Aftonbladet – 23 april 1857, sida 3

(Insändt.) Då i Lappmarkerna och Westerdalsrpe brister på föda lärer vara tämligen stor, torde det vara skäl uti att här, likssora insändarga nyligen gjort i Fin land, fästa uppmärksembeten på nyiten ar Islandsmossa. Denna Isf, som i olika provinser bär pamnen islandslaf, islandsmossa, hedelaf och hedemossa. samt kallas i Finland kangasjikäls, islannin-jäkölä, bör ingalunda betraktas som ett nödbrödsämne, utan som en alltid,användbar sund och närande föder och bör vara af oskaitbart värde för de arma menniskor, som i de nordliga trakterna detta år mist gripa till barkbföd. Vår atord Berzeiius har lärt!huri den be ska smaken skall boritagas genom utlutning, hvarp! beskrifning. här. .nedänv bifogas, och kemiska snalyseh ådagaligger att två Nspund sidan utlutsd ielandemossa är lika födande son Eitlispund hvätemtjöl. DÅ man i våra fjellbygders skogar hår ytivig tiligåbkg 2 denna laf, och män för Att deraf tillreda en sund och välsmakands föda ej behöfver mera än askå, sätten och salt, som fisnas öfverallt; så vore, det lika bedröfligt att i sådan trakt finna.någon ef svält ligga död bredvid växende islandsmossa,; som att. se eh menniska äf svält döv omgifren-pår alla sider af mat. Menniskor blifyw fotar af islandsmosst, och feta deraf blifva äfven hästar, öxar öehsvin. ; Pen-är således syttig för både menniskö och husdjur, och en stor Haturrorskare säger om deg: Billigt må dendå laf räknas ibland herrligHeter, hvärmed en allvis försyn behagat välvigna de nordiska trakterna, som svårligen kunne bära säd. Den växer i ymnighet hos oss