Aftonbladet – 20 april 1857, sida 2

Article Image
panmål kosta i frakt dessa städer emellan nda till 2 rdr 40 sk. bko.eller 4 rdr 25 öre iksmynt. Men om icke spanmål kan blifva öremål ör forsling å den östra stambansn i rjktninsen till eller fr:n den vestra, så återstår att itreda, hvad trafik som kan möjligen blifva utt hämta af ladugirdsalstren smör, ost, kött, läsk, talg, hudar äfvensom lefvande kreatur. Ivad vittnar då i afseende på Östergötland K. Maj fallmngshafvande i dess sista femeräitelse vm produktionen af dessa ariikr? Å sidan 13 läsesi fråga om boskapsskötIn: ;Eodast inom Ysre härad, hvars vidsträckta betesmarker härtiil lemna tillfälle, kan den ännu anses som hufvudnäriag, hvarenot öfriga delar af länet:ej uppföda kreatur ill ett för det egna behofvet tillräckligt antal eller i allmänhet af sina ladugårdar hafva den afkastning, att de i landthushållningen kunnat betraktas såsom hufvudsak; hvilket förbållande, så länge det icke väsentligen förändrats, naturligen innebär, att utaf viktualier någon qvantitet af egentlig betydenhet, i förhållande till e : jernvägstrafik, icke kan vara att vänta. till foreling å den här ifrågavarande banan, å vidt det skulle vara af Östergötlands produkt on. Att åter Småland kan i någon väsentlig mån lemna bidrag till nämde trafik, förekommer lika tvifvelaktigt på grund af femårsberättelsernas skildring utsf boskapsskötselns tillstånd äfven inom de småländska länen; hvadan den vigtigaste delen af denna trafik väl torde blifva med lefvande kreatur, och egentligen oxar för bufvudstedens slagtbehof; hvilket dock ieke kan gifva så synnerligt många tusen riksdalers inkomst. Hvad slutligen angår forslingen af Norrköpings fabriksvaror, så, om äfven hela produktionen deraf tages till grund för beräkningen, utfaller det sannolika resultatet i bästa fall på följande sätt. Hela tillverkningen af kläden, korderoj-mm. uppgick 1855, enligt kommerskollegii berättelse om fabrikernag och manufakturernas ställning nämde år, till 1,155,727 alnar. Deraf antages hälften att antingen afsättas i Stockholm eller ock öfver Stockholm försändas till andra orter inonz landet. Som dock kostnaden för jernvägstransport icke kan blifva så billig som sjölägenhet, och Norrköpings ångbåtar äro de, hvilka längst förblifva i verksamhet om hösten, vanligen till inemot jultiden, kan någon försändning af dessa fabrikater å jernväg icke beräknas annat än under vintertiden, d. v. s. under högst 5 månader af året. Ofvannämde 1,155,727 alnar gifva sålunda åt jernvägen att transportera endast i rundt tal. 240,000 alnar, hvaraf, då en aln kläde öfverhufvud väger 3, skålpund, vigten utgör allenast 450 skeppund, som åt vestra stambanan skulle, efter en frakt af 16 sk. bko sk pr mil, bereda en inkomst af 2812 rdr 50 öre rmt. Man kan häraf se, till hvilka obetydliga dimensioner det verkliga innehållet af riksgäldsafdelningens bålstora fraser om den blifvande: rafiken vid närmare betraktande sammankrympa; och då klädesfabrikationen är den oj-mförligen ansenligaste både i vigt och värde bland Norrköpinss alla fabrikstillverkningar, är det öfverflödigt att anställa någon vidare beräkning öfver det belopp, hvarmed de samtliga kunde höja inkomsten å den bana afdelningen förordar under benämning af vestra stambanan. Att detblifver högst obetydligt, är i ögonen fallande, äfven utan vidare bevisuing. För en så i sanning futtig trafik är kostnaden af en jernvägsanläggning verkligen allt för. dryg; och den summa, som er sådan anläggning erfordrar, kan verkligen klokare och bättre användas. Hvad det tillskott i trafik beträffar, som jernvägen norr om Mälaren skulle erhålla genom en bibana från Siljan ned till Westeråsy Åså är det vanskligt att i siffror beräkna betydenheten deraf eller af de varor, som skulle komma att forslas från Westerås åt östra eller vestra sidan, efter att hafva nedkommit till stambanan. Men då de högst betydliga qvantiteter af köpmansgods, hvilka hafva sin I marknad i de norra Mälareprovinsernas öfre trakter äfvensom i Dalarne, skulle till en vä-ÅTsentlig del komma att såsom hittills expedieras från Westerås, är det ganska sannolikt, att vestra stambanan icke skulle blifva lottlös vid deras transporterande, vare sig från Stockholm eller öfver Örebro från Göteborg. Utbytet af koppartillverkningen skulle ock kunna rimligen antagas komma att i någon mån öka trafiken, likasom en ej obetydlig mängd spanmål för de öfre orternas behof skulle komma att till kortare eller längre vVägsträckor forslas å stambanan för att sedermera å bibanan uppnå sin slutliga bestämmelseort. De varuqvaatiteter, som härvid skulle komma att från och till bibanan framgå stambanan, kunna i anseende till både mängd och beskaffenbet icke annat än uppskattas till ej blott lika mycket, utan ännu mera, än hvad som från östra stambanan skulle komma in vå banan genom Södermanland eller tvärtom från denna senare komma in på den förra. I båda hänseenden — betraktad i och för sig och i sin förbindelse med östra stambanan — visar sig sålunda den föreslagna Jernvägen genom Södermanland betydligt underlägsen den bana, som jernvägskomitån föreslagit att ledas norr om Mälaren; och då denna senare, enligt beräkningar, hvilka ega ganska mycken antaglighet, synes kunna ej blott inbringa hvad som erfordras till trafikens underhållande derå, utan äfven ett ej obetydligt belopp derutöfver, borde ur både statsekonomiska och finansiella grunder företrädet hos densamma kunna anses fullkomligen g fvet. kagtnenn——————— — Det förljudes, säger norska tidningen Aftenbladet,, att norska kadettkorvetten Ellida skall sluta sig till den svenska eskader, som är bestämd att afgå till en nordtysk hamn, förmodligen Kiel, för att öfverföra

20 april 1857, sida 2

Thumbnail