Aftonbladet – 24 april 1857, sida 3

fter sitt fria behag förfoga öfser medlen, är härigenom klar, och denna mening fick äfven snart in praktiska tillämpning, då alla hypoteksobligatioerna den 29 Januari på en gång uppsades. För att vu göra detta, för den allmänna rörelsen så högst betänkliga stex mindre bjert stridande mot det kongl. brefvets innehåll, hafva fullmäktige tillåtit sig, dels i sina protokoller, dels i en skrifvelse till statsutskotot, ait vid anförandet af berörde tref göra en ganska väsentlig uteslutning, söm vanställer dess mening, hvaremot talaren ville göra en allvarlig erinran. Fullmäktige hafva nemligen sagt, att de beslötouppsågning af medlen, hvilka enligt Kongl. Maj:ts bref borde vara för allmänna rörelsen tillgängliga, eintill dess de för statens utgifter erfordrades och fördenskull måste ånyo indragsas. Men härvid är följande mening utesluten, nemligen: enligt de beslut, som härom kunna komma att fattass; och det förutsättes åledes, eniigt det kongi. brefvets verkliga lydelse, act innan riksgäldskortoret egde ait disponera medi-n skulle rikets stånder förut härom hafva fattat beslut, hvilket emellertid hvarken den 29 Januari sller ännu i. desta ögonblick vore förhållandet. . Och hvarföre skedde allt detta? Uppenbarligen derföre, att hrr fullmäkiige under en lång föregåeude tid försummat att, så:om rikeis ständer före skrifvit, genom upptagande af lån ansksffai penninsar till jeravägsarbetenas bedrifvande. utan i stället alltjemt verks:ält dessa s ora utbetalpingar (för när varande uppgående till mera ån 6,000,000. rdr bko) ur kontorets allmänna kassa, hvaraf den naturliga följ den måste blifva, att kontoret slutligen skulle råka i förlägenhet; och då detta ganska riktigt ioträffade, har riksgäldskonioret icke funnit någon annan utväg att hjolpa sig derutur, än att i strid med Kongl Maj:ts afsigter och anordningar, och på allmänna rörelsens bekostnad, som deraf svårt oroais, på eget bevåg disponera dot förskott som blifvit åt riksgäldskontoret anförtrodt, men som enligt statsregleringspropositionen är för andra ändsmål påräknadt. Regerirgen blandar sig icke i riksgäidskontorets förvaltoiog och gör inga anmärknin ar öfver det sätt, hvarpå fullmäktige sköta kontorets angelägenheter, tz detta tillkommer ej regeringen; men tal. trodde docx att man måste tillerkänna regeringen ej blott rätt, utan plikt, att inom de grävsor, der den behörigen kan lemna föreskrifter, äfven fordra ati dessa skola respekteras. Som enskilt riksdagsman deremot måste det vara äfven för talaren tillåtet att hafva ett omdöme om hela behandlingen af denna vigtiga finsnsiella angelägenhet, och han hoppades att det skulle ursäktas honom, om han i detta afseende icke fann skäl till någon synnerlig beundran öfver fullmäktiges åtgärder. På den punkt, som frågan nu emellertid kommit fann talaren gavska väl, att sakerna måste gå sip sång, att hypoteksföreningarne och allmänheten få hjelpa sig bäst de kunna, och att, sedan de omförmälda millionerna blifvit uppsagde, de äfven förskottsvis böra användas för detta års jernvägsarbeten, hvartill andra medel nu saknas; men hvad ta laren bestämdt yrkade, och för hvilket ändamål han varit nödsakad att göra denna framställning, var att de ifrågavarande medlen ej definitivt rycktes: från sin bestämmelse att vara en tillgång för statsregleringen, utan i sinom tid blefve af jernvägsfonden återbetalda. Hr D. G. Bildt ville erinra, att rikets ständer förra riksdagen vid beslutet om jerovägars abläggande utgått från den grundsats, att medel skuile genom lån anskaffas, på det att efterkommande skulle deltaga i bördan deraf Denna upplåning skölle ske för behofvet utöfver de disponibla tillgångarne, hvilka genom öfverskott blifvit ganska stora, ehuru man hade förmodat att förändringen i tulllagstiftningen skulle minska desamma. Samma åsigt om låns användande för jernvägarne synes äfven nu vara : rådande, hvsdan utskottet i sitt utlåtande n:r 17 föreslagit användandet af !, million rdr till fortsättning af stambanorna mot ersättning af den blifvande jernvägsfonden. Statsutskottet, som har att tillse, det riksgäldskontoret ej må blifva ur siåöd att betala eller nödgas på ofördelaktiga vilkor låna, hade inhämtat, att kontoret den 1 April egde 300,000 rdr, att i Maj skulie inflyta 800,000 rdr för uppsagda obligationer; och ati således inom Juni månad dessa 900.000 rdr skulle kunna betalas. Talaren ville upplysa, att för utbetalning af de öfriga posterna finnas utvågar. såsom att förlänga tiden för iovbetalaing af kreditivet,. eller att belåna obligationer. Enklare vore väl dock att, när i nästa vecka jernvägsfrågan företages till öfverläggning, sättet att anskaffa penningar då uppgifves. Yrkade bifall. Frih. Tersmeden. Nödvändigheten af att den, som skall verkställa arbetet, vet hvad han får att disponera, vore skälet till utskottets tillstyrkande, ehuru riksgäldskontoret ej har medel till mera än en del, och till öfriga poster har utskottet förklarat sig skola anvisa medel. Om äfven ingen anvisning skulle gifvas, så qvarstår dock förra riksdagens beslut, att kontoret får utöfver disponibla tillgångar upptaga lån. Det är nödigt att genast bestämma sig för lån, då ändock denna åtgärd förr eller senare måste vidtagas, och på dennagrundbiföll. talaren utlitandet. Derjemte var det tydligen uttryckt, att dessa summor skola utbetalas mot ersättning af upplåningen. Af förra statsregleringens besparingar hade allt för mycket blifvit användt på jernvägarne, hvilket vore riksgäldskontorets fel. Grefve Lagerbjelke: Emot det af br Gripenstedt anförda finnas några vigtiga anmärkningar. De medel; hvilka blifvit af statskontoret, un :er åberoparde af kongl. brefvet den 29 Juli 1856, till riksgaldskontoret öfverlemnade, bestodo af statsverkets öfverskotter för åren 1855 och 1856. Nu skulle emellertid, till följd af ett, af hr Gripenstedt i dess apförande förbisedt, men likväl ännu fullt gällande kong!. bref af år 1844, öfverskotten för år 1855, uppsående enligt samma talares uppgift til 2,700,000 rår rmt, hafva blifvit i väsentlig mån öiverlemnade till riksgäldsköntoret redan under slutet af år 1856 och början af år 1857, äfven om 1856 års kongl. bref aldrig utkommit. Att statskontoret vid ifrågavarande medels öfverlemnande åberopat endast kong. brefvet af år 1856 och icke jemväl det af år 1844, kan naturligtvis icke beröfyva sistnämde bref dess gällande kraft; och den del af oftanämde medel, hviKen utgöres f öfverskotten för år 1855, borde fulmäktige således betrakta i likhet med öfriga ul riksgäldskontoret ansiagna och inoflutna tilgängar, hyadan fullmäktige på intet sätt öfverskridit sin befogenhet, då de användt samma del af dessa medel ej blott —till-uppköp af obligationer, utan äfven till betackande af kontorets utgifter... Men. äfven. om fullmäktige icke haft dispositionsrätt, öfver dessa medel; hade ändock den af. br Gripenstedt klandrade åtgärden varit riktig, enär i kontorets ego sedan gammalt förefunnos räntebärande obligationer för emkring 1,200,000 rdr bko, hvilka, om den nu begagnad3s tillgåogen ieke förefunnits, :skolat uppsögas eller försäljas; och hvartill det skulle gagnat att företaga sig ett samtidigt uppköp och uppsägande af ungefärligen samma summa af lika beskaffade obli gationer, det synes svårt att fatta. Beträffande åter dena del af ifrågavarande medel. som utgöres af öfverskotter för år 1856, så har densamma blifsit allmänna rörelsen tillhandahållen genom uppköp och belåning af räntebärande obligationer, h7artill alla de medel, som, under åberopande af 1856 års bref, öfverlemnats till riksgäldsiontoret, blifvit använda Dessa medel äro, med undantav af några jemförelvis obetydliga och vid förfallotiden återbetalde lån, änvu fortfarande utelöpande, ehuru fullmäktige den 29 sistl. Januari beslöto att uppsiga dem till inlösen efter dels 3 och dels 6 månader. Denna uppsägning skedde icke för att anskaffas tillgångar till da vid frrra rikedagean hesintada ntoeifterna. ntan sf