Aftonbladet – 23 april 1857, sida 2

j minsta öfningstiden borde vara 1 å 1, mås nad, och bevärisgen på sista tiden öfvas tillsammans med stammen, hvarföre den på förhand borde vara indelad på stamkompanierna. fven stammen borda, enligt förf., hafva ökadt tillfslle till öfning gerom instruktionskompanier (), i hvilket hänseende fångvårdskommenderingar ej äro tillräckliga. Med rätta hänvis2s på den betydliga utsträckning, som borde gifvas åt tiraljörexercisen, såsom i venask mark och anligt den nyare taktikens hoer så högst vigtig. ter ingär förf. närmare i detalj. Ining och marsch böra öfvas i närmare öfverenssistomelss med gymnistikens föreskrifter, än som vu är faile:; detta borde dock egentligen vara öfvadt i skolorna, så vunnes på bevåringsmöte mycken tid. Vid handgreppen tillrådes det nu s. k. hvilagevär — geväret Intaude öfver venstra axeln — såsom utgångsställning; derje.n.e böra piporna mörkbetsas och bajonetien i vanlig ijenstgöriog aftagas, samt blott påsättas vid paradering och anfall. Då det är af största vigt ait hos krigsren så tidigt som möjligt utveckla begreppet om gemensamheten, d. v.s8. att han utgör en visserligen rivga, men dock nödvändig del af det hela, så måste detta hela gsnast i början framhållas för hans blickar på så sätt, att öfningarne i möjligaste mån tidigt verkställas i stora afdelningar. Ty värr år ej nu så fallet hos oss. Man egnar alltför mycken tid åt de förberedande örningarne, åt den älskade handgevärsexercisen i må afdelningar, och bortslösar härigenom den dyrbara tid, som borde gifvas åt de egentliga stridsöfningarne, åt manövern, blandade stridsordningen, fälttjensten, målskjutningen och bajonettfåktningen m. sm. dylikt. Vi låta förf. här sjelf tala: Att, såsom det någon gång händt, med ett redan i bandgrepp fullt uppexerceradt regemente ända in i sista dagarne af ett tämligen långt regementsmöte låta de gamla stamsoldaterna öfva handgrepp fördelade på små rekrytklasser, och på dessa slags enskilta handgreppsöfningar, oberäknadt all öfning af detsamma i plutoner, kompanier och bataljoner, använda 4 gånger så mycken tid som på öfning i bajonettfäktning, ar icke krigiskt och borde knappast vara militäriskt, rs. t det äfven alltför mycket inkräktar på den vida fö, kompainioch bataljonsexercisen, der den vigtiga, fnlia gemensamheten och det inre samså betydelse... ligen skola vinnas. : bandet bufväds —rigenom ofta en alltför dryg anMan använder ka. a och derföre plågsamma del af tiden på oväseätlim. oo detta sätt från börsmåaktigheter och afvänder p.. -vmärksamhet från jan både soidatens och sin egen ny, haradmessiga. de: krigiskt dugliga till det fredligt , deras öfSå länge de, för hvilka trupperna, sedan . liga ning är fulländad, skola uppvisas, med den y. . fullkomning som härigenom vinces, låta sig nöja eler till och med fordra densamma, lärer väl ingen egentlig fö ändring eller förbättring häruti kunna påräknas. . Sådan är tyvärr den vanliga slutrefrängen sfter alla förslag till bättre användande af rmåns öfsingstid, under hvilken, så otillräcklig den än må vara, dock vida mera skulle kunna uträttas utan dsana vedsrböramdes allt för långt drifaa smak för handgsvärsskramlet och paradmarschen. Men så länge de ej 10formera sig sjelfva, som skola reformera anmdra, så kan ingen ändring vara att vänta. Författaren afselutar sin lilla, i flera hänseanden förtjenstfulla skrift med framställandet af den åsigten, att hufvudvilkoret för svenska infanterists brukbarhet alltid är och blir ett kunnigt, öfvadt och tillräckligt befäl, hvilket dock ej torde vara att påräkna, så länge officera:ne äro så illa aflönade, att de oftast för aim nödtorftiga bergning se sig tvuagne att sillgripsa en helt annan verksamhet äs der aiktära. () Om deona iarätinings nödvändighet kan ref. ej blifva öfvertygad. Genomgår soldaten en god rekrytskola, hvilken nu ef.sr behag kan förlängas öfver 2 å 3 år, saml sedan etui längre regementsmö:e, hvarom nu frågan är, för hvarje år, så synas dessa instruktionskompanier mindre behöfliga och bloit a des lusta för petitesser, som ty värr e sarg fred grasserar mycket nog ändå, och mot hvilken förf. sjelf med rätta uitalar sig. re masna rese eten NORGE. Genom den af oss förut omnämda eldsvådan i Throndhjem hafva fyra boningshus och jorton magasin biifvit lägornas rof. De genom branden förstörda bygningarne voro assurerade för tillsammans 47,680 spd. Tvenne personer blefvo skadade. Å on. Två af lärarne vid universitetet i Kristiania nafva nyligen fått kellelse till utländska universitet, nemligen hr Fearnley till Köpenhamn och hr Caspari till Erlangen. Den örstnämde, som är norrman, tros komma att fsöga sig tillbudet; huruvida den sistnämde, vilken är infödd tysk, ämnar till följd af kallelsen lemna Norge eller ej, är deremot innu ej bekant.