Aftonbladet – 21 april 1857, sida 2

0 oo T AT än Häindelstidningen förespeglar. Att capitslisterna icke skulle ega någon latitud ör vinst, med mindre de erhålla kspitalraot, är också ett fullkomligt misstag. Huru skulle eljest så många regeringar kuanst ernå!la stora lån utan någon sådan rabatt, och iet till vida lägre ränta, såsom vi i gårdagsoladet visat? Det är visserligen sant, att karjen å obligationer för parilån icke kunna stiga not 100, emedan pari vid dem just är ut;ängepuakten; men de kunna i stället, i mån f statens kredit och räntefotens fall, stigs fver 100. Bevisen, ait ett sådant stigande fver pari icke är så ovanligt, finnas i snart sgdt bvarje kurslista från de stora börserna 5å t. ex. noterades engelska 5-procentsobligaionerna under sistlidne måsad i London till Li37, och 114; Förenta Staternas 694 hafva denna månad på Londons börs stått till j. 1057,; republiken Chilis dylika till 1023; Ryska 594 till 105; Massachusets och Brasilsanka dylika till 102 och derutöfver o. s. v. Han1overs 54 ba stundom uppgått ända till 107, ;ch till och med dess 44; stå sedan längre tid vå Hamburgs börs öfver 100. Hvarföre skulle ;u svenska statens obligationer ha mindre ut-1. igt att stiga i värde, än t.ex. Hannovers, för ut icke tala om Brasilisns eller Chilis? Det andra fallet, men hvilket Handelstid lingen anser mindre sannolikt, vore, att lånet olir tecknadt till 5 4. Men,, säger Hanlelstidningen, låaet står oförändradt i 100 — det går ej derunder, emedan Sverge bealar ordentligt sina räntor oca landets krelit är god — det stiger ej deröfver, emedan ) Sverge kan i hvarje ögonblick igenlösa sin örbindelse till-det.: beloppets. Och följden väraf skulle vara, att vid bebuf!af nytt låns ipptagande Sverge icke skulle hafva någo: nåttstock för de nya billigare vilkor, som det Jå borde i följd af statens stigande välmåga och en stadgad kredit kunna betinga sig. Huru det förhåller gig med förespeglingen. utt kursen icke skulle kunna stiga öfver 100 lerföre att staten har rätt att igenlösa lånet ull detta belopp, ha vi redan genom de nyss anförda exemplen visat. Vi ha aldrig påstätt, att staten bör förbehålla sig rätt att i hvarje ögonblick) kunna igenlösa sina förbindeiser ill nominalbeloppet. Vi antaga fastmera, att staten gerna må lugna vissa långifvares fruktan för en alltför plöislig räntekonversion genom att försäkra dem om räntans oföränderlighet under vissa år. Och att farhågan för kursens orubblighet vid 100 i sådant fal! sakner all grund, bevisa bland annat de ofvanhämda obligationerna af Förenta Staterna, hvilka äro om 10 år återbetalbara, men icke destomindre för närvarande i London stå öfver 105. Det har således icke heller någon Fara, att man ej redan i kursen å förut utgifna statsskuldsedlar får i hvilket fall som helst den måttstock för bedömandet at möjliga eller antagliga vilkor vid tilläfventyrs behöfliga nya lån, som Handelstidningen anser vara så önskvärd, och som en lånbehöfvande för öfrigt nog äfven derförutan vet att utan svårighet förskaffa sig, utan att en sådan transaktion rimligtvis kan komma att blifva mera kinkig derföre, att ett äldre låa bli:vit taget utan kapitalrabatt, än den skulle vara, om det hade varit taget med en sådan. Handelstidningen antager vidare, att, om ett lån till 5 4 tecknas al pari, ett sådant om 4 Z4 skulle tecknas till minst 85. Vi lemna lerhän giltigheten för den utländska penningemarknaden af detta antagande, som för utsätter att lårgifvarne i senare fallet skulle åtnöja sig med en minskning i ränta af nära VY, 6. Att det i Sverge icke häller streck, har utgången af riksgäldskontorets hittill: gjorda försök i låneväg nogsamt visat. Men äfven antsget att !7, proc. i årlig räntebesparing skulle till en början vinnas genom kepitalrabatten, och att denna PA proc. genom ränta på ränta under 20 år växt till. mellan 7 och 8 4, hvilken säkerhet har väl Handelstidningen för att lånet efter samma tid kan iqvideras till 92 å 93 4? Kan icke kursen å våra 4 4 dessförinnan ha stigit från 85 till 100, och är det icke fill och med sannolikt, att den det skall göra, om fred och välstånd få fortfara? Eller anser icke Handgelstidningen troligt, att vi ens inom 20 är skulle kunna upphinna den kredit, som t. ex. Hannover redan nu åtnju ter, oberäknadt räntefotens möjliga fall under samma tid? Men om det 44-lån, som nu blefve upptaget till 85, d.v. 8. med 15 procents: kapitalrabatt, om 20 år skall betalas till 100, -så får staten för dess inlösen betala 7 å 8 utöfver hvad den skulle ha behöft beta!a för ett 5 4-lån al pari, -och har likväl ändå under de 20 åren för de verkligen erhållna penningarne fått betala sina fulla 5 i ränta. Hvad blir då vinsten? — Angående Handelstidningens försvar för det moraliska i lån med kapitalrabatt akta vi icke nödigt att spilla några ord, då vi aldrig påstått att det i och försig vore mera omoraliskt att betala sina räntor under den ena formen än under den andra, utan endast klandrat den moraliska halten af e!t bland skälen för uppkomsten af lån med: kapitalrabatt, nemligen regeringarnes bemödande att för folken dölja den verkliga storleken af de räntor, som de senare ofta måst ovetande betala.fOch moraliteten af denna regeringspolitik, som lyckligtvis med våra konstitutionella former icke hos 088 kan komma i fråga, lärer dock väl äfven Handelstidningen icke vilja försvara. Att hr Scheel, som numera, till trots för den besynnerliga förtrollningskraft han yckes utöfva på konung Fredrik personligen. synes ha ohjelpligen fallt och för framtiden gjort sig fullkomligt omöjlig, i sin beryktade not af den 20 Febr verkligen, såsom vi genast antogo såsom visst, gått Rysslands irenden, bekräftas sf många högst kuriösa snskilta meddelanden, som vi erhållit från Köpenhamn, liksom äfven af följande korrespondensartikel i Journal des Debats: 8.4 Potorshurta den 31 Mars. Hr von Scheelas not