Aftonbladet – 20 april 1857, sida 3

egenskaperna och som till följd deraf blifvit i nåder till dess bestridande utnämd, uppflyttas till motsvarande plats på stat, så snärt sådant, utan rubbning af nödvändiga tjenstgöringsförhållanden, kan ske. lj För närvararde finnes vid alla tre artilleriregementenas hufvudstationer jemt det antal tjenstgörande regemenisofficerare, som för tjenstens erforderliga skötande oundgängligen erfordras, och om, på sätt regementschefen öreslagit, den nu vid Svea artilleriregemente lediga majorsplatsen skulle besättas med en kapten af regementet, så skulle för detta regemente i ofvanberörde hänseende inträffa ett undantag, som för detsamma åtminstone ej är mera er-. forderligt än för d tvenne öfriga regementena. På dessa nu anförda skäl får jag i underdånighet föreslå till major på siat vid E. K. M:tå Svea artillerire. emente chefen för artilleristaben, öfverstelöjtaanten i artilleriet, kommendören af kongl. danska dannebrogsorden och riddaren af franska hederslegioaen Didrik Gillis Bildt. För öfrigt instämmande i regementschefens förslag får jag i underdånigbet föreslå:) —— — — — Stockholm, April 1857. : Efter nådigste förordnande FabWreie. t. f. generalfälttygmästare och chef för artilleriet. H. E. v. Normann. (Regementschefens skrifvelse, hvaraf vi äfven erhållit en afskrift, föreslår uta närmare motivering till den ifrågavarande befattningen kaptenen F. O. Sturnegk.) Då vi först i dag kl. 2 e. m. kunnat få en afskrift af denna handling, måste vi i ytterlig korthet sammanfatta våra kommentarier till densamma. Äfven i sin nuvarande ordalydelse bekräftar detta dokument fullkomligt hvad vi förut om denzsa sak yttrat. Hr Bildt, Dicrik Gillis, är en bland de mera framstående af detta junkerparti, som med ifver håler på sjelfskrifvenheten just lerföre att den u gör ett beqvämt medel för unga adliga junkrar ntan större insigter och talanger, men med en viss framusighet och förmöga att göra sig gällande, till att bii hastigt och företräde vis framdragna på embetsmannabanan och bana sig väg till de vigtigaste och inflytelserikaste poster. Hr Bildt har redan för tre år sedan blifvit, för sina på riddarhuset och i statsutskottet inlsgda förtjenster, hugnad med värdigheten af chef för artilleristaben samt titel af öfverstlöjtnant i artilleriet. Det är allmänt bekant, att hr Bildt allsicke sköter till nämde befattning hörande åligganden, utan att den helt och hållet bör anses såsom en sinekur eller ett slags militäriskt prebende åt den oförtrutne politikern. Men icke nog härmed; man vi!l nu öka detta prebende medelst lönen ör en majorsbefattning vid Svea artilleriregemente, till hvilken chefen ansett sig icke kunna föreslå honom, och hvars verkliga bestridande a honom icke skulle ifrågakomma, I artilleriets organisation finnes ingalunda, såsom hr t. f. generalfälttygmästaren uppgifvit, bestämdt, att befälhafvaren för artilleriläroverket och chefen för artilleristaben skola vara regementsofficerare, utan finnes en dylik bestämmelse endast i afseende på fälttygmästaren. Det är för öfrigt ett högst eget argumentationssätt, som under den nämda förutsättningen här begagnas. Man har dykt långt ned i löjtnantsgraden för att finna en chef för staben, och det blir med anledning häraf nödvändigt icke ensamt att ge honom regementsofficers rang och värdighet, utan att göra honom till regementsofficer på stat i ett för honom främmande regemente, utan afseende pi den blifvande tjenstgöringen inom nämde regemente och på den mening, hvilken uttalats af chefen, som för regementets militäriska skick och tjenstbarhet är ansvarig. I sitt ursprungliga skick skall memorialet Ha bland annat innehållit den uppgiften, attl på de tre artilleriregementenas stater finnas uppförda 16 regementsofficerareplatser, men att för tjenstgöringen vid regementena endast behöfvas 11, nemligen 8 divisionschefer och 3 tygmästare, så att 5 sådana officersplatser skulle återstå, hvadan sålunda, om äfven tre af dem skulle -besättas med de nämda funktionärerna, två skulle vara alldeles öfverflödiga — en deduktion, som man vid närmare eftersinnande förmodligen ansett litet vådlig att framlägga för allmänheten. Uppgiften, att om den vid Svea artilleriregemente lediga majorsbefattningen skulle besättas med en kapten af recementet, ett undantag skulle inträffa till förmån för detta regemente framför de båda öfriga, är högst skrufvad. Vid efterscende i armens anciennetetsoch rangrulla finna vi, att det snarare skulle bli tvärtom. Vid Svea r-gemente finnas nemligen endast 3 fältdivisionschefer och en tygmästare, men ingen detachementschef, och då en af de der för artilleriet gemensamma funktionärerna, fälttygmästaren, der uppbär en majorslön, tyckes detsålunda vara ringa skäl att nu vilja ytterligare belasta regementet med en ny prebendarius, då de båda andra regementena icke ha någon sådan. Tiden medgifver oss icke nu att ingå i en vidlyftigare granskning af förslaget. Vi tro emellertid, att en minister, han må vara buru underdånig och huru uppoffrande i fråga om-egen öfvertygelse som helst, och han må hysa huru stora tankar som helst om junkrardes inflytande i konstitutionsutskottet, dock torde ha skäl att betänka sig två gånger in nan han kontrasigoerar en utnämning, grundad på detta generalfälttygmästarens förslag. ) Här följer förslag till befordringar i succ essioa efter grefve A. Gyldenstolpe. NORGE. Underrättelserna från Kristiania gå till den 17 dennes. Tidningarne innehålla förteckning på 20 handtverkare, som blifvit delakiiga af de resestipendier (från 75 till 100 spd.), som stor thinget anslagit till understöd för dugliga handtverkar2, ceom i utlandet vilia nib 1d3 als i sitt fack. TND Las MEL a VN TE RK RR AR 0