Aftonbladet – 24 april 1857, sida 3

act, .under, aivaktan härpå, en approximatuy räksing må uppgöras och liqvideras. Alt ;hyad: grefve iLagerbjelke. till. försvar för, riksgäldskontöret. velat finna i nyssnämde bref existerar således icke, och hela utgångspunkten för försvaret bortfaller, i och med detsamma. Om något ytterligare bevis behöfves derpå, att grefve Lagerbjelkes tolkning af ibrefvet är, oriktig, så finnes ett sådant af-ovedersäglig beskaffenhet deruti, att detta bref; alltsedan dess tillkomst, aldrig blifvit så tillämpadt afstatskontoret, som. grefve Lagerbjelke nu påstår detsamma böra tolkas. Hvad beträffar det förut omtaldta substituerandet af 1,216;000 ,rår i:riksgäldskontorets egna obligationer i stället för att utlåna, de mottagna 1;500,000 rdr, så hade talaren redan medgifvit,. att deita till en viss grad kunde försvaras, men talaren trodde dock, att om medlen enligt föreskrift , blifvit, utlemnade, så hade örhålländet såkerligen äfven blifvit olika, ty han ville gerna föreställa sig, att herrsr fullmäktige noga beränkt: sig innan. de just under. en svår penningkris idtagit den omordade utvägensatt uppsäga de äldre bligationerna, ochi alla fall hade: dock skilnåden mellan 1,500,000 och 1,216,000 ovilkörligen bort kom: ma rörelsen till godo: Men;såsom talaren äfven förut nämt, det var ej detta som var hufvusgrundens för fullmäktiges beslut; utau det vär den åsigteö; satt riksgäldskontore: ej behöfde fästa sfseende dei kungabrefvet fästade vilkoren, och till ett ytterligare bevis härpå ville talaren anföra ett stycksafriksarkivarien Nordströms reservatiou vid detta tillfälle, Hanföreslog nemligen, att framställning måtte göras till K. M:t, att det af EK. M:s fästade vilkor i afseende å medlens, användande måtte få förfalla, och tilligger vidare; avt i stället för att på eget bevåg använda dessa medel för andra ändamål, än de af K. Mit bestämda, skulle man sålunda komma till sanima resultat, men tilöka då hafva visat K. M:ts föreskrifter, i de fall, der de enligt lag äro mot riksgäldskontoret behöriga, den fulla aktning, som dem bör egnas.r Den andra af talaren gjorda anmärkningen gälde indragningen af de utlemnade medlen. Ikungabrefvet står uttryckligen att dessförinnan skulle beslut ara fattade om dessa medrls användande till erforderliga ändamål. Något-sådant beslut är ännu ej attadt, och var det således ännu mindre då rikssäldskontoret på eget bevåg uppsade medlen. Hade vslaren känt utgången af. denna sak och kunnat förutse, att allmänna rörelsen, efter erhållen försträckuing af dessa millioner, inom några månader åter skulle oroas med en plötslig uppsägning, så skulle han otvifvelaktigt dragit i betänkande att styrka K. M:t i sådant beslut, hvilket han eljest hade haft den tillfredsställelsen att finna med ett allmänt gillande mottaget. Hvad grefve Lagerbjelkes utläggning af den i riksgäldskontorets reglemente förekommande termen disponibla tillgångar anginge, och det försvar hr grefven härifrånosökt hömta för riksgäldskontorets underlåtenhet att upplåna medel till jernvägarne, så börde detta egentligen mindre till talarens ämne. men han ville dock anmärka, att hela denna deduktion står i fullkoml:g strid med den uttydning, som riksgäldskontorets fullmäktige i sin förklaring öfver en anmärkning.af revisorerna afgifvit angående betydelsen af dessa ord... Talaren uppläste :denna förklaring, och visade, att grefve L. genom sin nu gjorda tolkning. råkade i strid antiogen med fullmäktiges majoritet, eller med-sig sjelf. Slutligen ville talaren mot dem, som pästätt att anmärkningarne mot :riksgäldskontoret ej bort framställas nu, utan då decharge betänkandet förevar, eriora, att så vidt det anginge talären, vore denna förebråelse fulikomligt oförtjent; ty hvad talaren anmärkt och klandrat var tvenne åtgärder, hvi!ka blifvit beslutade, den ena den 20 November och den andra den 29 Januari, och således vegge efter tiden för dechargebetänkandet, hvadan de ej heller vid dess afgörande på något sätt kunnat vidröras. Hr R. N. G. Montgomery gillade fulimäktiges åtgöranden i lånfrågan och yrkade bifall till betänkandet. HrL. J. Hjerta vilie bestrida, att vid förra riksdägen såsom grundsats antagits, att jernvägarne skulle byggas genonr lån. I afseendo på fullmäktiges åtgöranden, så kunde talarev, utan att vilja försvara grefve Lagerbjelke, ej finna annat än att hr yv..Troil sjelf visat sig ganska käck, gevom sitt angrepp. emot en förvaltning, för hvilken redan decharge blifvit gifven. I lånefrågan instämde talaren med:zchr Dalmao. : Talarea fann det föröfrigt helt öaturligt, att regeringen ; ogerna ser, att en annan måkt håller i andrå ändan af snöret till pungen. Hr R. T. Cederskjöld ansåg likaledes att, sedan dechargen blifvit gifven, några anmärkningar ej kunna . framställas. . Den af. hr Gripenstedt väckta fråga begärde talaren på bordet, emedan. ban fruktade attsnatten ej-skulle, räcka till, då grefve Lagerbjelke-skulle fioha sig tvungen att svara på br Gripenstedts anmärkningar, och denne åter med anledning deraf på nytt uppträda. I hufvudsaken instämde talaren med grefve Anckarsvärd. Friherre 4. C. Read kunde ej finna episoden obehörig. i Grefve Lagerbjelke upplyste, att den emot honom af hr Gripenstedt uppästa handling var en af fullmäktige afgifven förklaring med anledning af revisionsanmärkuingar, samt att grefven reserverat sig emot den anpmärkta punkten, så att nämde handling i afseende på. honom icke kunde åberopas; hvilket opartiskheten så mycket mera tordrat att hr Gripenstedt iakttagit, som han visat sig noga känna en ånnan ledamots bland fullmäktige reservationer. Hvad åter angår anmärkhingen att lån icke blifvit upptagne, är redan påpekadt huruledes riksgäldskontorets reglemente i 4 200 föreskrifver, att de medel, som ulöfver disponibla tillgånvar erfordras, skola anskaffas genom lån, hvarförutan samma inne åller, att genom denna upplåning. medlen skola anskaffas i mån af-behof. Att fullmäktige räknatvrätt, då de ansett disponibla tilljångar, finnas, har äfven utgångtn ådagalagt, enär utgifterna dermed blifvit bestridda; och att. klandra . fullmäktige för det de följt siba principalers instruktioner synes nog : obilligt.. Icke heller -har. någon skada skett till följd sf. att,fullmäktige åtlydt reglementet. Om riksgäldskontoret hade upptagit stora inländska lån, och tillmpptasande af utländska voro fullmäktige icke bemyndizade, hade naturligtvis. den pennivgbrist, som, för närvarande förefinnes, blifvit än värre genom hopandet af stora summor i riksgäldskontorets kassa, så vida icke lånen upptagits för att på samma gång utlåna motsvarande penningar, hvilket åter varit en för riksgäldskontoret främmande och tämligen ändamålslös oper tion. Den åtgärd åter, ait upptaga lån och dermed ersätta deutgifna medien, står rikets sänder när som helst fritt att vidtaga: ock att di vidtaga med vid utförandet fria hävder. Emot hr von Troil, hvilken talaren ej ville följa, ville hån blott anmärka, att hr v. Troil icke bort lemna alldeles utom räkningen t. ex. den tid fullmäktige fått vänta på konungens sanktion å ständernas beslut, i fr-gan; ati fullmäktige varit enhälliga i frågan om det försia bestämmandet af lånevilkoren, ehuru under den påföljande tiden tankarne varit bland dem delade huruvida beslutet borde: vidmiakthållas; att striden lifligast rört huruvida, såsom hittills, -kontoret sjelft skulle besörja låneoperationerna, eller, efter utländskt mönster, begagna bankir m.m. Emothr Gtipenstedt villd talaren: erinra, att ansvarighbeltslagen för fullmäktige förbjuder dem vid förlust af medborgergt förtroende stt emotiaga. befö ngar af någon annen än rikets ständer. Kongl. brefvet den 29 Juli 1856 inaehåller också derföre inga befallningar, utbn endast att medlen öfverlemnades till fullmäktige for åti bållas allmänna rörelsen till handa och göras fruktbara i enlighet med riksgäldskontorets roglemente: I detta seende stadgar reglementet i 195:te 6, att räntebäs eller belän2s, salt La AR