjensteman äro, allt efter omständigheterna, kuratel och allmoge förenade; han är kärande och svarande parti en person, och dymedelst enväldig. Dertill kommer att kuratelet är bosatt fjerran från den ort der gymnasiigodset ligger. Dess sammansättning är också den olämpligaste. Landshöfdingens säte deri är det enda, som kan försvaras. Biskopens mindre; men det kan t. ex. hända, att i biskopens frånvaro hans kuratorsplats öfvertages af den tyska pastorn i Christina örsamling i Göteborg, hvilken ej ens behöfver kunna vårt språk, och dock skall han tillämpa svensk lag om åborätt, cm stängselskyldighet o, s, v. Justitieborgmästarens göromål göra det nästan omöjligt för honom, att en enda gång under heia sin tjenstetid personligen besöka godset. Lsegmannens plsts i kuralet är tom, alltsedan lagmansembetet upphäfdes. Enligt allt hvad vi tro oss känna, hafva de öfriga kuratorerne lemnat detta förhållande åt en glömska, så mycket angenämare, som den siste lagmannen i orten städse stod på allmogens och på de nödvändiga reformernas sida. Vid kuratelets inrättande hade dock lagstiftaren deri insatt lagmannen såsom bevakare af allmogens rätt, då landshöfdingen borde handhafva kronans, biskopen läroverkets och justitieborgmästaren sannolikt sjelfva stipendiaternes. Till all sin vidunderlighet har kuratelet således under en lång tid lagt lytet af att vara ofullständigt och sjelfvilligt dolt detta förhållande. En styrelse, en domstol af sådan beskaffenhet måste ovilkorligen undanrödjas. Den förenar sig icke med svenskmannarätt. De första bladen i dess historia skrefvos af salig Runius, då han i sina Dudaim qvädef: huru hos kuratorerne nöden ej kommer in genom dörren, ty nåden lagt på kroken; de senaste utgöras af fattigvårdsprotokollen i de socknar, deri gymnasiigodset är beläget. Sjelf har kuratelet i protokoll af den 27 December 1848 gifvit sig sin egen orlofssedel, då det erkänt sig vara en högst otjenlig och olämplig detaljstyrelsen. En gång för alla af K: M:t, genom 18J5 års författning, stälda i samma kategori, som kronobönder, hvilket ock !, af godsets allmoge i sig sjelf är, bör symnasiiböndernas rättstillstånd vara gifvet, och det begäres icke mera än att detta blifver ärligt tillämpadt. Do två tredjedelarne kunde till och med påstå en sjelfständigare ställning än kronoböndernas, enär för dem fideikommissrätten ej blifvit rubbad, såsom förhållandet varit med den reducerade tredjedelen. Slutligen anse vi, att den äskade undersökningen förr eller senare kommer att föranleda den länge sökta skatteförsäljnipgen under vissa vilkor af Hvitfeldtska arbetsgodset. Detta förslag, som först framstäldes uti ofvanbemälde Bohusläns beskrifning, går ut på att, emot en viss, på amortering stäld köpesumma, med bibehållandet för evärdliga tider af den ou till gymnasium utgående skatten i penningar och spanmål, till nuvarande innehafvare öfverlåta fulla eganderätten till hemmanen. Detta förslag har varit riksdagsfråga vid 1844, 1847 och 1851 årens riksdagar. Det är år 1848 i sin helhet tillstyrkt af en kurator (lagmannen), och för deg reduoerade delen af godset af två andra (landshöfdingen och biskopen). Följden af en sådan skatteförsäljning blefve å ena sidan böndernas försättande i välstånd och deraf härrörande fördel för länet och riket genom förbättradt jordbruk m. m., och å den andra förökade inkomster för läroverket. Skatteförsäljningssumman uppginge till minst 300,000 rdr. Räntan deraf, lagd till afkastningen af den rörliga fond kassan nu eger, samt till de, sedan en hop onödiga tjenstemäns aflöningar blifvit indragna, oförminskade årliga afgälderna från godset, skulle sammanlagda göra en årlig inkomstsumma af omkring 33,000 rdr. Läggom härtill Chalmerska slöjdskolans och handelsinstitutets tillgångar — och Göteborg skall, utan statens betungande, erhålla ett universitet för de praktiska vetenskaperna eller, om man så vill, kunskapernas Tryggt kan man påstå, att hela stipendii-inrättningen för närvarande är till föga gagn. Stifterskans föreskrift om det fria vivret för 30 fattiga ynglingar är aldrig följd. Af de kontanta små-l styfrar, som i stipendier utdelas, blifver ingen välsignelse; tvärtom verka dessa ofta depraverande; och i icke så särdeles aflägsna tider underböll man till en del genom dem ett spionsystem vid gymnasium och universiteten, Aldrig någonsin vid dessa stipendiers utdelning fäster man afseende på det föreskrifoa landsmanskapet, Deremot utdelas af stipendiimedlen anslag till utländska resor åt gynnade personer, gifvas honorarier åt lärare, och afsättas kapitaler — med ett ord, hela denna inrättning är en parodi, ett fortsatt hån af stifterskans yttersta vilja, den der dock är af konungamakten sanktionerad. Alltsammans är ruttet alltigenom och tarfvar allvarlig och skyndsam bot. bss KEN (Insändt.) Om våghuset och varuupplagen vid