Aftonbladet – 27 april 1857, sida 2

iandlaren Schwan särskilt blifvit inbjuden såsom väst. Festen var i alla hänseenden lyckåd; alen var rikt upplyst och prydd med blomnande växter samt med svenska, norska och lanska flaggor. Den gladaste sinnesstämning rar rådande, och från alla håll uttrycktes lifiga sympatier för festens anledning och förenål. Dessa framträda i de vid tillfället aslna tal, för hvilka vi här nedan redogöra. Skålen för H. M:t Konungen inleddes af orgareståndets talman, assessor Asker, med följande ord: Det tillkomme häfden att bevara, det må tillkomna samtiden att uppteckna dessa tankens och handingens segrar, som i Sverges konungasaga skiftesvis ramstå såsom krigets eller fredens äreminnen. Tir hafva funnits då detta rikes kouungar och statshän, liksom fordom romaren, företrädesvis kastade svärdet på händelsernas vågskål — tider då den svenska tapperheten vid mer än ett kritiskt tillfälle med våra klippors jern främjat våra syftens rätt och våra fäders land. Köm så en annan tid i det fritagna ordets rustning, men med fröders valspråk till lösen. Det varså förbrödrihgens gemensamma känsla väcktes till lif och handling emellan hittills söndrade nationer. Öresunds vågor fargades icke mer af svenskars och danskars blod. Svärden fingo Hvila — underhandålingarne började. M. h. Ett för vårt fosterland vigtigt och ärofullt resultat af dessa underhandlingar har i dag fört oss tillsamman. Det är icke mer någon hemlighet att den lösningssumma, som Danmark fordrade för tullfriheten i Öresund, slutligen nedsattes till mer än hälften af dess ursprungliga belopp, hufvadsäkligen genom svenska käbinettets kraftiga och infly!elserika medverkan. Det är icke mer någon hemlighet, att Sverge med samma lycka, samma skicklighet i rådslagen tillbakavisade försöket att med hufvudfrågans lösning förbinda vilkoret af vissa inskränkningar i Danmarks suveränitetsrätt. Så genomfördes och afslutades den gamla tvistefrågan till de begge grannstaternas trygghet och ära. Verldens nationer segla nu tullfritt genom Öresund, och Sverges häfder skola, med erkänslans och sändingens rätt, för alla tider bevara namnet på den konung, under hvars visa och fridsälla regering handelns och sjöfartens frihet sålunda vanns och befästades. Svenska folket skall betrakta det vunna önskningsmålet såsom en eröfring på tidsodlingens fält, och de medborgare, som här i dag äro samlade, skola med undersåtlig vördnad, med fosterländsk endrägt och tacksamhet gifva den storartade förbundshandliogen sin prägel på minnets tafla. En tunderdånvig skål för H: M. Konungen. Denna skål, fom tömdes under lifliga bifallsyttringar, beledsagades af fanfarer och folksängens afsjungande. Grosshandlaren P. M. Loven föreslog en skål för borgareståndets v.talman, grosshandlaren Schwan; såsom den der först på allvar hade upptagit den gamla frågan om tullfrihet i Sundet och hade gjort det på en tid, då sympatierna mellan. Danmark och Sverge hade vaknat till nytt lif, emedan han insåg, att så länge Öresundstullen fortfore, skulle der ligg och gro ett tvistefrö emellan de båda länderna. Hr Schwan hade längt innan ännu de rordamerikanska fristaterna på något sätt uttalat sig härom, genom sitt upp rädande på svenska riksdagen föranledt allvarliga underhandlingar med danska regeringen, på den grund för aflösningen, som nu blifvit antagen. Msn bör icke tillräkna Förenta Staternas uppträdande en uteslutande vigt i afseende på frågans lösning, ty i våra dagar kan icke våldet ensamt lösa en större rättsfråga; andra krafter måste tagas i anspråk. Tslaren uppmanade derföre de närvaran:e ledamöterna af borgareståndet och Stockholms börs, att vid erkännande af hr Schwans förtjenster om denna sak tömma hans skål. Hr Schwan svarade med en skål för industriens, handelns och sjöfartens blomstring i alla länder, framstäld i följande lyckade ordalag, som ofta afbrötos zf bravorop: aMera lycka än konst är ett gammalt ordspråk, hvars sanning i dag för mig framstår i den bjertaste dager. Hvem hade väl vågat med någon slags säkerhet beräkna för 10 år sedan, att vi i dag skulle här vara församlade till firande af ett så godt och fredlig: slut på det sekelgamla tvistefröet med Danmark. Glädjas må vi alla, men icke minst jag, som tillika i dag har den sällsporda lyckan att vara eder gäst. I tacksammaste minne skall jag alltid bevara detta oförtjenta vedermäle af eder vänskap. Frågans finansiella sida känna vi alla, och huru vigtigt dess inflytande än kan blifva på vårt eget lands inre förhållanden, uppskåttar jag dock än högre ur moralisk synpunkt upphörandet af hrm för våra fartyg aft anlöpa Helsingör. Den från Östersjön utgående befälhafvaren egde att traktatmässigt uppbära 4 4 å den erlagda skatten, och en vida högre provision var han van, man kall nästan säga berättigad, att uppbära på allt bvad han derstädes för skeppsbehof. utbetalte, Han lärde sig redan. der att förknippa sin egen fördel med ökade utgifter för rederiet, en lärdom, hvilken sedan var svår att glömma vid andra hamnars anlöpande. Sundskå tullens upphörande kunde i brödrariket, i anseende till dess geografiska 1488, endast betraktas ur samma synpunkt. Sverges läge deremot hade icke uran skäl kunnat gifva anledning till något missnöje från den vestra kustens invånare, som bedrifva sin handel och rörelse hufvudsakligen på Nordsjön. Jag befarade således, om icke motstånd, åtminstone att något missnöje skulle yttras; men, långt derifrån, har hvärken inom representationen eller inom landet något annat låtit höra sig, än allmän belåtenhet och odelad tacksamhet för Koöfungen, som lyckats till vägabringa det nu erhållna resultatet. Man synes äntligen Hafvå kommit till den väl grundade öfver? tygelse, att statens och det allmännas väl befordras endast genom. individens trefnad och belåtenhet, Det är också styrelsens och. representationens. heligaste. plikt att noga vaka deröfver, att icke någon klasa i samhället eller någon del af. landet drager starkare skatt och tunga än dem andra; Likheten i rättigheter och skyldigheter är grundvalen för samhällets bestånd. Särdeles anmärkningsvärd är ock den enstämmighet, hvarmed den danska representationen gillat sin gen regerings åtgärder i denna fråga. Af alla de fom alter vär Danmark stätligen icke em minst angelägia att påskynda frågans snara lösning, väl inseende, att ett dröjsmål. hade. möjligen kunnat medföra helt andra resultater. ningen i midten, af Bedeville-Reach. — Framoss, och längre mot norr, kunde vi se vv Ar BR