Aftonbladet – 20 april 1857, sida 3

sade beslut, så betydliga summor anordnats, utt nu deraf föga vore i behåll. Det synes som om riksgäldskontorets nuvarande fullnäktige velat förtiga denna vigtiga upptäckt tills betänkandet hunnit bifallas, för att ej på förhand behöfva blottställa sin principal; statsutskottet. Statsutskottet yttrar sig visserligen bärom endast upplysniagsvis, att riksgäldskontoret, utan hinder för verkställigheten af de detta verk förut ålagda utgifter, bör kunna :illhandahålla den under årets första hälft (således ej den 1 Maj) till utbetalning förfallande summan; men då öfverste Ericson anhållit att med säkerhet få påräkna ofvannämda summa den 1 Maj, och K. M:t undlerstödt. denna anhållan, och man under diskussionen på riddarhuset allmänt förutsatt, att summan nu vore tillgänglig — icke först fram i Maj att påräkna genom då inflytande medel för uppsagda obligationer — en förutsät ning, som ej emotsades af statsutskottets närvarande ledsmöter, så tyckes i sjelfva verket hela diskussionen ha med riksgäldsfullmäxtiges och statsutskottledamöternas goda minne rört sig öfver en summa, hvars obefintlighet var åtminstone af de vetande på förhand till fullo sänd. Debatten var äfven ur andra synpunkter så märklig, att vi anse oss böra återkomma till en mera genomförd redogörelse derför, än tillfället och utrymmet för dagen medgifver. Rn — Vi återkomma i dag till vidunderligheterna uti en förhandenvarande militärisk befordringsfråga, hvilken i sig sjelf icke tyckes vara af någon större vigt, mena som dock erhållit en politisk betydelse genom det sätt, hvarpå vederbörande i densamma gått tillväga. Vära läsare känna redan de mödor och besvär vi haft för att söka få del af det me morial, hvarigenom generalfälttygmästaren föreslagit hr D. G. Bildt att komma i åtnjutande af en majorslön vid Svea ariilleriregemente. Vi emottogo på eftermiddagen i lördags ett par skrifvelser innehållande försök till förklaring öfver några af vidunderligheterna i denna sak, hvilka skrifvelser redan i lördagsbladet blefvo meddelade, men åt hvilka vi då icke hunno egna den belysning, som de tarfva. Hvad först angår hr expeditionschefen Armans iörklaring, att det i landtförsvarsdepartementets kansliexpedition gifna och icke uppfylda löft-t att erhålla afskrift af förslagsmemorialet berott på ett missförstånd, då Aftonbladets ombud framstält begäran om afskrift af friserre dAlbedyhlls successionsförslag och expeditionen sålunda måst tro, att det var fråga om förslaget för friherre dAlbedyhll till öfverstelöjtnant, så stöter denna förklaring på tvenne klippor: 1:o Vår begäran framstäldes skriftligen och i följande oförtydbara ordalag: Anhålles vördsamligen att få lösa afskrift af det förslag, som från generalfälttygmästaren blifvit ingilvet till befordran i succession efter till öfverste löjtnant vid Svea artilleriregemente utnämde friherre C. H. dAlbedyhll. e 2:o Då landtförsvarsdepartementets kansliexpedition omöjligen kunde vara obekant dermed, att enligt tjenstgöringsreglementet förslag ti!l öfverstelöjtnantsbeställning på stat icke skall inlemnas, så borde någon förvexling emellan ett icke existerande och dertill otänkbart förslag och det af oss tydligt och uttryckligt begärda icke ha kunnat ega rum. Vi ha ansett oss böra anmärka detta, för att visa, att om ock nämde expedition icke försökt att förbemliga för oss en offentlig handling, den dock gjort sig skyldig till väsentliga blunders och icke har någon rätt att skjuta skulden på oss eller att emot oss tala ur den förfördelade oskuldens ton. Hr t. f. generalfälttygmästaren baron Wrede har i den andra skrifvelsen sökt förklara der besynnerliga företeelsen, att förslagimemorialet, ehuru enligt kommandoexpeditionens eget qvit o inkommet den 2 April, likvisst under ett rar veckors tid icke varit tillgängligt och slutligen förklarats vara inkommet först den 17 dennes. Han yttrar, att han i anseende till en upptäckt mindre oriktighet i såväl regementschefens som sitt eget memorial, anhzllit hos departementschefen att få lånan handlingarne och först återlemnat dem i torsdags. Vi hemställa,: om icke detta litet tydligare, mear rakt på saken och i närmare enlighet med sakförhållandet skulle kunnat uttryckas sålunda: Sedan man märkte, att nämde förslag väckt en allmän sensation och att tidningspressen förmodligen skulle komma att egna sin uppmärksamhet deråt, fick baron Wrede af departementschefen en tillsägelse att underhand låna tillbaka sitt officielt ingifna memorial och, under det han sålunda bade det till lång, borttaga de mest vigade och äfven för den oinvigde i ögonen fallande sofisterierna, utan att derigenom förändra memorialets anda oeh syfte. Att hr t. f. generalfälttygmästaren skulle kunna taga tillbaka och göra ändringar i regementschefens förslag, som af denne officielt blifvit ingifvet till generalfälttygmäs aren och, sedan det af honom tagits i öfvervägande, blifvit tillika med fölttygnästarens eget förslag officielt afgifvet till landtförsvaredepartementet, det våga vi på det högsta betvifla. Vi ha omsider i dag uti landtförsvarsdepartementets kansliexpedition erhällit del af gensralfälttygmästarens förslagsmemorial. Det är i sin nya upplaga af följande lydelse: Underdånigste memorial! Då jag härjemte i underdånighet till Eders Kongl. Maj:ts nådiga afgörande får öfverlemna chefens för E. K. M:ts Svea artilleriregemente underdåniga förslag till successionen, dels efter till öfverstelöjtnant befordrade majoren friherre dAlbedyhll och dels efter aflidne kaptenen gr. Gyldenstolpe, får jag underdånigst anföra de skäl, hvarföre jag vid det yttrande häröfver, som det åligger mig afgifva, anser mig böra afvika från regementschefens förslag. Artilleriet måste, så väl med afseende å sin natur, söm å sin organisation, i flera väsentliga bänseenden betraktas såsom ett gemensamt helt, ehuru det på stat fiaones fördeladt i trenne af hvarandra oberoende regementen. Dess förvaltning erfordrar nödvändigt åskilliona för hala vaännet görman. arne hkifattningagr