Aftonbladet – 22 april 1857, sida 2

herr Weckblad, då hon plötsligen med-skerp stämma yttrade: vHerr Weckblad har ordet å mina vägnar, Konversationen stannade genast, herr Weckblad frambragte de tre gedvanliga hostningarne, vred gin näsduk mellan fingrarne och började: Mitt herrskap! vårt samhälle har ingen tvättbrygga. För ett civiliseradt samhälle är det onekligen en stor brist. Denna brist måste afhjelpas, såvida värt samhälle vill med heder böra till. femte klassens städer. Vårt samhälle har visserligen en stadskassa, men lönerna för sotare och stadsföältskär ha nyligen blifvit höjda, och flera pumpar iordningstälda — den har uppbjudit sina sista krafter för dessa ändamål. Vi äro således tillbakakastade på vår egen företagsamhet. Men jag är öfvertygad att mötas af samhälligt bifall, då jag, på välborna fru Oxhusens vägnar, hemställer till herrskapet, buruvida icke en tvättbrygga skulle kanna ästadkommas genom intellektuella ansträngningar, genom ett talangernas förbund, jag vill säga, mitt herrskap, genom ett sällskapsspektakel. Och jag,, fortfor fru Oxhusen, får tillägga, att i förgår föll min jungfru i sjön, då hon skulle skölja af några handdukar. Ingen tjenare är säker för sitt lif, så länge vi icke ha någon klappbrygga. Ja! en sådan maskin är alldeles; nödvän dig, inföll trävaruhandlanden herr Balk, hvilken, i förbigående sagdt, nästen om allting I betjenade sig af ordet: maskin. Behofvet är så ljusligt ådagalagdt, att hvarje I uppskof vore ett brott äfvenmot den mest allmänna menniskokörlek, yttrade magister Pratmansson, lärare i stadens lankasterskola. i Fru Oxhusens id är förträfflig. Vi ta den genast i beslag), ropade sjötullskontrollören Krypnår. För min del skall jag med nöje : bli sufflör. pFör ett godt ändamål, fullföljde löjtnant Stridsman, är jag alltid redo. Jag är visst ingen van skådespelare, men jag ställer mig ändå i ledet under fru Oxhusens fana.